Goodbye Bieberstorys.
Hej allihopa!
Nu ska vi bara säga våra sista ord på denna blogg, men vi kommer inte ta bort bloggen. Så den kommer finnas kvar men vi kommer inte uppdatera den.
Vi bestämde oss att sluta med den nu för att "You're my favorite song" slutade rätt bra tycker vi.
Justin kom och överraskade henne och dom låg där i vattnet och plaskade tillsammans i slutet. Tycker inte ni också det?
Vi har bloggat här ett halv år nu och vi har kommit så långt, vi har världens finaste läsare och det är inte några heller, utan rätt många!
Men dom sista månaderna har det som sagt varit lite dålig uppdatering osv. men såklart har det vairt både bra och dåliga dagar när man skriver episoderna.
Det är inte alltid kul att ha en blogg som man är tvungen att uppdatera oftast dagligen, det blir bara jobbigt och speciellt när man har annat att göra och för att det kan ta jättelångt tid att skriva.
Och det blir inte roligare av att skriva när man får kommentarer såsom "MEEEEEER INNAN JAG DÖR!"
Visst man kan ta det som en komplimang om man skriver bra men i detta tillfälle blir det bara jobbigt.
Både Jinet och jag tappade lusten att skriva redan vid första novellen men vi började ändå på en ny för eran skull och vi trodde att det skulle bli roligare att börja om på nytt.
När vi startade våran blogg så fanns det nästan ingen blogg som skrev biebernoveller, kanske nån enstaka men inte många och ingen som vi visste.
Men sedan när vi fick mer och mer läsare då märkte vi också att det hade kommit hur många sånna bloggar som helst, och sedan började vi t.o.m få kommentarer att flera härmar oss.
Men när folk rent ut sagt snor våra berättelser rakt av (vilket faktiskt hände) eller bara kopierar nåt så tappar man lusten direkt.
Men självklart har det fått vara kul att skriva och dela med sig av det man gjort till er. Och som sagt, utan ER hade vi aldrig kommit såhär långt med bloggen men här tar det stopp.
Sen vill jag bara svara på en kommentar:
SVAR: Tack för att du hade tid att skriva denna onödiga kommentar, tack för att du klagar på oss som sitter i TIMMAR och skiver till er, det är inte för våran skull vi skriver. Det är till er. Vi skippar saker som skolarbeten för att kunna skriva och så sitter ni och klagar på att det heter tryckte istället för tröck. Vi skriver som vi vill och ni fattar vad man menar.
Sen det där med gästbloggarna, vi FRÅGADE vilket betyg dom hade i svenska och DET SKULLE VARA KUL att se betyget, inte att man måste ha BRA betyg. Det är skillnad lilla du.
Visst vi har ett litet ansvar att uppdatera bloggen, men det är vårat val. Om vi inte ens har tid att uppdatera den då? Hur ska vi göra då? Ska vi släppa allt vi håller på med och uppdatera då det inte ens blir bra? Det tar tid att skriva en bra episode.
Vi tvingar inte er att läsa, det är ni som valt det och därför så kallar jag det inte att det är VI som har ansvar att uppdatera bloggen dagligen.
Men tack för att du la ner tid på din underbart fina kommentar Annie... :-)
Till er läsare, lägg gärna till oss på Facebook och följ oss på Twitter och Tumblr om ni vill !
Li's Facebook: HÄR
Li's Twitter: HÄR
Jinet's Facebook: HÄR
Jinet's Tumblr: HÄR
- Li & Jinet.
You're my favorite song - episode 83
Jag satt där och det gjorde faktiskt ont att han var här igen, efter flera månader. Att han inte ens hade skickat ett ynka litet SMS att han beklagade om olyckan och mammas bortgång.
Han tog ett andetag och började sedan sjunga.
"Happy Birthday to You
Happy Birthday to You
Happy Birthday Dear Nicole
Happy Birthday to You"
- Jag älskar dig, viskade han sedan.
Jag satt där och visste inte vad jag skulle göra eller säga. Att han ens vågade dyka upp bara så där efter alla dom här månaderna. Jag kände hur jag började bli lite tårögd , jag ville ställa mej upp och slänga mina armar runt honom och aldrig släppa taget. Känna hans kropp mot min , hans läppar... Men samtidigt ville jag bara försvinna därifrån. Jag vågade inte kolla på honom , jag skulle bara brista ut i gråt då.
- Låt festen börja ! sa han och alla i publiken började skrika och dansa samtidigt som musiken slogs igång.
