Alltså.. helt sjukt att ni läsare är kvar. Jag har inte vågat logga in här för jag trott att jag hade fått dödshot, haha nej skämt åt sido. Låt mig börja med att BE OM URSÄKT. FÖRLÅT! Förlåt för att jag inte fortsatte på novellen men jag tappade lusten och min älskade macbook blev stulen och att sitta och skriva flera noveller varje dag på en minipc är inte världens roligaste grej liksom.

 

Korridorerna som jag har gått igenom i snart 7 hela år gick jag även igenom idag, med Savannah bredvid mig. ''Åh'', sa hon suckandes. Jag kollade på henne med en frågande blick, ''matte, med Mr. Flitch'' fyllde hon sedan i och kollade ner på schemat som hon hade i händerna för att checka en gång till. ''Du skojar eller hur?'' Hon skakade på huvudet och det var nu min tur att sucka. Att ha matte är inte roligt men Mr. Flitch gjorde saken inte mycket bättre med sin brittiska accent som borrar sig in i huvudet för resten av veckan.
''Jag ska bara hämta min bok, lektionen börjar om fem'', sa Savannah fort innan hon försvann bort mot sitt skåp och innan jag han reagera på något annat så omfamnade två armar mig. När jag vände mig om så möttes jag av Lucas klarblåa ögon, det kittlade i magen. ''Hej! Du skrämde mig'', sa jag med ett skratt. ''Förlåt, det var inte meningen'' log han och närmade sig för att ge mig en kyss men så harklade sig någon bakom oss. ''Ursäkta att jag stör ert'', började Savannah och visade någonting med händerna och gjorde en grimas innan hon fortsatte ''ja, vi måste gå nu Ariana!'' Jag vände mig om mott Lucas och gav honom en snabb puss innan jag och Savannah fortsatte mot början av de tråkigaste 60 minuterna som existerade under hela skolans gång.

När jag precis stigit ur hissen så hördes den bekanda ringsignalen från min mobil. Jag stack ner handen och nappade åt mig mobilen. Okänt.

''Hej det är Victoria'', svarade jag.

''Hej Victoria! Jag ringer från Stratford Hall Company'', sa mannen i andra änden. ''Du hade ringt oss angående Salen här i Stratford, rätt?''

''Absolut'', svarade jag glatt.

''Vad bra, för då vill jag meddela dig att den är din, mannen som också var intresserad drog sig ur!''

''Är det sant? Åh vad glad jag blir''

''Det är sant, vi har skickat papper som du ska skriva under och dom finns nog redan att hämta på posten så skriv under dem och skicka tillbaka så är allting klart''

''Nu blev jag allt glad, tack så hemsk mycket och ja det ska jag göra, tack!''

''Tack själv'', sa mannen och la på.

Ett glädjerus for igenom min kropp men kom genast på att det var dags att berätta för Ariana att vi skulle flytta.

''Jag kan inte ikväll, har matte att göra'', sa jag och gav Lucas ett snett leende. ''Och jag har match imorgon kväll, som du kommer på, eller hur?'', han lyfte på ögonbrynen och log sitt pojkaktiga leende samtidigt som han svängde in på min uppfart. ''Såklart'', svarade jag. ''Då ses vi där, om inte tidigare i skolan men du vet hur mitt schema är på fredagar'', jag nickade. Han lutade sig över och gav mig en passionerad kyss innan jag steg ut ur bilen och in i huset, ''Mamma! Jag är hemma''. Utan ett svar så tog jag av mig mina skor och staplade upp för trappan för att gå in i mitt fridfulla rum. Inte förens jag hade hunnit byta om och slå på datorn så kom jag på att jag inte fått något svar när jag kom in genom ytterdörren och först då förstod jag att mamma inte var hemma. Jag korsade rummet diagonalt där mitt nattduksbord stod och min mobil låg, 3 klick senare väntade jag på respons från andra änden.
''Hallå?''

''Hej mamma, var är du?''

''Åh hej Ariana, jag är ehum.. i affären, är hemma om en liten stund''

''Jaha'', sa jag fundersamt. ''Köp Sour Patch Kids till mig då!''

''Jaja, vi ses snart, hjärtat''

''Glöm inte!'', sa jag syftandes på godiset.

''Nej!'', hon lät irriterad. ''Hejdå nu''

''Hejdå'', skrattade jag och la på.

Min hand dök ner i Sour Patch Kids för åttonde gången. Samtidigt som jag tuggade på den sura godisbiten så försökte jag komma på svaret till nästsista frågan i matteboken. Enivs som jag är så vägrade jag använda mig av planetens bästa uppfinning, miniräknaren. Sex minuter och sju godisbitar senare var jag klar med dagens pluggande. Jag slog ihop boken och lutade mig suckandes bakåt mot stolen. Datorn som fortfarande varit påslagen sedan jag kommit hem från skolan stod nu i viloläge men jag hade ingen ork eller lust att få liv i den igen. Istället gick jag ner för trapporna och in till köket där Victoria, även kallad min mamma, satt och skrev på några papper. ''Jag är hungrig'', sa jag samtidigt som jag rotade igenom kylskåpet efter något som skulle sitta fint just nu men blev kvar utan resultat. ''Jag har inte lagat någonting så ring och beställ en pizza, eller någoting'', svarade hon utan att kolla upp från sina papper. Pizza lät föresten bra tänkte jag samtidigt som jag letade runt efter hemtelefonen eftersom jag inte hade några planer att slösa mina egna mobilpengar.

''Vad är det?'', frågade jag nyfiket och och stirrade på papprena mamma skrev på. Hon måste inte ha märkt mig för när hon såg att jag satt bredvid henne så hoppade hon till. ''Vadå?'', hon la handen över pappret. ''Dina papper.''

''Jaha, nej inget speciellt, bara något till jobbet'', log hon och samlade ihop papperna och gick sedan ut ur köket. Märkligt. Tio minuter senare plingade det på dörren, hungrig som jag var så sprang jag fram och öppnade, betalade och tog emot pizzan. Soffan var mitt mål, utan att tveka slängde jag mig på den och la kartongen i mitt knä, slog på tv:n och möttes av Jersey Shore, perfekt. 

Mitt under bråket mellan Mike och Jwow så hörde jag att det plingade till i min mobil.

''Ska du gå på matchen imorgon?:)'' Det var från Savannah.

''Ja, Lucas ville gärna det. Hänger du på?:)''

''Ja, såklart, jag ska ju Cheerleada!'' Det hade jag glömt helt och hållet.

''Justdet, men då ses vi imorgon, puss''

''Puss!''

Jag la undan mobilen, la den halvfulla kartongen med pizza i på bordet och vände blicken mot tv:n igen fast nu var det Made så jag stängde av istället, finns inget värre program. Jag reste mig upp för att lägga in resterna av pizzan i kylskåpet. ''Ariana'', hörde jag en välbekant röst bakom mig. ''Ja mamma?''

''Vi måste prata'', hon lät orolig.. detta bådar inte gott.

 

---

VOILA! Nu vill jag ha minst 30 kommentarer så jag vet att ni vill att jag fortsätter och jag vill verkligen veta vad ni tycker. Och ja, den är lite tråkig i början men det blir bättre senare.

