Jag satt där och det gjorde faktiskt ont att han var här igen, efter flera månader. Att han inte ens hade skickat ett ynka litet SMS att han beklagade om olyckan och mammas bortgång.
Han tog ett andetag och började sedan sjunga.

"Happy Birthday to You
Happy Birthday to You
Happy Birthday Dear Nicole
Happy Birthday to You"

- Jag älskar dig, viskade han sedan.

---

Jag satt där och visste inte vad jag skulle göra eller säga. Att han ens vågade dyka upp bara så där efter alla dom här månaderna. Jag kände hur jag började bli lite tårögd , jag ville ställa mej upp och slänga mina armar runt honom och aldrig släppa taget. Känna hans kropp mot min , hans läppar... Men samtidigt ville jag bara försvinna därifrån. Jag vågade inte kolla på honom , jag skulle bara brista ut i gråt då.
- Låt festen börja ! sa han och alla i publiken började skrika och dansa samtidigt som musiken slogs igång.
Alla började dansa till Yeah x3 med Chris Brown och sjunga med. Jag reste mej hastigt från pallen och gick sedan ner från scenen.
- Nicole , var ska du ? ropade han.
Jag sprang ifrån honom och gick längre bort från stället där alla var. Det var rätt mörkt nu eftersom att klockan nästan var elva men det var några lampor längs parkgången. Jag gick och satte mej vid den stora fontänen och tog ett djupt andetag. Helvete också , min dag var förstörd. Varför var han tvungen att dyka upp ?!
- Där är du , varför försvann du sådär ? frågade Justin som kom på väg mot mej.
Jag torkade bort tårarna lite snabbt och satt sedan där utan att säga nånting eller ens kolla på honom.
- Har jag gjort något fel ? frågade han och satte sej bredvid mej.
- Om du har gjort något fel ? Snälla Justin. Du har inte hört av dej på månader och sen bestämmer du dej att komma bara sådär ! Hur fan tror du att det känns ?!
- Jag trodde att du skulle bli glad över att jag kom... sa han med en besviken röst.
Vi satt nu tysta båda två och kollade inte ens på varandra. Det enda man hörde var musiken från festen och vattnet som rann i fontänen bakom oss.
- Jag gjorde det för din skull... sa han efter en stunds tystnad.
- Va ?
- Jag glömde inte bort dej som du kanske tror. Det skulle jag aldrig göra.
- Varför slutade du höra av dej då ? Varje kväll Justin , varje kväll låg jag och väntade på att du skulle ringa och bara säga att du mådde bra. Varje morgon hoppades jag att jag hade fått ett sms där det stod att du saknade mej eller något , men nej. Du slutade höra av dej helt. Jag trodde att du kanske hade fullt upp så jag ringde inte och störde. Jag tänkte att du kanske inte alls hade tid att ringa en snabbis eller bara skicka ett kort sms , sen började alla bilder på dej och Selena komma ut. Då visste jag att jag hade trott fel , du var inte alls för upptagen. Du hade gått vidare...
Efter det blev han bara tyst och kollade ner i marken och det kändes som om jag skulle koka över av ilska. Efter ett tag tystad så såg jag i ögonvrån att Justin sneglade lite på mig. 
- Du är väldigt fin ikväll, sa han och log lite smått. 
- Tack, du med, sa jag medans jag torkade bort ännu en tår. 
Han flyttade sig ännu närmre och sedan kände jag en stor varm kram. Han tröck mitt huvud mit hans bröst och jag hörde hur hans hjärta bultade så hårt och jag började gråta ännu mera då.
- Justin jag trodde du skulle finnas där för mig när mamma gick bort... 
När jag sa det frös han till is och hans hjärta bultade ännu snabbare nu. Jag ville inte resa mig upp och se hans min just nu, men jag var nog illa tvungen eftersom att kunna ha en normal och seriöst konversation med honom.
- Eeh.. Va? 
- Ja Justin, du hörde rätt. Hon är död. Hon dog i december i en bilolycka vi var med i. 
- Oj.. Jag vet inte vad jag ska säga, det stod överallt i tidningarna men jag visste inte att det vad ni.. Förlåt Nicole, jag beklagar. 
- Ja det gör du säkert... Men det var när hon dog jag behövde dig, inte fem månader senare.. sa jag och kollade i marken.
Han drog mig mot sig och kramade mig hårt och sedan känner jag hur han sträcker upp huvudet.
- Vi kommer snart, sa han och tog tag i min hand och försökte trösta mig.
- okej bra, och sedan hörde man att personen gick iväg.
- Vem var det? snyftade jag fram.
- Din pappa.
- Okej.

Efter en stund när vi har pratat lite och jag har blivit på lite bättre humör vi bestämmer oss för att gå iväg till festen igen och fortsätta som om ingenting hade hänt.
Vi gick iväg till festen och jag och Caylie går och byter om på toaletten och ut kommer jag med mina pösiga byxor, linne och boleron.
Det var fullt ös på partyt och det var så hög musik så man hörde inte ens vad man tänkte men jag gick och dansade runt med många olika killar och hade hur kul som helst. Jag hade nästan förträngt fontändelen med Justin redan.
Efter några spelade låtar tog jag en paus och gick fram till bålen där Justin kommer och ställer sig bredvid mig.
- Jaså så här möts vi igen, vilket sammanträffande! log han och väntade på att han skulle få bålsleven.
- Nej du ska ha bål, vart annars brukar man gå? skrattade jag lite lätt.
- Jo du har rätt... Men ska vi dansa?
- Ja visst.
Vi ställde ner våra glas och sedan väntade vi tills nästa låt skulle börja och tillsist så hörde jag att det blev I'll be - Edwin McCain , en av mina favorit låtar.
Justin tog runt min minja och jag runt hans hals och sedan rörde vi oss i en rytmisk takt. Allt kändes som slowmotion och jag såg pappa i ögonvrån att han stod och kollade på oss och log för sig själv som faktiskt många andra gjorde också.

Danses avslutades och dom som förvånandsvärt stod och kollade på när vi dansade applåderade åt oss.
- Tack för dansen älskling, sa han och log och tog min hand. Kom.
Jag följde honom och vi var tillbaka vid fontänen igen. Han kollade ner på mig och sedan böjde han sig ner och vi möttes i en kyss. Jag orkade inte vara sur på honom längre, jag hade inget för det för jag var exakt lika kär i honom och det har jag vart sedan dag ett också och det kunde ingen ändra på.
Vi stod där rätt länge och bara kysstes till jag puttade honom i fontänen och såklart så hann han dra med mig också.
Där låg vi dyblöta och asgarvade och det kändes som ingenting hade hänt. Mitt hår var stripit och min mascara hade runnigt så man skulle kunna tro att jag var ett monster.
- Är jag lika vacker nu!? fick jag ur mig mellan alla skratt.
- Såklart du är, sa han och skrattade och sedan började sig fram för att sedan kyssa mig.

---

kommentera vad ni tycker!

Förlåt för den dåliga uppdateringen, men ni vet ju varför så snälla sluta klaga, tack.