Alla började dansa till Yeah x3 med Chris Brown och sjunga med. Jag reste mej hastigt från pallen och gick sedan ner från scenen.
- Nicole , var ska du ? ropade han.
Jag sprang ifrån honom och gick längre bort från stället där alla var. Det var rätt mörkt nu eftersom att klockan nästan var elva men det var några lampor längs parkgången. Jag gick och satte mej vid den stora fontänen och tog ett djupt andetag. Helvete också , min dag var förstörd. Varför var han tvungen att dyka upp ?!
- Där är du , varför försvann du sådär ? frågade Justin som kom på väg mot mej.
Jag torkade bort tårarna lite snabbt och satt sedan där utan att säga nånting eller ens kolla på honom.
- Har jag gjort något fel ? frågade han och satte sej bredvid mej.
- Om du har gjort något fel ? Snälla Justin. Du har inte hört av dej på månader och sen bestämmer du dej att komma bara sådär ! Hur fan tror du att det känns ?!
- Jag trodde att du skulle bli glad över att jag kom... sa han med en besviken röst.
Vi satt nu tysta båda två och kollade inte ens på varandra. Det enda man hörde var musiken från festen och vattnet som rann i fontänen bakom oss.
- Jag gjorde det för din skull... sa han efter en stunds tystnad.
- Va ?
- Jag glömde inte bort dej som du kanske tror. Det skulle jag aldrig göra.
- Varför slutade du höra av dej då ? Varje kväll Justin , varje kväll låg jag och väntade på att du skulle ringa och bara säga att du mådde bra. Varje morgon hoppades jag att jag hade fått ett sms där det stod att du saknade mej eller något , men nej. Du slutade höra av dej helt. Jag trodde att du kanske hade fullt upp så jag ringde inte och störde. Jag tänkte att du kanske inte alls hade tid att ringa en snabbis eller bara skicka ett kort sms , sen började alla bilder på dej och Selena komma ut. Då visste jag att jag hade trott fel , du var inte alls för upptagen. Du hade gått vidare...
Efter det blev han bara tyst och kollade ner i marken och det kändes som om jag skulle koka över av ilska. Efter ett tag tystad så såg jag i ögonvrån att Justin sneglade lite på mig.
- Du är väldigt fin ikväll, sa han och log lite smått.
- Tack, du med, sa jag medans jag torkade bort ännu en tår.
Han flyttade sig ännu närmre och sedan kände jag en stor varm kram. Han tröck mitt huvud mit hans bröst och jag hörde hur hans hjärta bultade så hårt och jag började gråta ännu mera då.
- Justin jag trodde du skulle finnas där för mig när mamma gick bort...
När jag sa det frös han till is och hans hjärta bultade ännu snabbare nu. Jag ville inte resa mig upp och se hans min just nu, men jag var nog illa tvungen eftersom att kunna ha en normal och seriöst konversation med honom.
- Eeh.. Va?
- Ja Justin, du hörde rätt. Hon är död. Hon dog i december i en bilolycka vi var med i.
- Oj.. Jag vet inte vad jag ska säga, det stod överallt i tidningarna men jag visste inte att det vad ni.. Förlåt Nicole, jag beklagar.
- Ja det gör du säkert... Men det var när hon dog jag behövde dig, inte fem månader senare.. sa jag och kollade i marken.
Han drog mig mot sig och kramade mig hårt och sedan känner jag hur han sträcker upp huvudet.
- Vi kommer snart, sa han och tog tag i min hand och försökte trösta mig.
- okej bra, och sedan hörde man att personen gick iväg.
- Vem var det? snyftade jag fram.
- Din pappa.
- Okej.
Efter en stund när vi har pratat lite och jag har blivit på lite bättre humör vi bestämmer oss för att gå iväg till festen igen och fortsätta som om ingenting hade hänt.
Vi gick iväg till festen och jag och Caylie går och byter om på toaletten och ut kommer jag med mina pösiga byxor, linne och boleron.
Det var fullt ös på partyt och det var så hög musik så man hörde inte ens vad man tänkte men jag gick och dansade runt med många olika killar och hade hur kul som helst. Jag hade nästan förträngt fontändelen med Justin redan.
Efter några spelade låtar tog jag en paus och gick fram till bålen där Justin kommer och ställer sig bredvid mig.
- Jaså så här möts vi igen, vilket sammanträffande! log han och väntade på att han skulle få bålsleven.