 

OBS: Den nya designen ses BÄST i Google Chrome och Mozilla Firefox, alltså inte i Internet Explorer!

Jag tycker ni kommenterade lite dåligt på förra inlägget, 5 stycken? :( Aja, men nu behöver jag er hjälp faktiskt! Eftersom det är ni som ska läsa, så kan ni kommentera lite förslag om hur dom ska träffas, vad tjejen ska heta och vad som kan hända i novellen helt enkelt! Ju snabbare ni kommenterar och desto fler kommentarer jag får, så kommer den nya novellen upp mycket snabbare ju.

Bieberlove sålänge! xx

Hej! Vet inte riktigt om ni minns mig, Elma? Gästbloggade här för ett tag sedan men sen la Jinet och Li ned bloggen. Men nu fick jag lust att börja skriva igen så varför inte starta en ny novell här? Och det är precis vad jag ska göra! Kommer vara ensam bloggare och det kommer bli lite svårt att få tillbaka läsarna men jag ska försöka!

Hej allihopa!
Nu ska vi bara säga våra sista ord på denna blogg, men vi kommer inte ta bort bloggen. Så den kommer finnas kvar men vi kommer inte uppdatera den.
Vi bestämde oss att sluta med den nu för att "You're my favorite song" slutade rätt bra tycker vi.
Justin kom och överraskade henne och dom låg där i vattnet och plaskade tillsammans i slutet. Tycker inte ni också det?

---

Vi har bloggat här ett halv år nu och vi har kommit så långt, vi har världens finaste läsare och det är inte några heller, utan rätt många!
Men dom sista månaderna har det som sagt varit lite dålig uppdatering osv. men såklart har det vairt både bra och dåliga dagar när man skriver episoderna.
Det är inte alltid kul att ha en blogg som man är tvungen att uppdatera oftast dagligen, det blir bara jobbigt och speciellt när man har annat att göra och för att det kan ta jättelångt tid att skriva.
Och det blir inte roligare av att skriva när man får kommentarer såsom "MEEEEEER INNAN JAG DÖR!"
Visst man kan ta det som en komplimang om man skriver bra men i detta tillfälle blir det bara jobbigt.

Både Jinet och jag tappade lusten att skriva redan vid första novellen men vi började ändå på en ny för eran skull och vi trodde att det skulle bli roligare att börja om på nytt.
När vi startade våran blogg så fanns det nästan ingen blogg som skrev biebernoveller, kanske nån enstaka men inte många och ingen som vi visste.
Men sedan när vi fick mer och mer läsare då märkte vi också att det hade kommit hur många sånna bloggar som helst, och sedan började vi t.o.m få kommentarer att flera härmar oss.
Men när folk rent ut sagt snor våra berättelser rakt av (vilket faktiskt hände) eller bara kopierar nåt så tappar man lusten direkt.
Men självklart har det fått vara kul att skriva och dela med sig av det man gjort till er. Och som sagt, utan ER hade vi aldrig kommit såhär långt med bloggen men här tar det stopp.

Sen vill jag bara svara på en kommentar:



SVAR: Tack för att du hade tid att skriva denna onödiga kommentar, tack för att du klagar på oss som sitter i TIMMAR och skiver till er, det är inte för våran skull vi skriver. Det är till er. Vi skippar saker som skolarbeten för att kunna skriva och så sitter ni och klagar på att det heter tryckte istället för tröck. Vi skriver som vi vill och ni fattar vad man menar.
Sen det där med gästbloggarna, vi FRÅGADE vilket betyg dom hade i svenska och DET SKULLE VARA KUL att se betyget, inte att man måste ha BRA betyg. Det är skillnad lilla du.

Visst vi har ett litet ansvar att uppdatera bloggen, men det är vårat val. Om vi inte ens har tid att uppdatera den då? Hur ska vi göra då? Ska vi släppa allt vi håller på med och uppdatera då det inte ens blir bra? Det tar tid att skriva en bra episode.
Vi tvingar inte er att läsa, det är ni som valt det och därför så kallar jag det inte att det är VI som har ansvar att uppdatera bloggen dagligen.
Men tack för att du la ner tid på din underbart fina kommentar Annie... :-)

Till er läsare, lägg gärna till oss på Facebook och följ oss på Twitter och Tumblr om ni vill !

Li's Facebook: HÄR
Li's Twitter: HÄR

Jinet's Facebook: HÄR
Jinet's Tumblr: HÄR

- Li & Jinet.

Jag satt där och det gjorde faktiskt ont att han var här igen, efter flera månader. Att han inte ens hade skickat ett ynka litet SMS att han beklagade om olyckan och mammas bortgång.
Han tog ett andetag och började sedan sjunga.

"Happy Birthday to You
Happy Birthday to You
Happy Birthday Dear Nicole
Happy Birthday to You"

- Jag älskar dig, viskade han sedan.

---

Jag satt där och visste inte vad jag skulle göra eller säga. Att han ens vågade dyka upp bara så där efter alla dom här månaderna. Jag kände hur jag började bli lite tårögd , jag ville ställa mej upp och slänga mina armar runt honom och aldrig släppa taget. Känna hans kropp mot min , hans läppar... Men samtidigt ville jag bara försvinna därifrån. Jag vågade inte kolla på honom , jag skulle bara brista ut i gråt då.
- Låt festen börja ! sa han och alla i publiken började skrika och dansa samtidigt som musiken slogs igång.
Alla började dansa till Yeah x3 med Chris Brown och sjunga med. Jag reste mej hastigt från pallen och gick sedan ner från scenen.
- Nicole , var ska du ? ropade han.
Jag sprang ifrån honom och gick längre bort från stället där alla var. Det var rätt mörkt nu eftersom att klockan nästan var elva men det var några lampor längs parkgången. Jag gick och satte mej vid den stora fontänen och tog ett djupt andetag. Helvete också , min dag var förstörd. Varför var han tvungen att dyka upp ?!
- Där är du , varför försvann du sådär ? frågade Justin som kom på väg mot mej.
Jag torkade bort tårarna lite snabbt och satt sedan där utan att säga nånting eller ens kolla på honom.
- Har jag gjort något fel ? frågade han och satte sej bredvid mej.
- Om du har gjort något fel ? Snälla Justin. Du har inte hört av dej på månader och sen bestämmer du dej att komma bara sådär ! Hur fan tror du att det känns ?!
- Jag trodde att du skulle bli glad över att jag kom... sa han med en besviken röst.
Vi satt nu tysta båda två och kollade inte ens på varandra. Det enda man hörde var musiken från festen och vattnet som rann i fontänen bakom oss.
- Jag gjorde det för din skull... sa han efter en stunds tystnad.
- Va ?
- Jag glömde inte bort dej som du kanske tror. Det skulle jag aldrig göra.
- Varför slutade du höra av dej då ? Varje kväll Justin , varje kväll låg jag och väntade på att du skulle ringa och bara säga att du mådde bra. Varje morgon hoppades jag att jag hade fått ett sms där det stod att du saknade mej eller något , men nej. Du slutade höra av dej helt. Jag trodde att du kanske hade fullt upp så jag ringde inte och störde. Jag tänkte att du kanske inte alls hade tid att ringa en snabbis eller bara skicka ett kort sms , sen började alla bilder på dej och Selena komma ut. Då visste jag att jag hade trott fel , du var inte alls för upptagen. Du hade gått vidare...
Efter det blev han bara tyst och kollade ner i marken och det kändes som om jag skulle koka över av ilska. Efter ett tag tystad så såg jag i ögonvrån att Justin sneglade lite på mig. 
- Du är väldigt fin ikväll, sa han och log lite smått. 
- Tack, du med, sa jag medans jag torkade bort ännu en tår. 
Han flyttade sig ännu närmre och sedan kände jag en stor varm kram. Han tröck mitt huvud mit hans bröst och jag hörde hur hans hjärta bultade så hårt och jag började gråta ännu mera då.
- Justin jag trodde du skulle finnas där för mig när mamma gick bort... 
När jag sa det frös han till is och hans hjärta bultade ännu snabbare nu. Jag ville inte resa mig upp och se hans min just nu, men jag var nog illa tvungen eftersom att kunna ha en normal och seriöst konversation med honom.
- Eeh.. Va? 
- Ja Justin, du hörde rätt. Hon är död. Hon dog i december i en bilolycka vi var med i. 
- Oj.. Jag vet inte vad jag ska säga, det stod överallt i tidningarna men jag visste inte att det vad ni.. Förlåt Nicole, jag beklagar. 
- Ja det gör du säkert... Men det var när hon dog jag behövde dig, inte fem månader senare.. sa jag och kollade i marken.
Han drog mig mot sig och kramade mig hårt och sedan känner jag hur han sträcker upp huvudet.
- Vi kommer snart, sa han och tog tag i min hand och försökte trösta mig.
- okej bra, och sedan hörde man att personen gick iväg.
- Vem var det? snyftade jag fram.
- Din pappa.
- Okej.

