Under andra versen hörde man hur hans röst blev rätt skakig och man såg även att fällde några tårar eftersom att dom zoomade in på hans ansikte i den stora skärmen bakom honom.
Jag satt där och kollade på klippet medans jag grät , sedan vid slutet föll Justin ner på knä och fortsatte sjunga. Varför hände allt det här ? Varför ?!
Jag stängde av datorn och la mej sedan i sängen , jag orkade inte kolla vidare på filmen efter allt det där så jag la mej bara under mitt täcke och grät. Grät så mycket att hela min kudde blev blöt. Hur länge till skulle jag få ha det såhär ? Hela grejen var bara för mycket , allt blev aldelles för jobbigt för mej...

---

Jag låg där och bara grät och grät när min mobil plötsligt ringde. Jag letade efter mobilen som var någonstans under mitt täcke och såg att det var dolt nummer.
- Hallå ? sa jag och snyftade.
- Hej... sa personen i andra ändan lågt.
På en gång hörde jag vem det var... Det var han. Justin.
- Hej , varför ringer du dolt ? frågade jag.
- Jag trodde inte att du skulle svara om du såg att det var jag.
Jag sa ingenting för han hade rätt , jag skulle inte ha svarat om jag hade vetat att det var han. Inte för att jag inte ville prata med honom för det ville jag ju , utom för att jag var så nere. För att jag var så deprimerad och inte ville prata med någon.
- Vad gör du ? frågade han efter några sekunders tystnad.
- Ligger i sängen , du då ? sa jag och försökte låta så normal som vanligt så att han inte hörde att jag grät.
- Jag ligger också i sängen här i bussen. Jag önskar att du var här , det känns tomt utan dej liggandes vid min sida.
Åh så svårt det här skulle vara ! Jag kände hur tårarna rann ännu kraftigare när han sa det där och jag snyftade ännu mer.
- Nicole , gråter du ? frågade han försiktigt.
Jag sa återigen ingenting för jag ville inte ljuga och säga att jag inte gjorde det , men jag tänkte inte neka det heller.
- Förlåt , jag borde inte ha ringt.
- Det är lugnt , jag behövde någon att prata med. Inte för att du kanske är rätt person att prata med i det här läget men det finns ingen som förstår vad jag går igenom just nu.
- Och allt på grund av mej. Ibland känns det som att jag har förstört ditt liv...
- Det har du inte Justin. Mitt liv kanske inte är världens bästa just nu men det är inte förstört.
Han suckade och sedan var vi tysta båda två...
- När åker du till nästa stad ?
- Imorgon vid åtta tiden på kvällen.
- Okej , kan du inte komma hit ?
Snälla säg ja , tänkte jag , snälla säg ja ! Även om jag visste att det skulle bli så mycket svårare när han åkte igen sen så behövde jag ha honom hos mej.
- När då ?
- Nu. På en gång om du kan ?
- Visst , jag kommer på en gång ! sa han ivrigt och jag hörde att han reste sej upp ur sängen.
- Hur länge tror du att det tar innan du är här ? frågade jag lite gladare.
- Max tio minuter , jag lovar.
- Okej då ses vi , hejdå.
Jag la på och sedan reste jag mej upp och gick ner till mamma och pappa som nu satt och kollade på någon actionfilm. Jag märkte hur båda två kolla på mej med oroliga blickar när jag kom in , förmodligen för att mitt ansikte var dränkt i tårar så jag torkade bort dom.
- Gumman vad är det ? frågade mamma och reste sej upp direkt.
- Inget mamma , oroa dej inte. Jag kom bara ner för att säga att Justin kommer hit snart. Är det okej för er ? jag menar... Det börjar ju bli rätt sent.
- Nej självklart inte , han är välkommen hit när han vill.
Jag tvingade fram ett leende och gick sedan upp igen. Innan jag gick till mitt rum gick jag till badrummet , jag kollade mej själv i spegeln och jag måste erkänna att jag såg väldigt hemsk ut. Mina ögon var svullna och röda och det hade fastnat hår vid mina kinder efter att ha legat i sängen och gråtit.
Jag släppte ner håret och satte sedan upp det i en vanlig svans sedan tvättade jag ansiktet för att se lite piggare ut men det hjälpte inte speciellt mycket. Jag såg fortfarande lika hemsk ut.

UNGEFÄR TIO MINUTER SENARE:

Jag satt i min säng och kollade på A Cinderella Story enda från början igen bara för att ha något att göra medans jag väntade när det plötsligt plingade på dörren. Äntligen kom han , det kändes som en hel evighet när jag väntade på honom. Jag längtade efter att få känna hans lukt , känna hans armar runt mej...
Jag reste mej upp ur sängen direkt och gick ner för att öppna men mamma hade hunnit före mej. Dom kramades och hälsade på varandra sedan gick mamma iväg till vardagsrummet igen.
Där stod han igen och såg lika perfekt ut som vanligt. Fast nu såg han mer sårbar ut , mer... Deprimerad.
- Hej... sa jag och kollade på honom.
- Hej igen , sa han och skrattade lite sedan kramade han mej.
Jag kramade tillbaka och andades in hans lukt. Det kändes exakt som vår första kram , pirrigt och mysigt. Han var ju längre och större än mej så det kändes så tryggt när han höll om mej.
- Vem körde dej hit ? frågade jag när vi var på väg upp till mitt rum.
- Alfredo , fina byxor du har förresten.
Jag kollade bak på honom och vi båda skrattade.

JUSTIN'S PERSPEKTIV:

Jag blev väldigt glad när hon frågade om jag ville komma. Jag hade legat i bussen och tänkte på henne ända sen den där pratstunden precis innan hennes träning. Jag trodde inte att jag någonsin skulle få vara nära henne , hålla om henne. Men här var jag , i hennes rum...
Hon såg extremt gullig ut i sina pyjamasbyxor att jag inte kunde låta bli att le som ett fån. Och dom var så himla stora på henne så det gjorde det hela ännu gulligare.
Vi gick in i hennes rum och det kändes som att jag hade varit där för bara några timmar sen. Jag kände mej verkligen som hemma när jag var hos henne.
- Vad är det där för film ? Jag tror jag har sett den.
- A Cinderella Story , det är en av mina favoritfilmer , svarade hon.
- Vi kan se den om du vill , sa jag.
- Visst.
Just nu spelade det faktiskt ingen roll vad vi gjorde. Jag ville bara vara i hennes närhet och att bara ligga i sängen och kolla på film tillsammans var perfekt.
Jag satte mej i sängen och tog av mej min munktröja sedan la jag mej ner , Nicole la sej bredvid mej och vi fokuserade på filmen båda två.
Filmen rullade på och jag var väldigt inne i den , plötsligt hörde jag att hon snyftade. Jag kollade på henne och märkte att hon grät.
- Vad är det ? frågade jag oroligt.
- Den där scenen får mej alltid att gråta. Dom är så fina tillsammans...

---

Förlåt för tråkigt inlägg men klockan är snart halv fem på morgonen och jag är helt tom i huvudet.

KOMMENTERA VAD NI TYCKTE OCH OM NI VILL HA NÄSTA EPISODE !

UPDATE: Det måste vara något fel , SÅ tom i huvudet var jag faktiskt inte att jag kollade fel på tiden. Klockan var 04.22 när jag var klar med inlägget och la upp den :)