- Du älskar verkligen henne va ? frågade han lågt.
- Om du bara visste... Det gör så ont att veta att hon inte är min längre...
- Kom , det kommer bara att bli svårare att åka sen om vi inte går nu.
Jag fällde en liten tår men torkade den snabbt sen gick vi ut därifrån...

---

Vi skulle lämna Nashville tidigt imorgonbitti och åka vidare på turnén. Vi gick mot busshållplatsen och bussen kom bara efter ett par minuter, vilket kändes som en evighet eftersom Alfredo och jag satt bara på bänken helt tysta.
Vi gick på bussen och betalade och denna gången satte vi oss längst bak och det blev pinsamt tyst tillslut mellan oss. Jag satt bara och lutade mig mot den kalla glasrutan och Alfredo höll på med sin mobil.

När vi kom hem så var klockan rätt sent, vi packade våra saker så vi slapp göra det imorgon innan vi skulle dra vidare på turnén. Jag, mamma, Scooter och crewet satte oss framför en film och sedan somnade jag av utmattning. Det hade vart en lång dag idag.

NICOLES PERSPEKTIV:

Den här träningen hade inte vart som alla andra, det var mycket känslor inblandat och jag fick så ont i magen efter Justin hade gått så jag knappt kunde röra mig. Jag ville bara gå hem..
Men jag fortsatte med träningen så bra jag kunde och dom andra hade iallafall kul som alltid.
Efter träningen gick vi in i omklädningsrummet och bytte om. När jag var klar så kollade jag på min mobil och jag hade fått ett sms av Emilio.

"Jag står här utanför nu, det är bara att komma ut när du är klar :)"

Vi hade nämligen bestämt att han skulle komma och hämta mig på moppen efter träningen och skjutsa mig hem sedan. Jag satte på mig skorna och sa hejdå till tjejerna och gick ut.
När jag öppnade dörren så kom det en kall vindpust och jag kände att temperaturen hade sjunkit rätt mycket sen innan träningen och det skulle säkert börja regna senare ikväll.
Jag gick ned till perkeringen och där stod han och höll i den hjälmen som jag skulle ha.
- Hej, sa han och kramade mig hårt och gav sedan hjälmen till mig. Sätt på dig den så åker vi, det börjar bli lite kallt och stå här.
Jag hoppade upp bakom honom och höll om honom sedan han körde iväg. Jag kände några vattenstänk piska mot ansiktet men jag tänkte inte mer på det tills moppen började hoppa till lite och sedan började den gå lite saktare.
- Crap! hörde jag han säga.
- Vad är det?
- Bensinen är slut! sa han och svor lite för sig själv.
Jag var tvungen att hoppa av så vi fick gå hem till mig. Det var i alla fall inte så långt kvar men det var nog jobbigare för honom som fick gå och släpa på en moppe med soppatorsk.
Efter några minuter kände jag en regndroppe på min kind. Jag torkade bort den och kollade upp mot himlen då jag kände det började regna mer och mer och tillslut gick vi där, sida vid sida i ös regnet. 
- Du huttrar ju, fryser du? frågade han och kollade på mig. 
- Ja men det är lugnt, vi är ju snart framme. 
Han stannade till och parkerade moppen och tog av sig jackan och svepte den om mig. 
- Varsågod, du fryser ju jättemycket. 
- Tack, sa jag och log lite generat mot honom. 

När vi kom fram till mitt hus ställde han moppen vid trottoaren och följde med mig fram till ytterdörren.
- Här, tack för lånet, sa jag och gav tillbaks jackan och kramade honom.  
Jag kollade upp på honom och han ner på mig och han kom bara några centimeter ifrån mig tills jag förstod vad vi höll på med. 
- Förlåt, men jag kan inte Emilio... sa jag och kollade ner. Jag måste verkligen gå nu. Tack för att du skjutsade mig hem, sa jag och öppnade dörren och gick sedan in.
Jag ställde mig på tå för att kolla ut genom det lilla fönstret i dörren och jag såg hur han fällde upp stödet på moppen och rullade vidare för att gå hem till sej. När jag vände mig om så stod pappa bakom mig med armarna i kors och kollade på mig med en underlig blick.

- Nå, vem är den här killen nu då?

---

KOMMENTERA VAD NI TYCKER OCH GLÖM INTE ATT FÖLJA MED BLOGLOVIN! :))