Efter en stund när vi har pratat lite och jag har blivit på lite bättre humör vi bestämmer oss för att gå iväg till festen igen och fortsätta som om ingenting hade hänt.
Vi gick iväg till festen och jag och Caylie går och byter om på toaletten och ut kommer jag med mina pösiga byxor, linne och boleron.
Det var fullt ös på partyt och det var så hög musik så man hörde inte ens vad man tänkte men jag gick och dansade runt med många olika killar och hade hur kul som helst. Jag hade nästan förträngt fontändelen med Justin redan.
Efter några spelade låtar tog jag en paus och gick fram till bålen där Justin kommer och ställer sig bredvid mig.
- Jaså så här möts vi igen, vilket sammanträffande! log han och väntade på att han skulle få bålsleven.
- Nej du ska ha bål, vart annars brukar man gå? skrattade jag lite lätt.
- Jo du har rätt... Men ska vi dansa?
- Ja visst.
Vi ställde ner våra glas och sedan väntade vi tills nästa låt skulle börja och tillsist så hörde jag att det blev I'll be - Edwin McCain , en av mina favorit låtar.
Justin tog runt min minja och jag runt hans hals och sedan rörde vi oss i en rytmisk takt. Allt kändes som slowmotion och jag såg pappa i ögonvrån att han stod och kollade på oss och log för sig själv som faktiskt många andra gjorde också.

Danses avslutades och dom som förvånandsvärt stod och kollade på när vi dansade applåderade åt oss.
- Tack för dansen älskling, sa han och log och tog min hand. Kom.
Jag följde honom och vi var tillbaka vid fontänen igen. Han kollade ner på mig och sedan böjde han sig ner och vi möttes i en kyss. Jag orkade inte vara sur på honom längre, jag hade inget för det för jag var exakt lika kär i honom och det har jag vart sedan dag ett också och det kunde ingen ändra på.
Vi stod där rätt länge och bara kysstes till jag puttade honom i fontänen och såklart så hann han dra med mig också.
Där låg vi dyblöta och asgarvade och det kändes som ingenting hade hänt. Mitt hår var stripit och min mascara hade runnigt så man skulle kunna tro att jag var ett monster.
- Är jag lika vacker nu!? fick jag ur mig mellan alla skratt.
- Såklart du är, sa han och skrattade och sedan började sig fram för att sedan kyssa mig.

---

kommentera vad ni tycker!

Förlåt för den dåliga uppdateringen, men ni vet ju varför så snälla sluta klaga, tack.

Jag måste bara säga fölåt för att vi inte uppdaterat men jag är jätte sjuk, på lovet och allt.. Och Jinet vet jag inte vad hon gör! Men hoppas ni förstår för jag orkar inte göra nånting. 1 mars , Justins födelsedag , ska ni fira? Isåfall hur? :)

Vi gick ut och alla tre satte sig i baksätet på bilen och sedan åkte vi. Jag tog inte med min mobil nu faktiskt, det skulle bli väldigt tråkigt om jag satt med mobilen i handen hela kvällen istället för att umgås med mina vänner som det brukade bli i vanliga fall.
Efter några minuter var vi framme, det tog inte mycket längre och sedan gick vi ut ur bilen och det var fullt med folk och alla var här för min skull. Det kändes som om jag var kändis. Det var en sån himla härlig känsla!

---

Alla kom fram till mig och sa grattis och kramade sedan gick jag bara runt och minglade bland alla folk.
Det fanns en stor scen där artisterna skulle uppträda och bredvid scenen fanns ett bord där alla hade lämnat sina paket som jag skulle öppna senare.
Jag stod vid Caylie, Taylor, Emilio och Tyler och pratade och sedan bestämde jag mig för att gå och ta ett glas bål och sedan gå vidare till några andra att prata med.

Medans jag stod och hällde i bålen i glaset kommer en gammal kompis till mig som heter Isabel. Jag hade inte träffat henne på säkert 5 år eller nåt. Pappa vad väldigt bra vän med hennes föräldrar så jag antar att han hade bjudit dom utan att fråga mig.
- Nicole, hej!!! kom hon mot mig med armarna vidöppna och med ett paket i handen.
- Hej! sa jag och kramade henne.
- Gud vad vacker du är!
- Tack, du med! sa jag och kollade på henne och hon var verkligen fin idag. Hon hade ett par svarta pumps och en ljusrosa klänning och en svart kavaj över.
- Här, sa hon och stäckte fram paketet som hon höll i handen.
- Tack, men kan du lägga det på bordet där borta bland de andra? frågade jag och pekade mot bordet.
- Ja visst! sa hon och sedan försvann.
Jag svepte i mig min sista bål och sedan hällde upp mer och gick vidare till några andra som stod lite längre bort.

Efter ett tag när jag hade pratat, eller åtminstånde sagt hej till alla så hörde jag att någon slog på micken och började prata, det var pappa.
Han harklade sig så att alla blickar skulle vända sig mot scenen och sedan ställde han sig ordentligt. Jag såg att han var lite nervös.
- Hejsan alla! Har ni kul? ropade han och log och sträckte ut micken mot folket som stod nu samlade runt scenen i en enda klump.
Hela publiken tjöt av lycka och dom alla hade väldigt kul.
- Som ni alla vet är ni här för att fira min dotter som fyller 16 idag, sa han och gjorde peace märket mot publiken och jag ville ara sjunka genom jorden..

''Snälla pappa, skäm inte ut mig nu... Sluta försök vara cool snälla... Haha,'' tänkte och kollade runt mig och dom flesta skrattade lite.

