Intervjuen flöt på bra, och dom frågade faktiskt ingenting om Nicole, vilket var väldigt skönt. 
Direkt efter vi var klara stressade vi ut till bilen, där några fans stog och väntade. Jag skrev ett par autografer och var med på nåra kort innan vi satte oss i bilen och åkte vidare till nästa studio.

---

I bilen såg jag att jag fått ett sms från Nicole.
"Jag vaknade nyss, kunde inte sova längre. Jag saknar dig.."
Det högg till i hjärtat på mig. Jag hatade att jag skulle behöva göra henne ledsen, men hon skulle verkligen inte ha det bra här. Trångt i bussen, stress hela tiden och allt..
"Jag ringer dig senare.. Saknar dig med" svarade jag och la ner mobilen för att slippa tänka mer på det.
Efter ett tag var vi framme vid nästa studio, denna gång var det en radiostation. 
Även den här intervjun gick klockrent, men sen kom den frågan som jag väntat på.
- Hur är det med tjejerna, Justin? Hur är det mellan dig och Nicole? 
Jag kollade ner i bordet, visste inte vad jag skulle svara.
- Eh.. Jag håller helst mitt privatliv utanför.. sa jag och log försiktigt.
- Men är du singel? fortsatte killen som satt mitt emot mig och kollade intresserat.
- Asså.. Jag vet inte, och så lämnar vi det just nu, sa jag och skrattade osäkert. Killen kollade fundersamt på mig men fortsatte med andra frågor.
- Tack så mycket för att du kom hit Justin, lycka till med konserten ikväll! sa alla inne på radion när jag vinkade och gick. Tur att de va slut nu, jag brukade inte svara på frågor som var allt privata, men speciellt nu när saker va som dom va, så ville jag verkligen inte säga något fel. 
Scooter kom fram till mig och la armen om mina axlar.
- De där skötte du bra, sa han och log. Jag log tillbaka och följde med honom till bilen, med Kenny tätt efter oss.
I bilen på väg tillbaka till bussen var vi tysta, förutom Scooter och Kenny som sjöng med i låtarna som spelades på radion.
- Vilken tur att det är jag som är sångare och inte ni, flinade jag och klev ur bilen när vi stannat.
- Vilken tur att det är jag som är din livvakt och inte tvärtom! skrattade Kenny och knuffade in mig i bussen. 
- Ready to go!? skrek Scooter till crewet och alla nickade och vi började åka mot arenan.
Framme vid arenan var det massor av fans som väntade. Vissa såg ut att ha väntat där hur länge som helst.
Jag har världens bästa fans, tänkte jag leende när jag gick ut ur bussen tillsammans med Kenny och två andra som gick med oss. Jag stannade till och var med på kort med några här och där och skrev autografer. 
Lite längre fram i kön såg jag en tjej gråta, så jag tog hennes affisch med mig på och signerade den och gav henne en kram, sen gick vi in på arenan. 
Första gångerna jag var inne i en sånhär arena fattade jag inte hur jag kunde vara så lyckligt lottad som faktiskt fick stå här och uppträda för folk. Folk som faktiskt älskade mig. Men nu var jag mer van, klart det fortfarande var lika mäktigt att komma in på scen när det är fullsatt överallt, men jag vet inte, det känns lite annorlunda ändå..

Vi gick igenom lite bakom scenen, i vilken ordning allt skulle göras och så, sen var det dags för soundcheck. 
Det var såklart lite fans där, så jag lät dom önska en låt dom ville höra.
- Teach me how to Dougie! skrek ett gäng tjejer precis nedanför scen. Jag log mot dom och nickade att dom skulle sätta på den. När låten börjades spela sjöng jag med och sen började jag följa med dansarna som dansade sjävla dansen. Det var alltid lika kul att göra den, eftersom alla blev som galna! 
Jag körde ett par låtar till och gick sen av scenen och bytte om innan jag gick bort till meet&greet:en som var längre bort inne på arenan. 
Där inne var det fullt med fans, som vanligt på Meet&Greets, fast det var bara roligt! Oftast var dom inte speciellt galna när dom kommit hit, så det var rätt skönt..
Vissa var så chockade att dom inte ens kunde prata, medans vissa nästan ville stå och prata hur länge som helst.
Efter någon timme så var det dags att gå för att jag skulle hinna fixa lite innan konserten började. 
- Vi ses där inne! sa jag och log mot alla innan jag gick ut. Jag följde med Kenny till logen där Scooter satt och åt. 
Jag satte mig ner mitt emot honom och i princip slängde i mig maten innan det var dags att byta om, igen..
När jag var klar tog jag upp min mobil och ringde Nicole. Efter ett par signaler kom hennes telefonsvarare på och jag suckade lågt och la på. Istället skickade jag ett sms:
"Jag ska gå ut på scen snart, ring mig när du kan. Älskar dig"
Efter ett tag var det dags att gå upp på scen. När jag klev ut bröt skriket ut och jag log lite för mig själv.
Vi körde igång med låtarna och allt gick utan problem, som det oftast brukade göra. 
Min favoritdel på alla konserter var när jag satt i hjärtat och spelade. Det var en så häftig känsla att se alla fans ovanifrån!
Innan jag gick av scenen vände jag mig om.
- There's gonna be times when people say that you can't live your dreams. This is what I tell them: NEVER SAY NEVER! sa jag med ett stort leende och gick av.