---

Han såg plågad ut och jag var hur nära som helst på att slänga mej runt hans hals och be honom att aldrig lämna mig men jag kunde inte göra så mot honom. Jag fällde själv några tårar men torkade dom direkt. Jag ville inte att han skulle se att jag grät. Det skulle bara göra det hela svårare för honom. Han tog min hand och kollade mig djupt i ögonen , sedan gick han mot bilen och släppte taget... Han satte sig i bilen och åkte iväg medans jag stod i dörröppningen och vinkade åt honom. Efter bara någon minut såg jag inte bilen längre. Han var borta nu...

---

Jag stod vid dörröppningen i kanske två minuter till och bara tänkte. Tänkte på att han nu var borta , och vi kanske inte träffades igen förräns ungefär sex månader. Om vi ens träffades igen , tänk om han glömde mej totalt och träffade någon annan under sin tour ? Bara tanken att det skulle kunna hända så lätt som det hela hände för oss två gav mej en klump i magen.
Jag torkade bort tårnara och gick sedan in och upp till mitt rum direkt. Jag slängde mej i sängen och grät mer och mer. Plötsligt fick jag ett sms. Jag sträckte mej efter min mobil som låg vid fotändan av sängen och såg att det var från Justin.
"Jag lämnade en grej till dej under din kudde. Puss , saknar dej redan. ♥"
Jag undrade nyfiket vad det kunde vara , det kunde inte vara något stort i alla fall eftersom att jag annars hade märkt det direkt. Jag lyfte bort kudden jag hade sovit på och såg att det låg ett papper där , det var förmodligen ett brev. Jag vek upp pappret och började läsa det.

"När du sitter och läser det här så har jag nog redan åkt , men jag vill bara att du ska veta att jag är ledsen för allt du har fått gå igenom dom sista veckorna. Det var inte alls meningen att det skulle bli som det blev , jag ville bara ditt bästa. Jag hade så gärna haft dej här med mej på touren men du skulle vela återvända hem efter bara någon vecka. Det är inte så roligt att bo i en buss i flera månader som folk tror. Det kan bli riktigt ensamt ibland och mitt och crewets schemor är inte världens roligaste. Jag skulle nog inte heller kunna spendera så mycket tid med dej på grund av alla intervjuer , konserter , skivsigneringar , boksigneringar , osv. Så om du tror att det bara är för att jag inte vill att du ska följa med så ska du veta att det inte är så , det är helt enkelt för ditt bästa. Även om det är riktigt svårt för båda två att vara ifrån varandra så mycket så vet jag att vi kan klara det. Efter allt vi har gått igenom tillsammans så tror jag att vi klarar av att gå igenom lite till , bara vi kämpar. Jag älskar dej och jag är villig att gå igenom vad som helst bara för dej , för efter dom här månaderna med dej har jag insett hur mycket du verkligen betyder för mej.
Din närhet gör mej glad , dina kyssar gör mej pirrig , när du håller om mej vill jag bara pausa tiden och stanna med dej för alltid , ditt leende får mej att smälta , allt med dej är perfekt. Din röst , dina ögon , ditt långa bruna hår , ditt skratt , dina söta miner när du är ledsen eller arg , allt. Och du är ännu finare när du sover , du ser så fridfull och oskyldig ut.
Kan du lova mej en sak ? Lova mej att du kommer att ringa om det händer något eller om du inte mår bra ? Vilken tid det än är så spelar det ingen roll. Minns du nallen du fick av mej ? Tänk att det är mej du håller om när du ska sova så ska du få se att det känns lite bättre.
Och snälla lova mej en till sak... Glöm mej inte ?

Jag älskar dej , din Justin. ♥"

När jag hade läst klart märkte jag att jag satt och log som ett fån och grät lite. Det var helt klart glädjetårar , jag hade aldrig fått ett sånt brev av en kille förut. Jag hade fått smålappar av killar där det stod att jag var söt och sånt men aldrig under hela mitt liv hade någon skrivit något så... Djupt. Och jag och Justin var inte ens tillsammans , även fast båda ville vara det. När jag verkligen tänkte efter så var det faktiskt ganska okej för mej att jag inte var med på touren. Jag skulle inte klara av att vara ifrån mamma och pappa så länge , och inte Caylie och Taylor heller. Jag skulle sakna dom för mycket. Visst , jag skulle få vara med Justin men jag skulle nog bara vara i vägen för honom.