- Nicole kom upp hit, sa han och sträckte fram handen mot mig och jag gick upp och alla applåerade och jag kände mig som en riktig kändis. - Gumman, jag har ju sagt att kändisar skulle uppträda på din fest så ger en stor applåd till SOULJA BOY TELL'EM! skrek han och publiken blev som galningar, jag vet att dom flesta av mina kompisar var helt galna i honom som jag också var.
Jag blev helt chockad och när han kom upp på scen gjorde jag ett glädje skutt.
- Grattis Nicole! Vill du att jag ska sjunga en av mina låtar? sa han och sedan kramade han mig.
Jag kunde inte få ur mig ett ord så jag bara nickade och då slogs musiken på och han började sjunga på "Crank that"
Efter ungefär en minut ändrade låten helt melodi och jag fattade inte riktigt vad som hände till jag hörde en helt underbar röst, Chris Brown och då hörde jag att dom hade satt ihop låten med YEAH 3x och nu blev publiken ännu mer galen.
Först Soulja Boy och sedan Chris Brown, jag älskar verkligen min pappa! Det här var verkligen dn bästa presenten och han visste verkligen hur mycket jag älskar både dom.

När dom hade uppträtt fördigt och det hade gått ungefär en timma, jag hade öppnat hälften av paketen och smakat den ENORMA tårtan pappa hade fixat så gick pappa upp på scen igen och ropade upp mig.
Jag gick upp på scen och satte mig på en pall som stod mitt på scen, pappa gick av scenen och alla var knäpptysta och jah kände att alla blickar var riktade mot mig. Efter ett par sekunder började publiken skrika ännu högre än när både Soulja Boy och Chris Brown var på scen och sedan känner jag att jag får en kram bakifrån och jag känner genast igen lukten. Justin.
Jag satt där och det gjorde faktiskt ont att han var här igen, efter flera månader. Att han inte ens hade skickat ett ynka litet SMS att han beklagade om olyckan och mammas bortgång.
Han tog ett andetag och började sedan sjunga.

"Happy Birthday to You
Happy Birthday to You
Happy Birthday Dear Nicole
Happy Birthday to You"

- Jag älskar dig, viskade han sedan.

---

KOMMENTERA! :)

Det var ingen idé att lägga mig igen och klockan var ändå rätt mycket, så jag gick upp och gjorde mig i ordning och sedan gick jag en lång promenad.
Efter vintern så var jag verkligen glad att det var vår igen, fåglarna kvittrade, solen sken och knopparna på träden hade äntligen slagit ut! Nu kändes livet iallafall någorlunda okej....

---

Efter en lång promenad så kom jag in och inte efter så kort stund kommer pappa rusandes in innanför dörren med flera påsar i handen.
- Här är lite saker till festen! sa han och ställde ner dom och log som ett fån.
- Oj.. Vad mer ska vi fixa?
- Lite saker, men det får du inte veta nu ju, du får veta det på fredag när din födelsedag och festen är!
- pfft.. sa jag och vände mig om och gick in i köket.

FREDAG NÄSTA VECKA I SKOLAN:

Vi hade matte och jag kunde verkligen inte koncentrera mig.. Jag låg och dunkade huvudet i matteboken. Caylie och Taylor snackade om snygga killar och resten av klassen bara gjorde massa  väsen ifrån sig.
- Du Nicole, ska vi komma hem till dig innan festen börjar så kan vi åka tillsammans till parken?
- Eh ja visst, sa jag och kollade upp på dom.
- Bra, för vi tänkte ta med dig till gallerian idag och hitta nåt snyggt! sa Taylor och log.
- Så nu är det dags att sluta, ropade fröken som stod framme vid tavlan med armerna i kors.
- Oh tack gode gud! sa jag och drog en lyckopust.
Vi gick ut lämnade sakerna i skåpet och sedan gick vi och åt sedan var det bara 2 lektioner till.

Efter skolan tog vi våra saker, lämnade dom henne hos Caylie och sedan gick vi mot gallerian. Först tog vi en fika och pratade vilken stil vi skulle ha.
- Jag tycker du ska ha en klänning, sa Caylie och kollade på mig.
- Va? Jag? Nej! haha... sa jag och skrattade lite och surplade på min chailatte.
- Jo men snälla, sa Taylor och jag såg hur hon till och med log med ögonen.
- Jag kan väl kolla om jag hittar en då...
- Bra!

Efter vi hade fikat klart gick vi till den första bästa butiken vi såg och Taylor och Caylie tog en massa kläder och hängde dom på mig.
- Prova dom här!
Vi gick in i provrummet och dom satte sig på en stol utanför provhytten och för varje klädesplagg jag testade skulle jag gå modeuppvisning för dom och dom skulle säga om dom gillade den eller inte.
Jag tog på mig den första outfiten som var ett linne, en kort tröja som gick ungefär till magen och sedan ett par tighta jeans och sedan gick jag ut och visade dom.
- Det var väldigt snyggt men det passar nog inte direkt för en fest, sa Taylor och kollade på mig när jag gick fram och tillbaka framför dom.
- Nej jag håller med, in med dig och testa nästa, sa Caylie och skrattade.
Jag gick in och testade nästa som var en lila klänning och sedan gick ut och alla vi brast ut i skratt.
- USSSSHH, jag känner mig som en vindruva! sa jag och tjöt av skratt.
- HAHAHHAHA ja! In och testa nästa nu, fick Caylie medans hon skrattade.

Efter jag hade testat massor med kläder tröttnade och gick till nästa affär men där hittade vi ingenting heller så Caylie och Taylor började testa lite saker och dom köpte lite kläder tills kvällen.
Efter dom hade betalat gick vi till en annan affär och samma sak som dom andra tog dom hagar med kläder och slängde dom på mig så jag började testa.
Jag testade lite saker men allt såg så himla konstigt ut på mig. Till sist så tog jag en vit spetsklänning, en kort kavaj och ett par pumps och gick sedan ut och visade.
- Det där ska du ha!!! Och sen kan du ha det där också eftersom det kanske inte är så kul att gå i samma kläder hela kvällen och det kan bli jobbigt med bara klänning,  sa Taylor och pekade på en outfit jag redan hade provat. Det var ett par pösiga byxor, ett svart linne och en blå vit bolero med knappar på.
- Okej, det låter bra! sa Caylie medans jag gick in i provhytten och bytte om till mina vanliga kläder och sedan gick vi och betalade mina kläder.

Taylor och Caylie åkte hem till Caylie och jag åkte hem till mig och gjorde mig iordning. Pappa var i parken där festen skulle vara och fixade allt. Eller ha hade ju anlitat massor med folk att hjälpa till och sedan kommer han och hämtar mig, Taylor och Caylie.
När jag kom hem gick jag gick upp och började med en dusch och sedan satte jag på mig klänningen, fixade håret och sedan sminket. Det var rätt svårt med det blev rätt fint iallafall! Jag var nöjd och ingenting skulle få förstöra kvällen!
Efter ungefär en timma så kom Taylor och Caylie hem till mig och dom tappade helt hakan när dom såg mig.
- Wow!!! sa Caylie och stod och glodde på mig.
- Ska jag ta det som en komlimang? sa jag och småfnissade lite.
- Haha ja det ska du nog, sa Taylor och skrattade och kollade på Caylie som var helt till sig.
- Aja kom nu, pappa står redan där ute ju! sa jag och satte på mig mina klackskor.