- Nej du ska ha bål, vart annars brukar man gå? skrattade jag lite lätt.
- Jo du har rätt... Men ska vi dansa?
- Ja visst.
Vi ställde ner våra glas och sedan väntade vi tills nästa låt skulle börja och tillsist så hörde jag att det blev I'll be - Edwin McCain , en av mina favorit låtar.
Justin tog runt min minja och jag runt hans hals och sedan rörde vi oss i en rytmisk takt. Allt kändes som slowmotion och jag såg pappa i ögonvrån att han stod och kollade på oss och log för sig själv som faktiskt många andra gjorde också.
Danses avslutades och dom som förvånandsvärt stod och kollade på när vi dansade applåderade åt oss.
- Tack för dansen älskling, sa han och log och tog min hand. Kom.
Jag följde honom och vi var tillbaka vid fontänen igen. Han kollade ner på mig och sedan böjde han sig ner och vi möttes i en kyss. Jag orkade inte vara sur på honom längre, jag hade inget för det för jag var exakt lika kär i honom och det har jag vart sedan dag ett också och det kunde ingen ändra på.
Vi stod där rätt länge och bara kysstes till jag puttade honom i fontänen och såklart så hann han dra med mig också.
Där låg vi dyblöta och asgarvade och det kändes som ingenting hade hänt. Mitt hår var stripit och min mascara hade runnigt så man skulle kunna tro att jag var ett monster.
- Är jag lika vacker nu!? fick jag ur mig mellan alla skratt.
- Såklart du är, sa han och skrattade och sedan började sig fram för att sedan kyssa mig.
kommentera vad ni tycker!
Förlåt för den dåliga uppdateringen, men ni vet ju varför så snälla sluta klaga, tack.
Han tog ett andetag och började sedan sjunga.
"Happy Birthday to You
Happy Birthday to You
Happy Birthday Dear Nicole
Happy Birthday to You"
- Jag älskar dig, viskade han sedan.
Jag satt där och visste inte vad jag skulle göra eller säga. Att han ens vågade dyka upp bara så där efter alla dom här månaderna. Jag kände hur jag började bli lite tårögd , jag ville ställa mej upp och slänga mina armar runt honom och aldrig släppa taget. Känna hans kropp mot min , hans läppar... Men samtidigt ville jag bara försvinna därifrån. Jag vågade inte kolla på honom , jag skulle bara brista ut i gråt då.
- Låt festen börja ! sa han och alla i publiken började skrika och dansa samtidigt som musiken slogs igång.
Alla började dansa till Yeah x3 med Chris Brown och sjunga med. Jag reste mej hastigt från pallen och gick sedan ner från scenen.
- Nicole , var ska du ? ropade han.
Jag sprang ifrån honom och gick längre bort från stället där alla var. Det var rätt mörkt nu eftersom att klockan nästan var elva men det var några lampor längs parkgången. Jag gick och satte mej vid den stora fontänen och tog ett djupt andetag. Helvete också , min dag var förstörd. Varför var han tvungen att dyka upp ?!
- Där är du , varför försvann du sådär ? frågade Justin som kom på väg mot mej.
Jag torkade bort tårarna lite snabbt och satt sedan där utan att säga nånting eller ens kolla på honom.
- Har jag gjort något fel ? frågade han och satte sej bredvid mej.
- Om du har gjort något fel ? Snälla Justin. Du har inte hört av dej på månader och sen bestämmer du dej att komma bara sådär ! Hur fan tror du att det känns ?!
- Jag trodde att du skulle bli glad över att jag kom... sa han med en besviken röst.
Vi satt nu tysta båda två och kollade inte ens på varandra. Det enda man hörde var musiken från festen och vattnet som rann i fontänen bakom oss.
- Jag gjorde det för din skull... sa han efter en stunds tystnad.
- Va ?
- Jag glömde inte bort dej som du kanske tror. Det skulle jag aldrig göra.
- Varför slutade du höra av dej då ? Varje kväll Justin , varje kväll låg jag och väntade på att du skulle ringa och bara säga att du mådde bra. Varje morgon hoppades jag att jag hade fått ett sms där det stod att du saknade mej eller något , men nej. Du slutade höra av dej helt. Jag trodde att du kanske hade fullt upp så jag ringde inte och störde. Jag tänkte att du kanske inte alls hade tid att ringa en snabbis eller bara skicka ett kort sms , sen började alla bilder på dej och Selena komma ut. Då visste jag att jag hade trott fel , du var inte alls för upptagen. Du hade gått vidare...
