You're my favorite song - episode 63

- Där sa du det, du är inte bara Justin för mig längre, du är Justin Bieber . En dryg jävla kändis som tror han är något. Nu när jag har försvunnit så vill jag inte att du SMSar mig, ringer mig eller tar kontakt med mig på något sätt. Jag vill aldrig mer se dig, sa jag och vände mig och gick upp till gaten och gick på flyget som redan stod inne.

Nu skulle jag hem, hem till Nashville igen..


JUSTINS PERSPEKTIV:

Efter hon hade gått upp för en lång trappa till hennes gate vände jag mig om och jag tror inte riktigt vad som hade hänt.. Jag hade inte hängt med.
När jag vände mig om så kom det massor med papparazzisar mot mig.
- Justin Bieber, vad hände precis? Blev du dumpad eller dumpade du henne? Bråkar ni? frågade en hel drös med snubbar med kameror och mikrofoner som dom tröck upp i fejset på mig.
- SNÄLLA, LÅT MIG VARA FÖR EN GÅNGS SKULL! skrek jag till dom och gick snabbt där ifrån.

Jag hoppade in i bilen och kollade på klockan , dën var inte ens 15.00 än.
Denna dag gick väldigt fort, gick upp runt 10.00 sedan frukost sen var det dags att gå av båten ungefär, mer hade vi inte hunnit med förens vi började bråka och nu var allt försent, Nicoles flyg hade redan gått och hon är hemma om ett par timmar och jag har en stor dag framför mig imorgon. Jag ska åka iväg på min turné och vara borta i över 6 månader, se hela världen och.. ja, träffa nya tjejer..

NÄSTA DAG:

Jag vaknade av att mamma puttade lite lätt på mig.
- Justin, det är dags att gå upp nu! Scooter kommer och hämtar oss om ca 1½ timma.
Jag gick upp och dushade, klädde på mig och åt frukost sedan var det dags att packa. Jag tog fram min stora resväska och packade bara ner det viktigaste klädesplaggen från min garderob, crewet och jag skulle ju ändå handla massor med saker under turnén.

När jag hade packat klart så bar jag ner väskan och där stod mamma och var helt upp i varv.
- Ta det lugnt, vi köper nytt om du glömmer nåt, sa jag och skrattade till lite.
- Bra gubben, sa hon och pussade mig på pannan. Jag är såååå stolt över dig!
- Tack.
- Förrästen Justin, förlåt för att jag inte vart hemma så mycket på senaste tiden när du och Nicole har vart med varandra.. Men det kanske inte gjorde nåt?
- Det gör inget, huvudsaken allting har löst sig med ringen osv.. Fick polisen tag på dom som brt sig in i huset?
- Nej, efter Chaz hittat ringen under soffan så la dom brottet åt sidan för ett tag för det finns saker som är viktigare för dom. Men dom har lovat att jobba vidare snart. Men jag fick ju tillbaks ringen, sa hon och log mot mig.
- Ja det var ju bra iallafall.
Jag hörde hur en biltuta hördes och kollade ut genom fönstret, Scooter var här nu.
Mamma och jag gick ut och la in väskorna i bakluckan och sedan hoppade vi on och körde iväg.
Jag tog upp min mobil och kollade på min bakgrundsbild , den var på mig och Nicole. Vi tog den för ett par dagar sedan när vi var i St. Lucia.
- Fin bakgrundsbild, hörde jag sedan. Det var mamma som hade smågluttat lite på mobilen utan att jag märkte det.
- Japp.. sa jag och kollade på den och rörde på henne med fingret.
- Juste, vart tog hon vägen? Jag tänkte inte på det när jag väckte dig imorse.
- Hon... Hon har dragit, sa jag med en ledsen röst.
- Men gubben, menar du att det är slut mellan er?
- Ja det är slut.. Och allt är mitt fel.
- Nej det tror jag inte.
- JO MAMMA, DET VAR MITT FEL, sa jag med en bestämt ton mot henne.
Efter jag sa det blev hon tyst och vi alla var tysta tills vi hade åkt ett tag tills det var dags att gå av och träffa crewet och hoppa in i turnébussen mot Kalifornien.