Vi gick ut och alla tre satte sig i baksätet på bilen och sedan åkte vi. Jag tog inte med min mobil nu faktiskt, det skulle bli väldigt tråkigt om jag satt med mobilen i handen hela kvällen istället för att umgås med mina vänner som det brukade bli i vanliga fall.
Efter några minuter var vi framme, det tog inte mycket längre och sedan gick vi ut ur bilen och det var fullt med folk och alla var här för min skull. Det kändes som om jag var kändis. Det var en sån himla härlig känsla!

---

KOMMENTERA! :)

Hela dagen hade jag legat i sängen och kollat på film. Mamma hade kommit in ett par gånger och frågat hur det var med mig, men jag sa bara att det var okej.
Tillslut orkade jag inte kolla klart på filmen så jag stängde av och försökte sova. När jag la ner huvudet på kudden så kände jag att den var helt blöt av tårar.
Efter ett tag somnade jag, och drömde att jag låg i Justins famn, och sov med ett leende.

---

23 MAJ NÄSTA ÅR:

Nu var Justins tour slut, den höll på i 9 månader och vi träffades, men tyvärr mindre i slutet och sedan övergick till ingenting. Vi hade inte träffats på snart 4 månader och jag kan fortfarande inte slut tänka på honom..
Men det var nog bäst att släppa taget, men jag hade nog tänkt så för många gånger nu men ändå fungerade det inte. Justin hade väl andra tjejer som han flirtade med och jag hade läst i flera tidningar om att han och Selena Gomez dejtade för dom var med varandra hela tiden.

Men det var inte bara det som snurrade i mina tankar, i December förra året lite innan Julafton så åkte mamma, pappa och jag bil till ett jätte stort shoppingcenter som låg några mil bort för att handla julklappar och när vi hade åkt ett tag så var det en bil som körde raks imot oss och krachade rakt in i passagerarsidan där mamma satt..
Vi fördes till sjukhuset fort och jag låg i koma i nån vecka, pappa bröt armen och ett revben och ja.. Mamma gick bort så nu är det bara pappa och jag hemma.
Det är snart 6 månader sedan och det har verkligen vart dom tuffaste i hela mitt liv, det har förändrats mycket eftersom mamma betydde mer än någon annan för mig..
Jag är en hel ny person sen dess, pappa för den delen med.

Jag låg i sängen och klockan var mitt i natten, kunde inte sova fast brydde mig inte eftersom det var redan Lördag och jag hade inga planer för idag.
Jag blädderade i en tidning och sedan såg jag ett par bilder på Justin och Selena:

"Kärleksromans mellan superstjärnorna!" stod det på framsidan.

Jag rullade ihop tidningen och kollade på papperskorgen som stod på mitt golv. Mitt i prick, ännu en sak med Justin ute ur mitt liv.
Jag ville inte se honom, men det gjorde så ont att vara utan honom för jag hade fortfarande inte släppt honom, verkligen inte.
Jag la mig skönt på kudden och blundade och tankarna bara flög iväg, jag fyllde ju år om ett par dagar och pappa hade hyrt en park i Nahville där jag skulle ha fest.
Det skulle iallafall bli jätte kul.
Det skulle komma så himla mycket folk, till och med folk jag inte kände så värst bra men det skulle bli den största festen jag någonsin varit på.
Artister skulle uppträda, jag skulle få presenter och massor av minnen såklart.
Det var lite som "my super sweet 16" fast inte lika lyxigt och det skulle inte filmas.

SAMMA DAG, PÅ DAGEN:

Jag vaknade av att min mobil ringde, det var pappa.
Jag svarade snabbt med en gäsp och sa sedan hallå.
- Hej gumman, hur är det?
- Bra , jag vaknade precis, vad ville du?
- Jo det är såhär : Jag är i centru nu och kollar på lite saker till din fest och tänker även beställa tårtorna nu, hur vill du att dom ska se ut?
- Det spelar ingenroll, den ska vara stor, men många våningar och typ.. cool, sa jag och log lite smått för mig själv för liksom .. Hur såg en cool tårta ut? Jag sa det men visste inte riktigt själv.
- Okej... sa han med en osäker röst. Aja jag måste gå nu, kommer hem om ett par timmar, puss älskar dig.
- Älskar dig med, sa jag och sedan la på.

Det var ingen idé att lägga mig igen och klockan var ändå rätt mycket, så jag gick upp och gjorde mig i ordning och sedan gick jag en lång promenad.
Efter vintern så var jag verkligen glad att det var vår igen, fåglarna kvittrade, solen sken och knopparna på träden hade äntligen slagit ut! Nu kändes livet iallafall någorlunda okej....

---

KOMMENTERA VAD NI TYCKER ;)
*DUMDUMDUM* vad kommer hända?

Min favoritdel på alla konserter var när jag satt i hjärtat och spelade. Det var en så häftig känsla att se alla fans ovanifrån!
Innan jag gick av scenen vände jag mig om.
- There's gonna be times when people say that you can't live your dreams. This is what I tell them: NEVER SAY NEVER! sa jag med ett stort leende och gick av.

---

När jag kom av scenen så tog jag upp en vattenflaska och hällde i mig hela på en gång, men hälften rann ut på tröjan och golvet.
- Bieber, du borde lära dig bordsskick, hörde jag Kenny skratta bakom mig och jag slängde sista skvätten vatten på honom innan jag gick in i logen. Jag tog upp mobilen och såg att jag fått ett sms av Nicole:
"Förlåt att jag inte svarade. Lycka till, fast det behöver du inte :) ring mig när du kan, lovar att svara!"
Jag log och gick in i badrummet som fanns inne i logen och drog snabbt av mig dom blöta kläderna och klev in i duschen. Det blev ingen lång dusch, eftersom att vi skulle vidare till nästa stad redan ikväll. Jag drog på mig ett par mjukisbyxor och en tjocktröja och gick ut i logen igen där Scooter satt och spelade Angry Birds på sin iPhone.
- Ready to go? frågade han med ett leende och la ner mobilen i fickan. Jag nickade och tog med mig allt ut ur logen och följde med honom och resten av crewet ut till bussen. 
Som tur var hade nog alla tröttnat på att stå och vänta, eller så visste dom inte vart vi stog parkerade, men det var iallafall helt tomt på fans, vilket var riktigt skönt.
Direkt när jag kom på bussen slängde jag mig i en av sofforna och tog upp mobilen.
- Hej de är Nicole!
- Hej, sa jag och log som en tönt för mig själv, hur är det?
- Jo, det är väl.. bra, sa hon efter ett tag, själv då? fortsatte hon.
- Det är väl okej, jag är jätte trött bara, har inte direkt vilat idag, sa jag med ett leende, även fast hon inte kunde se det.
- Haha, nej jag förstår det, svarade hon och jag kunde nästan höra hur hon log, vad gör du nu?
- Jag ligger i bussen och väntar på att vi ska åka.. Vad gör du själv?
- Kollar på New Moon, svarade hon och sedan var vi tysta ett tag, minst en minut.