 Det var en speciell rad som fångade min uppmärksamhet och som jag läste om och om igen.
"Efter allt vi har gått igenom tillsammans så tror jag att vi klarar av att gå igenom lite till , bara vi kämpar."
Han hade verkligen rätt. Om det var meningen att det skulle vara vi två så skulle vi klara det.
Jag vek ihop pappret igen och reste mej upp och gick mot mitt skrivbord. Jag ställde mej på stolen och tog ner en av mina lådor där jag hade massa bilder , gamla dagböcker , osv. Jag öppnade min nyaste dagbok och satte brevet i den , sedan satte jag tillbaka dagboken i lådan och ställde tillbaka lådan där den skulle vara.
Jag gick ner från stolen och tog min mobil för att smsa honom.

"Justin... Jag vet inte vad jag ska säga. Förlåt för att jag var så självisk och startade allt bråk från början. Hade jag vetat att det var för mitt bästa hade jag kanske inte reagerat på samma sätt..."

Det tog inte länge innan jag fick ett svar , men han hade väl inget annat för sej just då.
"Det är lugnt , jag förstår.
Nu rullar vi mot nästa stad , jag har två intervjuer imorgon bitti. Jag är nästan hundra procent säker på att dom kommer att fråga om dej."

"Sucks to be you , själv har jag skola. Det är ännu värre !"

Jag suckade när jag tänkte på att jag hade skola nästa dag , jag ville verkligen inte dit. Men jag längtade faktiskt lite ändå , för jag slapp i alla fall tänka på Justin för en liten stund. Inte för att jag någonsin slutade tänka på honom men jag kunde ju försöka i alla fall.
" Jag har också skola , fast inte lika länge som dej. Bara fyra timmar :)"
Jag log och svarade sedan på smset.
"Fusk , det är väl en av fördelarna med att vara på turne ? Haha !"
Det kändes så mycket bättre nu när vi var vänner igen och kunde prata som förut. Nu slapp jag ligga och gråta i sängen och tänka på vad han gjorde eller om han kanske inte brydde sej om mej längre. Nu höll vi ju liksom kontakten.
"Jepp ! Men jag ska ta och sova nu , jag måste upp väldigt tidigt imorgon om jag ska ha tid med intervjuerna och sen orka med konsert och meet&greet också. Godnatt ♥"

"Godnatt , lycka till imorgon !"
Jag la mobilen på nattbordet och gick sedan ner för att ta någonting att äta. Jag var så hungrig att jag skulle kunna äta vad som helst. Jag öppnade frysen och tog ut en lasagne som jag bara behövde värma i åtta minuter i micron , sen var den klar.
Jag satt och åt i lugn och ro när pappa kom in i köket , han blev tydligen förvånad över att se mej där.
- Varför sitter du och ler sådär ? frågadade han och log retsamt.
- Vadå ? Jag är bara på bra humör...
- På grund av honom va ? Jag märker att ni verkligen tycker om varandra.
- Jag tycker inte om honom pappa. Jag älskar honom , han gör mej galen , han är så per...-
- Okej , jag fattar , sa han och skrattade.
Han gick ut ur köket och jag såg att han log lite och sedan skakade lite lätt på huvudet och gick sedan vidare mot vardagsrummet där mamma hade somnat i soffan.

Jag skyndade mej med äta upp och maten sedan ställde jag tallriken på diskbänken och gick upp på mitt rum för att göra mej i ordning inför kvällen. Jag bytte om till pyjamas , borstade tänderna och så vidare. Sedan la jag mej i sängen och låg och funderade lite.
Det hade verkligen varit en bra dag , från början till slut. Fast det var ju lite trist att se Justin åka iväg.

---

KOMMENTERA VAD NI TYCKTE! :)

Förlåt för att det är sån dålig uppdatering men båda har så himla mycket i skolan just nu osv men vi gör verkigen så gott vi kan!