NICOLES PERSPEKTIV/SENARE:

Jag var hemma, hade packat upp alla mina saker och tagit av mig Justins och mitt halsband. Jag hade låst in det i mitt kassaskåp så att jag slapp se det.
Imorgon var det skola igen och jag ville bara dra täcket över mig och ligga kvar där tills nästa sommarlov.
Jag låg i sängen och skrev i dagboken som jag inte gjort på hela sommarlovet, jag skrev om Justin och om allt drama med Ryan osv. Det har vart en helt awesome sommar men i slutet vart det bara katastrof..
Och imorgon får jag äntligen träffa Taylor och Caylie igen, vi har inte träffats på hela sommaren för jag har bara umgåts med han..
Jag kollade på klockan, den var 22:00 och jag var tvungen att sova men jag var inte ett dugg trött faktiskt.
Jag visste att Justin var på väg på Kalifornien just nu och klockan var 19:00 där.
Jag la mig till rätta och puffade till kudden då jag kände att jag fick ett SMS.
Det var från Justin, jag läste det fort och sedan raderade det. Sen tror jag att jag somnade..
KOMMENTERA!

You're my favorite song - episode 62

Jag låg där på sängen och tänkte lite och det kändes som en evighet innan han kom tillbaks.
Han öppnade dörren och gick in, men leendet var borta...



- Vem var det? frågade jag och satte mig upp på sängkanten.
Han satte sig bredvid mig och kollade på mig med en rätt konstig blick, en sån blick jag aldrig sett hos honom förut.
- Det var scooter, sa han och tog min hand.
- Jaha...? Varför ser du så ledsen ut då? Du gick ut med ett leende och kom in utan. Vad är det som hänt?
- Jag ska på tour igen, över hela världen den här gången..
- Aw, det är ju hur kul som helst! sa jag och kramade honom.
Han besvarade inte kramen utan mer stötte ifrån mig, men inte bokstavligt utan jag bara kände det..
- Nej det är verkligen inte kul.
- Varför inte? sa jag och kollade på honom.
- Men fattar du inte? Jag ska vara borta i över ett halv år, det är inte bestämt hur länge men längre än förra turnén iallafall.. Vi kommer aldrig träffas eller nåt, det blir inte samma sak som förra turnén för nu har jag dig.
- Men snälla, jag kan följa med så kan du åka! 
- Nej det kan du inte.. sa han och la händerna i huvudet och suckade högt.

Jag hatade att se Justin såhär, arg och sånära på att börja gråta. 
- Varför kan jag inte det? 
- Det blir bara dåligt för dig, du kommer bryta ihop. Du kommer inte få en 'vanlig' utbildning för vi har bara skola nån timma om dagen och ibland ingenting och du behöver det och sen blir det för jobbigt för dig att vara borta så länge och hålla på och åka buss varje dag mellan alla länder + att jag tror inte att Scooter och Usher kommer tillåta det, du kan distrahera mig och min karriär kan faktiskt krasha. Ett litet fel steg och.. Ja. 

Han blev tyst efter han hade sagt det där och jag satt och kollade på honom.
- Ursäkta!? Då kan ju jag lika gärna dra nu så jag inte distraherar dig och din jävla karriär! sa jag och reste mig upp och var påväg och ta upp min väska och gå.
- Nej nej nej! Stopp Nicole! Jag vill ha dig här, jag behöver dig men jag vet inte hur vi ska göra nu när jag ska på turné igen och du börjar skolan och vi kommer aldrig träffas..
- Men va? Så du menar att det är slut? sa jag och tog upp väskan.
- Ja. Jag tror det.. Även om jag inte vill.. sa han och jag såg hur han började gråta.
När han sa det tog jag väskan och gick ner och satte på mig skorna och jackan och ringde taxi och sa att dom skulle komma och hämta upp mig vid en affär som var en bit bort eftersom jag inte hade nån egen bil.

