Korridorerna som jag har gått igenom i snart 7 hela år gick jag även igenom idag, med Savannah bredvid mig. ''Åh'', sa hon suckandes. Jag kollade på henne med en frågande blick, ''matte, med Mr. Flitch'' fyllde hon sedan i och kollade ner på schemat som hon hade i händerna för att checka en gång till. ''Du skojar eller hur?'' Hon skakade på huvudet och det var nu min tur att sucka. Att ha matte är inte roligt men Mr. Flitch gjorde saken inte mycket bättre med sin brittiska accent som borrar sig in i huvudet för resten av veckan.
''Jag ska bara hämta min bok, lektionen börjar om fem'', sa Savannah fort innan hon försvann bort mot sitt skåp och innan jag han reagera på något annat så omfamnade två armar mig. När jag vände mig om så möttes jag av Lucas klarblåa ögon, det kittlade i magen. ''Hej! Du skrämde mig'', sa jag med ett skratt. ''Förlåt, det var inte meningen'' log han och närmade sig för att ge mig en kyss men så harklade sig någon bakom oss. ''Ursäkta att jag stör ert'', började Savannah och visade någonting med händerna och gjorde en grimas innan hon fortsatte ''ja, vi måste gå nu Ariana!'' Jag vände mig om mott Lucas och gav honom en snabb puss innan jag och Savannah fortsatte mot början av de tråkigaste 60 minuterna som existerade under hela skolans gång.

När jag precis stigit ur hissen så hördes den bekanda ringsignalen från min mobil. Jag stack ner handen och nappade åt mig mobilen. Okänt.

''Hej det är Victoria'', svarade jag.

''Hej Victoria! Jag ringer från Stratford Hall Company'', sa mannen i andra änden. ''Du hade ringt oss angående Salen här i Stratford, rätt?''

''Absolut'', svarade jag glatt.

''Vad bra, för då vill jag meddela dig att den är din, mannen som också var intresserad drog sig ur!''

''Är det sant? Åh vad glad jag blir''

''Det är sant, vi har skickat papper som du ska skriva under och dom finns nog redan att hämta på posten så skriv under dem och skicka tillbaka så är allting klart''

''Nu blev jag allt glad, tack så hemsk mycket och ja det ska jag göra, tack!''

''Tack själv'', sa mannen och la på.

Ett glädjerus for igenom min kropp men kom genast på att det var dags att berätta för Ariana att vi skulle flytta.

''Jag kan inte ikväll, har matte att göra'', sa jag och gav Lucas ett snett leende. ''Och jag har match imorgon kväll, som du kommer på, eller hur?'', han lyfte på ögonbrynen och log sitt pojkaktiga leende samtidigt som han svängde in på min uppfart. ''Såklart'', svarade jag. ''Då ses vi där, om inte tidigare i skolan men du vet hur mitt schema är på fredagar'', jag nickade. Han lutade sig över och gav mig en passionerad kyss innan jag steg ut ur bilen och in i huset, ''Mamma! Jag är hemma''. Utan ett svar så tog jag av mig mina skor och staplade upp för trappan för att gå in i mitt fridfulla rum. Inte förens jag hade hunnit byta om och slå på datorn så kom jag på att jag inte fått något svar när jag kom in genom ytterdörren och först då förstod jag att mamma inte var hemma. Jag korsade rummet diagonalt där mitt nattduksbord stod och min mobil låg, 3 klick senare väntade jag på respons från andra änden.
''Hallå?''

''Hej mamma, var är du?''

''Åh hej Ariana, jag är ehum.. i affären, är hemma om en liten stund''

''Jaha'', sa jag fundersamt. ''Köp Sour Patch Kids till mig då!''

''Jaja, vi ses snart, hjärtat''

''Glöm inte!'', sa jag syftandes på godiset.

''Nej!'', hon lät irriterad. ''Hejdå nu''

''Hejdå'', skrattade jag och la på.

Min hand dök ner i Sour Patch Kids för åttonde gången. Samtidigt som jag tuggade på den sura godisbiten så försökte jag komma på svaret till nästsista frågan i matteboken. Enivs som jag är så vägrade jag använda mig av planetens bästa uppfinning, miniräknaren. Sex minuter och sju godisbitar senare var jag klar med dagens pluggande. Jag slog ihop boken och lutade mig suckandes bakåt mot stolen. Datorn som fortfarande varit påslagen sedan jag kommit hem från skolan stod nu i viloläge men jag hade ingen ork eller lust att få liv i den igen. Istället gick jag ner för trapporna och in till köket där Victoria, även kallad min mamma, satt och skrev på några papper. ''Jag är hungrig'', sa jag samtidigt som jag rotade igenom kylskåpet efter något som skulle sitta fint just nu men blev kvar utan resultat. ''Jag har inte lagat någonting så ring och beställ en pizza, eller någoting'', svarade hon utan att kolla upp från sina papper. Pizza lät föresten bra tänkte jag samtidigt som jag letade runt efter hemtelefonen eftersom jag inte hade några planer att slösa mina egna mobilpengar.

''Vad är det?'', frågade jag nyfiket och och stirrade på papprena mamma skrev på. Hon måste inte ha märkt mig för när hon såg att jag satt bredvid henne så hoppade hon till. ''Vadå?'', hon la handen över pappret. ''Dina papper.''

''Jaha, nej inget speciellt, bara något till jobbet'', log hon och samlade ihop papperna och gick sedan ut ur köket. Märkligt. Tio minuter senare plingade det på dörren, hungrig som jag var så sprang jag fram och öppnade, betalade och tog emot pizzan. Soffan var mitt mål, utan att tveka slängde jag mig på den och la kartongen i mitt knä, slog på tv:n och möttes av Jersey Shore, perfekt. 

Mitt under bråket mellan Mike och Jwow så hörde jag att det plingade till i min mobil.

''Ska du gå på matchen imorgon?:)'' Det var från Savannah.

''Ja, Lucas ville gärna det. Hänger du på?:)''

''Ja, såklart, jag ska ju Cheerleada!'' Det hade jag glömt helt och hållet.

''Justdet, men då ses vi imorgon, puss''

''Puss!''

Jag la undan mobilen, la den halvfulla kartongen med pizza i på bordet och vände blicken mot tv:n igen fast nu var det Made så jag stängde av istället, finns inget värre program. Jag reste mig upp för att lägga in resterna av pizzan i kylskåpet. ''Ariana'', hörde jag en välbekant röst bakom mig. ''Ja mamma?''

''Vi måste prata'', hon lät orolig.. detta bådar inte gott.

 

---

VOILA! Nu vill jag ha minst 30 kommentarer så jag vet att ni vill att jag fortsätter och jag vill verkligen veta vad ni tycker. Och ja, den är lite tråkig i början men det blir bättre senare.