Efter det blev han bara tyst och kollade ner i marken och det kändes som om jag skulle koka över av ilska. Efter ett tag tystad så såg jag i ögonvrån att Justin sneglade lite på mig.
- Du är väldigt fin ikväll, sa han och log lite smått.
- Tack, du med, sa jag medans jag torkade bort ännu en tår.
Han flyttade sig ännu närmre och sedan kände jag en stor varm kram. Han tröck mitt huvud mit hans bröst och jag hörde hur hans hjärta bultade så hårt och jag började gråta ännu mera då.
- Justin jag trodde du skulle finnas där för mig när mamma gick bort...
När jag sa det frös han till is och hans hjärta bultade ännu snabbare nu. Jag ville inte resa mig upp och se hans min just nu, men jag var nog illa tvungen eftersom att kunna ha en normal och seriöst konversation med honom.
- Eeh.. Va?
- Ja Justin, du hörde rätt. Hon är död. Hon dog i december i en bilolycka vi var med i.
- Oj.. Jag vet inte vad jag ska säga, det stod överallt i tidningarna men jag visste inte att det vad ni.. Förlåt Nicole, jag beklagar.
- Ja det gör du säkert... Men det var när hon dog jag behövde dig, inte fem månader senare.. sa jag och kollade i marken.
Han drog mig mot sig och kramade mig hårt och sedan känner jag hur han sträcker upp huvudet.
- Vi kommer snart, sa han och tog tag i min hand och försökte trösta mig.
- okej bra, och sedan hörde man att personen gick iväg.
- Vem var det? snyftade jag fram.
- Din pappa.
- Okej.
Efter en stund när vi har pratat lite och jag har blivit på lite bättre humör vi bestämmer oss för att gå iväg till festen igen och fortsätta som om ingenting hade hänt.
Vi gick iväg till festen och jag och Caylie går och byter om på toaletten och ut kommer jag med mina pösiga byxor, linne och boleron.
Det var fullt ös på partyt och det var så hög musik så man hörde inte ens vad man tänkte men jag gick och dansade runt med många olika killar och hade hur kul som helst. Jag hade nästan förträngt fontändelen med Justin redan.
Efter några spelade låtar tog jag en paus och gick fram till bålen där Justin kommer och ställer sig bredvid mig.
- Jaså så här möts vi igen, vilket sammanträffande! log han och väntade på att han skulle få bålsleven.
- Nej du ska ha bål, vart annars brukar man gå? skrattade jag lite lätt.
- Jo du har rätt... Men ska vi dansa?
- Ja visst.
Vi ställde ner våra glas och sedan väntade vi tills nästa låt skulle börja och tillsist så hörde jag att det blev I'll be - Edwin McCain , en av mina favorit låtar.
Justin tog runt min minja och jag runt hans hals och sedan rörde vi oss i en rytmisk takt. Allt kändes som slowmotion och jag såg pappa i ögonvrån att han stod och kollade på oss och log för sig själv som faktiskt många andra gjorde också.
Danses avslutades och dom som förvånandsvärt stod och kollade på när vi dansade applåderade åt oss.
- Tack för dansen älskling, sa han och log och tog min hand. Kom.
Jag följde honom och vi var tillbaka vid fontänen igen. Han kollade ner på mig och sedan böjde han sig ner och vi möttes i en kyss. Jag orkade inte vara sur på honom längre, jag hade inget för det för jag var exakt lika kär i honom och det har jag vart sedan dag ett också och det kunde ingen ändra på.
Vi stod där rätt länge och bara kysstes till jag puttade honom i fontänen och såklart så hann han dra med mig också.
Där låg vi dyblöta och asgarvade och det kändes som ingenting hade hänt. Mitt hår var stripit och min mascara hade runnigt så man skulle kunna tro att jag var ett monster.
- Är jag lika vacker nu!? fick jag ur mig mellan alla skratt.
- Såklart du är, sa han och skrattade och sedan började sig fram för att sedan kyssa mig.
kommentera vad ni tycker!
Förlåt för den dåliga uppdateringen, men ni vet ju varför så snälla sluta klaga, tack.
Ang. Uppdateringen - mobilblogg
Jag måste bara säga fölåt för att vi inte uppdaterat men jag är jätte sjuk, på lovet och allt.. Och Jinet vet jag inte vad hon gör! Men hoppas ni förstår för jag orkar inte göra nånting. 1 mars , Justins födelsedag , ska ni fira? Isåfall hur? :)