NICOLES PERSPEKTIV:

- Jag saknar dig, sa jag efter att vi varit tysta alldeles för länge. Jag hoppades att han inte skulle höra hur mycket min röst darrade.
- Jag saknar dig också, hjärtat, mumlade han tyst i telefonen och sedan blev det sådär tyst igen. Jag hörde hur han andades i en rytmisk takt, men också hur resten av hans crew lät i bakgrunden.
- Hur ska vi klara det här? frågade han plötsligt. Det tog ett tag innan jag fattade vad han menade.
- Jag vet inte, Justin. Allt gör så ont just nu, pratar jag med dig blir jag ledsen för att jag saknar dig, och pratar jag inte med dig blir jag ledsen för att jag inte får höra din röst.
- Vi klarar det här.., eller hur? viskade han så tyst att jag var tvungen att trycka mobilen närmare örat för att höra.
- Vi måste.. viskade jag tillbaka och kände hur en tår rann ner för min kind, men du ska få sova nu, sa jag och torkade tåren, men precis då började det rinna fler.
- Nicole?
- Aa?
- Du vet att jag älskar dig va? När han sa det fick jag ett litet leende på läpparna, samtidigt som tårarna rann.
- Jag älskar dig också.. mumlade jag, godnatt.
- Godnatt, sa han och la på. När han lagt på pressade jag ner ansiktet i kudden och kvävde mitt skrik.
Hela dagen hade jag legat i sängen och kollat på film. Mamma hade kommit in ett par gånger och frågat hur det var med mig, men jag sa bara att det var okej.
Tillslut orkade jag inte kolla klart på filmen så jag stängde av och försökte sova. När jag la ner huvudet på kudden så kände jag att den var helt blöt av tårar.
Efter ett tag somnade jag, och drömde att jag låg i Justins famn, och sov med ett leende.

---

Förlåt för ett lite tråkigt och kort inlägg, men bättre än inget? ;)
Det är jag, Elin, som skrivit det här, och även 77 och 78 och jag har även gjort en egen novellblogg som ni gärna får kolla in! Det är inte en Biebernovell, utan en Butler, haha :)
http://butlerstories.blogg.se heter den, så in och kolla nu på en gång så är ni bäst :)<3

Intervjuen flöt på bra, och dom frågade faktiskt ingenting om Nicole, vilket var väldigt skönt. 
Direkt efter vi var klara stressade vi ut till bilen, där några fans stog och väntade. Jag skrev ett par autografer och var med på nåra kort innan vi satte oss i bilen och åkte vidare till nästa studio.

---

I bilen såg jag att jag fått ett sms från Nicole.
"Jag vaknade nyss, kunde inte sova längre. Jag saknar dig.."
Det högg till i hjärtat på mig. Jag hatade att jag skulle behöva göra henne ledsen, men hon skulle verkligen inte ha det bra här. Trångt i bussen, stress hela tiden och allt..
"Jag ringer dig senare.. Saknar dig med" svarade jag och la ner mobilen för att slippa tänka mer på det.
Efter ett tag var vi framme vid nästa studio, denna gång var det en radiostation. 
Även den här intervjun gick klockrent, men sen kom den frågan som jag väntat på.
- Hur är det med tjejerna, Justin? Hur är det mellan dig och Nicole? 
Jag kollade ner i bordet, visste inte vad jag skulle svara.
- Eh.. Jag håller helst mitt privatliv utanför.. sa jag och log försiktigt.
- Men är du singel? fortsatte killen som satt mitt emot mig och kollade intresserat.
- Asså.. Jag vet inte, och så lämnar vi det just nu, sa jag och skrattade osäkert. Killen kollade fundersamt på mig men fortsatte med andra frågor.
- Tack så mycket för att du kom hit Justin, lycka till med konserten ikväll! sa alla inne på radion när jag vinkade och gick. Tur att de va slut nu, jag brukade inte svara på frågor som var allt privata, men speciellt nu när saker va som dom va, så ville jag verkligen inte säga något fel. 
Scooter kom fram till mig och la armen om mina axlar.
- De där skötte du bra, sa han och log. Jag log tillbaka och följde med honom till bilen, med Kenny tätt efter oss.
I bilen på väg tillbaka till bussen var vi tysta, förutom Scooter och Kenny som sjöng med i låtarna som spelades på radion.
- Vilken tur att det är jag som är sångare och inte ni, flinade jag och klev ur bilen när vi stannat.
- Vilken tur att det är jag som är din livvakt och inte tvärtom! skrattade Kenny och knuffade in mig i bussen. 
- Ready to go!? skrek Scooter till crewet och alla nickade och vi började åka mot arenan.
Framme vid arenan var det massor av fans som väntade. Vissa såg ut att ha väntat där hur länge som helst.
Jag har världens bästa fans, tänkte jag leende när jag gick ut ur bussen tillsammans med Kenny och två andra som gick med oss. Jag stannade till och var med på kort med några här och där och skrev autografer. 
Lite längre fram i kön såg jag en tjej gråta, så jag tog hennes affisch med mig på och signerade den och gav henne en kram, sen gick vi in på arenan. 
Första gångerna jag var inne i en sånhär arena fattade jag inte hur jag kunde vara så lyckligt lottad som faktiskt fick stå här och uppträda för folk. Folk som faktiskt älskade mig. Men nu var jag mer van, klart det fortfarande var lika mäktigt att komma in på scen när det är fullsatt överallt, men jag vet inte, det känns lite annorlunda ändå..

Vi gick igenom lite bakom scenen, i vilken ordning allt skulle göras och så, sen var det dags för soundcheck. 
Det var såklart lite fans där, så jag lät dom önska en låt dom ville höra.
- Teach me how to Dougie! skrek ett gäng tjejer precis nedanför scen. Jag log mot dom och nickade att dom skulle sätta på den. När låten börjades spela sjöng jag med och sen började jag följa med dansarna som dansade sjävla dansen. Det var alltid lika kul att göra den, eftersom alla blev som galna! 
Jag körde ett par låtar till och gick sen av scenen och bytte om innan jag gick bort till meet&greet:en som var längre bort inne på arenan. 
Där inne var det fullt med fans, som vanligt på Meet&Greets, fast det var bara roligt! Oftast var dom inte speciellt galna när dom kommit hit, så det var rätt skönt..
Vissa var så chockade att dom inte ens kunde prata, medans vissa nästan ville stå och prata hur länge som helst.
Efter någon timme så var det dags att gå för att jag skulle hinna fixa lite innan konserten började. 
- Vi ses där inne! sa jag och log mot alla innan jag gick ut. Jag följde med Kenny till logen där Scooter satt och åt. 
Jag satte mig ner mitt emot honom och i princip slängde i mig maten innan det var dags att byta om, igen..
När jag var klar tog jag upp min mobil och ringde Nicole. Efter ett par signaler kom hennes telefonsvarare på och jag suckade lågt och la på. Istället skickade jag ett sms:
"Jag ska gå ut på scen snart, ring mig när du kan. Älskar dig"
Efter ett tag var det dags att gå upp på scen. När jag klev ut bröt skriket ut och jag log lite för mig själv.
Vi körde igång med låtarna och allt gick utan problem, som det oftast brukade göra. 
Min favoritdel på alla konserter var när jag satt i hjärtat och spelade. Det var en så häftig känsla att se alla fans ovanifrån!
Innan jag gick av scenen vände jag mig om.
- There's gonna be times when people say that you can't live your dreams. This is what I tell them: NEVER SAY NEVER! sa jag med ett stort leende och gick av.