När jag hade gått ett litet tag började det regna, kunde det bli sämre?
Efter några minuter kom det en bil och stannade vid sidan om mig.. Det var Justin.
- Gumman, jag menade inte det jag sa, sa han och gick fram till mig.
- Vafan låt mig va, vi har ingenting att göra med varandra det är ÖVER.
- Jag vet.. Men snälla låt mig skjutsa dig till flygplatsen och betala flyget hem till Nashville iallafall.
- Nej jag har beställt en taxi, jag går för jag vill inte ens se dig.
- Nej snälla låt mig skjutsa dig, jag avbeställer taxin och bjuder dig på resan.
- Okej, visst.
Han tog min väska och jag hoppade in i bilen utan ett ord och Justin ringde och avbeställde taxin.
Efter ett tag var vi på flygplatsen och han följde med mig in och bokade ett flyg som skulle gå till Nashville om redan en timma. Han betalade och sedan var det dags att gå in i gaten.
- Ja det här var väl det jag fruktade mest av allt, få stå på flygplatsen och säga hejdå till dig och speciellt när det är såhär mellan oss.
Han var påväg att krama mig hejdå men jag hejdade och kollade upp på honom.
- Mm och det är ditt eget fel att det är denna situationen nu Justin.
- Gumman, jag kan inte rå för att jag är Justin Bieber, jag kan inte bara säga nej till en turné..
- Där sa du det, du är inte bara Justin för mig längre, du är Justin Bieber . En dryg jävla kändis som tror han är något. Nu när jag har försvunnit så vill jag inte att du SMSar mig, ringer mig eller tar kontakt med mig på något sätt. Jag vill aldrig mer se dig, sa jag och vände mig och gick upp till gaten och gick på flyget som redan stod inne.

Nu skulle jag hem, hem till Nashville igen..
KOMMENTERA!!!! :(

You're my favorite song - episode 61

Klockan var snart 11 och båten skulle gå 12 så Justin och jag hoppade in i bilen och sedan åkte till hamnen och båten stod redan inne så vi körde upp bilen på båten och sedan gick vi till våran svit som vi skulle sova i.


- Tack för dom här dagarna älskling, sa han och pussade mig på pannan och tog min hand. Kom vi går och kollar mer av båten.
Vi gick en runda på båten och den var stor!
När vi hade kollat båten så satte vi oss på deck och kollade på vågorna som guppade kraftigt.
- Justin kan vi inte gå in? Det är rätt kallt nu faktiskt och jag börjar bli trött.
- Jo vi går, vi har en rätt lång dag imorgon också.
Vi gick till våran svit och la oss och Justin somnade på en gång. Jag somnade också rätt snabbt.. 

Dagen efter vaknade jag av att jag fick ett SMS. 

"Hej gumman, hur har du det? Kram mamma" 

Jag svarade lite fort och sedan la jag tillbaks mobilen under kudden och vände på mig för att försökt somna igen men det gick verkligen inte så jag gick upp och klädde på mig och sminkade mig lite.
När jag kom tillbaks in i sovrummet för att väcka Justin så såg jag hur sött han sov så jag ångrade mig. Det såg ut som att han var låååångt inne i sina drömmar.

Efter kanske en timma när jag satt i en fotölj så kom Justin in i rummet och gäspade.
- Godorgon sömntuta, sa jag till honom och flinade lite.
- Godmorgon, vad flinar du åt? sa han och gäspade en gång till.
- Du är gullig, sa jag och skrattade lite. Jag älskar ditt hår på morgonen, morgonruffs!
När jag sa det sprang han till toan för att kolla och kom ut och asgarvade.
- HAHAHAHAH , kolla här! sa han och visade ett hårstrå som stack upp jätte kul.
- hahahhahaha du är knäpp Justin, det vet du va? sa jag och gick till honom och kysste honom.