Jag skyndade mej med äta upp och maten sedan ställde jag tallriken på diskbänken och gick upp på mitt rum för att göra mej i ordning inför kvällen. Jag bytte om till pyjamas , borstade tänderna och så vidare. Sedan la jag mej i sängen och låg och funderade lite.
Det hade verkligen varit en bra dag , från början till slut. Fast det var ju lite trist att se Justin åka iväg.

---

När jag legat i sängen säkert en halvtimme utan att ens kunna slappna av så reste jag mig upp och började kolla vilken film jag skulle kolla på. Jag stog och försökte välja ett tag, och tillslut valde jag Killers. Jag satte i filmen i DVDn och la mig i sängen igen. Jag koncentrerade mig inte speciellt mycket på filmen, men jag kunde den ju ändå utantill.. Jag tänkte på om vi verkligen valt rätt som bara skulle vara vänner.. Jag älskade honom, men det var ändå så svårt att veta att vi nu bara var kompisar. 
Jag tänkte på hans lapp, och på det sista han skrev: "Och snälla lova mej en till sak... Glöm mej inte?" Däremot var jag rädd att han skulle glömma mig. Han skrev ju själv att han han skulle ha så fullt upp hela tiden, tänk om han hade så mycket att göra att han inte ens skulle ha tid att tänka på mig? Han skulle ha så mycket skrikande tjejer omkring sig, han kanske hittade nån som var bättre än mig?
Jag skakade av mig tanken när jag kände hur ögonen började tårfyllas. Men sen försökte jag tänka lite positivt, han älskade mig, så varför skulle han då hitta någon annan? Vi kunde klara det här, bara vi ville.. Efter ungefär halva filmen stängde jag av och la mig ner på kudden och försökte sova..

JUSTINS PERSPEKTIV:
Direkt när jag åkt från Nicole saknade jag henne. I bilen satt Scooter och sjöng med i låtar på radion. 
- Ryck upp dig, det finns gott om tjejer! sa han och kollade på mig i backspegeln.
- Men jag vill inte ha nån annan än Nicole! svarade jag och blängde på honom. Han höjde ögonbrynen och kollade på vägen igen. 
Efter 20 minuter stannade vi på en stor parkering där Tour bussen stog parkerad. Jag hoppade ut ur Scooters bil och gick iväg mot bussen där resten av crewet stog och väntade. Jag hälsade på alla och låtsades som att allt var superbra. Kenny klappade mig på axeln innan jag gick på bussen, så jag antar att han såg att allt inte var perfekt, eller så hade han pratat med Scooter. 
Efter att ha messat med Nicole ett tag hade jag faktiskt tänk att försöka sova ett tag, men det gick inte. Jag var inte speciellt trött, och även om jag hade varit det så hade jag ändå inte kunnat somna eftersom att alla lät så himla mycket. Efter ett tag tröttnade jag på att ens försöka så jag gick upp och satte mig bredvid Scooter i en utav sofforna. 
- Ni kommer träffas igen, sa han och ruffsade om mitt hår med ett leende. Jag log lite halvt tillbaka och kollade på medans 2 utav dansarna spelade Need For Speed på Xboxet.  Medans dom krockade och höll på kände jag hur jag efter ett tag rycktes med och skrek och hejade på dom tillsammans med alla andra. 
Efter säkert en timme så började det märkas att alla blev tröttare och tröttare, tills Scooter tillslut reste sig upp.
- Äh, men ska vi gå och sova eller? Vi har mycket vi ska hinna med imorrn! sa han och puttade till mig i sidan. Alla nickade och jag gick bort mot sängen igen. Den här gången somnade jag faktiskt riktigt snabbt.

NÄSTA DAG:
Jag vaknade av att jag hörde folk resa sig upp och klä på sig.
- Ni är inte dom bästa på att va tysta.., mumlade jag och satte mig upp. Jag hörde hur några började skratta och sen reste jag mig upp och började leta efter lite kläder i resväskan, vilket inte var lätt eftersom att det var så trångt! 
- VI MÅSTE SKAFFA EN STÖRRE BUSS! ropade jag till Scooter som var i andra sidan av bussen. 
- Eller hur! flinade han, då måste vi ha ett hus på hjul!
Jag log lite och drog sedan upp en svart tröja ur väskan som jag satte på mig + en svart jacka och ett par jeans som jag satte på mig. 
Jag tog upp mobilen och smsade Nicole.
"Hej sötnos, jag vet att du inte är vaken än, men det är jag.. Första intervjuen är om en timme. Puss"
Sen gick jag in på den minimaliska toaletten vi har i bussen och borstade tänderna.
- Ey, Bieber! Kom nu! hörde jag att Kenny ropade efter mig och först då märkte jag att bussen stannat. Jag skynda mig ut ur bussen och märkte att solen sken. 
Kenny gick fram till en bil där Scooter redan satt och öppnade bakdörren åt mig innan han satte sig i framsätet.
- Jag borde få sitta i framsätet.. Jag är inte 5 år.. sa jag surt på låtsas när Scooter börjat köra. 
Båda två började skratta och efter ett tag så hängde jag på dom.
När vi väl var framme vid studion där jag skulle var med så blev jag förvånad över att det inte var några fans där, tills Kenny sa att dom kört runt till baksidan eftersom att vi redan var sena.
Intervjuen flöt på bra, och dom frågade faktiskt ingenting om Nicole, vilket var väldigt skönt.
Direkt efter vi var klara stressade vi ut till bilen, där några fans stog och väntade. Jag skrev ett par autografer och var med på nåra kort innan vi satte oss i bilen och åkte vidare till nästa studio. 

---

KOMMENTERA! :)<3

Hejhej!
Vi ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen (igen)
Men ingen av oss hinner uppdatera och ingen kommer ha tillgång till dator och därför ska vi försöka hitta gästbloggare!
Så förlåt, verkligen men vi hoppas att ni förstår?

Och vi fick en kommentar att det borde vara bättre uppdatering nu på lovet men då kan vi informera att ingen av oss har lov än, vi får det vecka 9.

Bieberlove to y'all! ♥

---

Han såg plågad ut och jag var hur nära som helst på att slänga mej runt hans hals och be honom att aldrig lämna mig men jag kunde inte göra så mot honom. Jag fällde själv några tårar men torkade dom direkt. Jag ville inte att han skulle se att jag grät. Det skulle bara göra det hela svårare för honom. Han tog min hand och kollade mig djupt i ögonen , sedan gick han mot bilen och släppte taget... Han satte sig i bilen och åkte iväg medans jag stod i dörröppningen och vinkade åt honom. Efter bara någon minut såg jag inte bilen längre. Han var borta nu...

---

Jag stod vid dörröppningen i kanske två minuter till och bara tänkte. Tänkte på att han nu var borta , och vi kanske inte träffades igen förräns ungefär sex månader. Om vi ens träffades igen , tänk om han glömde mej totalt och träffade någon annan under sin tour ? Bara tanken att det skulle kunna hända så lätt som det hela hände för oss två gav mej en klump i magen.
Jag torkade bort tårnara och gick sedan in och upp till mitt rum direkt. Jag slängde mej i sängen och grät mer och mer. Plötsligt fick jag ett sms. Jag sträckte mej efter min mobil som låg vid fotändan av sängen och såg att det var från Justin.
"Jag lämnade en grej till dej under din kudde. Puss , saknar dej redan. ♥"
Jag undrade nyfiket vad det kunde vara , det kunde inte vara något stort i alla fall eftersom att jag annars hade märkt det direkt. Jag lyfte bort kudden jag hade sovit på och såg att det låg ett papper där , det var förmodligen ett brev. Jag vek upp pappret och började läsa det.

"När du sitter och läser det här så har jag nog redan åkt , men jag vill bara att du ska veta att jag är ledsen för allt du har fått gå igenom dom sista veckorna. Det var inte alls meningen att det skulle bli som det blev , jag ville bara ditt bästa. Jag hade så gärna haft dej här med mej på touren men du skulle vela återvända hem efter bara någon vecka. Det är inte så roligt att bo i en buss i flera månader som folk tror. Det kan bli riktigt ensamt ibland och mitt och crewets schemor är inte världens roligaste. Jag skulle nog inte heller kunna spendera så mycket tid med dej på grund av alla intervjuer , konserter , skivsigneringar , boksigneringar , osv. Så om du tror att det bara är för att jag inte vill att du ska följa med så ska du veta att det inte är så , det är helt enkelt för ditt bästa. Även om det är riktigt svårt för båda två att vara ifrån varandra så mycket så vet jag att vi kan klara det. Efter allt vi har gått igenom tillsammans så tror jag att vi klarar av att gå igenom lite till , bara vi kämpar. Jag älskar dej och jag är villig att gå igenom vad som helst bara för dej , för efter dom här månaderna med dej har jag insett hur mycket du verkligen betyder för mej.
Din närhet gör mej glad , dina kyssar gör mej pirrig , när du håller om mej vill jag bara pausa tiden och stanna med dej för alltid , ditt leende får mej att smälta , allt med dej är perfekt. Din röst , dina ögon , ditt långa bruna hår , ditt skratt , dina söta miner när du är ledsen eller arg , allt. Och du är ännu finare när du sover , du ser så fridfull och oskyldig ut.
Kan du lova mej en sak ? Lova mej att du kommer att ringa om det händer något eller om du inte mår bra ? Vilken tid det än är så spelar det ingen roll. Minns du nallen du fick av mej ? Tänk att det är mej du håller om när du ska sova så ska du få se att det känns lite bättre.
Och snälla lova mej en till sak... Glöm mej inte ?

Jag älskar dej , din Justin. ♥"

När jag hade läst klart märkte jag att jag satt och log som ett fån och grät lite. Det var helt klart glädjetårar , jag hade aldrig fått ett sånt brev av en kille förut. Jag hade fått smålappar av killar där det stod att jag var söt och sånt men aldrig under hela mitt liv hade någon skrivit något så... Djupt. Och jag och Justin var inte ens tillsammans , även fast båda ville vara det. När jag verkligen tänkte efter så var det faktiskt ganska okej för mej att jag inte var med på touren. Jag skulle inte klara av att vara ifrån mamma och pappa så länge , och inte Caylie och Taylor heller. Jag skulle sakna dom för mycket. Visst , jag skulle få vara med Justin men jag skulle nog bara vara i vägen för honom.

 Det var en speciell rad som fångade min uppmärksamhet och som jag läste om och om igen.
"Efter allt vi har gått igenom tillsammans så tror jag att vi klarar av att gå igenom lite till , bara vi kämpar."
Han hade verkligen rätt. Om det var meningen att det skulle vara vi två så skulle vi klara det.
Jag vek ihop pappret igen och reste mej upp och gick mot mitt skrivbord. Jag ställde mej på stolen och tog ner en av mina lådor där jag hade massa bilder , gamla dagböcker , osv. Jag öppnade min nyaste dagbok och satte brevet i den , sedan satte jag tillbaka dagboken i lådan och ställde tillbaka lådan där den skulle vara.
Jag gick ner från stolen och tog min mobil för att smsa honom.

"Justin... Jag vet inte vad jag ska säga. Förlåt för att jag var så självisk och startade allt bråk från början. Hade jag vetat att det var för mitt bästa hade jag kanske inte reagerat på samma sätt..."

Det tog inte länge innan jag fick ett svar , men han hade väl inget annat för sej just då.
"Det är lugnt , jag förstår.
Nu rullar vi mot nästa stad , jag har två intervjuer imorgon bitti. Jag är nästan hundra procent säker på att dom kommer att fråga om dej."

"Sucks to be you , själv har jag skola. Det är ännu värre !"

Jag suckade när jag tänkte på att jag hade skola nästa dag , jag ville verkligen inte dit. Men jag längtade faktiskt lite ändå , för jag slapp i alla fall tänka på Justin för en liten stund. Inte för att jag någonsin slutade tänka på honom men jag kunde ju försöka i alla fall.
" Jag har också skola , fast inte lika länge som dej. Bara fyra timmar :)"
Jag log och svarade sedan på smset.
"Fusk , det är väl en av fördelarna med att vara på turne ? Haha !"
Det kändes så mycket bättre nu när vi var vänner igen och kunde prata som förut. Nu slapp jag ligga och gråta i sängen och tänka på vad han gjorde eller om han kanske inte brydde sej om mej längre. Nu höll vi ju liksom kontakten.
"Jepp ! Men jag ska ta och sova nu , jag måste upp väldigt tidigt imorgon om jag ska ha tid med intervjuerna och sen orka med konsert och meet&greet också. Godnatt ♥"

"Godnatt , lycka till imorgon !"
Jag la mobilen på nattbordet och gick sedan ner för att ta någonting att äta. Jag var så hungrig att jag skulle kunna äta vad som helst. Jag öppnade frysen och tog ut en lasagne som jag bara behövde värma i åtta minuter i micron , sen var den klar.
Jag satt och åt i lugn och ro när pappa kom in i köket , han blev tydligen förvånad över att se mej där.
- Varför sitter du och ler sådär ? frågadade han och log retsamt.
- Vadå ? Jag är bara på bra humör...
- På grund av honom va ? Jag märker att ni verkligen tycker om varandra.
- Jag tycker inte om honom pappa. Jag älskar honom , han gör mej galen , han är så per...-
- Okej , jag fattar , sa han och skrattade.
Han gick ut ur köket och jag såg att han log lite och sedan skakade lite lätt på huvudet och gick sedan vidare mot vardagsrummet där mamma hade somnat i soffan.

Jag skyndade mej med äta upp och maten sedan ställde jag tallriken på diskbänken och gick upp på mitt rum för att göra mej i ordning inför kvällen. Jag bytte om till pyjamas , borstade tänderna och så vidare. Sedan la jag mej i sängen och låg och funderade lite.
Det hade verkligen varit en bra dag , från början till slut. Fast det var ju lite trist att se Justin åka iväg.

---

KOMMENTERA VAD NI TYCKTE! :)

Förlåt för att det är sån dålig uppdatering men båda har så himla mycket i skolan just nu osv men vi gör verkigen så gott vi kan!