När han hade gjort sig i ordning gick vi ner och åt frukost och sedan var det dags att gå av båten och åka hem igen.
- Varför åkte vi typ "kryssning" hem? frågade jag när vi satt i bilen.
- Kenny kunde inte hämta oss med den andra båten så jag beställde en kryssning så det skulle ta lite längre tid att komma fram till Atlanta, sa han och kollade på mig och flinade.
- Okej, det var kul iallafall.
Vi bar in väskorna i Justins hus och sedan slängde jag mig på sängen och pustade ut.
- Gud vad skönt!
Justin slängde sig bredvid mig och vi började skratta, mer och mer och sedan blev det bara tyst helt plötsligt.
- Vad skrattar vi åt? sa Justin.
- Jag vet inte...
Efter det blev det tyst i några sekunder tills vi kollade på varandra igen och började as garva mer än innan och tillslut kunde jag inte andas så jag slutade.
Han börjde sig fram och kysste mig och den blev mer och mer passionerat, fast han var tvungen att avbryta den för hans mobil ringde. Han tog upp den och log sedan gick iväg.

Jag låg där på sängen och tänkte lite och det kändes som en evighet innan han kom tillbaks.
Han öppnade dörren och gick in, men leendet var borta...
Lite kort, men det kommen en till idag! :)
KOMMENTERA!

You're my favorite song - episode 60

Jag gick upp och satte mig på pallen som stod där, mitt imot honom och musiken började spela.
Jag satt och lyssnade på introt och jag hade ingen aning om vad det var för låt sen när han började sjunga hörde jag. Han hade bara gjort om melodin en aning..

"can you tell me what I should do? To be the most important thing in your life,
what should I do, how should I be, to be near you?
you're my sun when the rain is falling , you're the moon when the night comes
you're the air that I am breathing , you're the one that makes me believe in destiny"

Han visste att jag älskade den låten...


Jag satt där på pallen och bara stirrade ut mot den stora publiken. Jag fick panik när jag märkte att jag hade 4000 par ögon på mig. Jag hade alltid haft scenskräck , enda stunden då jag inte var rädd för att ha en stor publik var då vi uppträdde med laget. Då fick jag bara en kick som gjorde att jag inte brydde mig om publiken utom mest fokuserade på att göra allt rätt.
Justin sjöng låten perfekt , vid slutet av låten kom han fram till mig och tog min hand. Jag ställde mig upp och där stod vi och stirrade in i varandras ögon. Han sjöng dom sista orden och log sedan. Alla i publiken började klappa och vissla som bara den.
Jag tvingade mig själv att titta ut mot den stora folkmässan och såg att alla hade ställt sej upp. Jag kollade tillbaka på Justin och vi båda log.
Värden som hade presenterat Justin kom mot oss och applåderade samtidigt. Jag tyckte att jag kände igen henne , plötsligt kom jag på att det var Eva Longoria. Hon såg fantastisk ut i en beige , armlös tight klänning och ett par höga svarta klackskor. Jag kände mig som skit bredvid henne. Hon kramade mig och sen Justin och vi gick ner från scenen igen.
- Ge en stor applåd för Justin Bieber ! Förmodligen kvällens gulligaste uppträdande , eller vad tycker ni i publiken ?
Alla skrek och visslade , jag kunde inte låta bli att le. Vi gick tillbaka till våra platser och satte oss ner. Jag var tvungen att hämta andan , hade Justin just sjungit för mej framför flera tusen människor , kända människor för att vara korrekt ?
Jag tog ett djupt andetag och kollade runt mig lite. Framför mej satt Katy Perry och hennes man. Dom som satt bredvid dom har jag ingen aning om vilka det var , förmodligen hennes släktningar eller något.
Bredvid mej satt Usher så klart. Han kramade mig och sa något i mitt öra som jag inte hörde. Jag bara nickade och fortsatte kolla runt. Till vänster om Justin satt familjen Smith. Jaden , Willow , Jada , Trey och Will. Det hela kändes som en dröm. För inte så länge sen var jag en vanlig belieber som hade drömmar om att få en kram av Justin. Nu sitter jag här med honom och massa andra kändisar. Helt sjukt asså...

Det blev lite mer uppträdanden och jag hade väldigt kul. Sista uppträdandet var Usher. Innan han gick backstage för att göra sej redo gav jag honom en stor kram och önskade honom lycka till. Han log och tackade sedan gick han. När Bon Jovi avslutade sitt uppträdande ställde alla sig upp och klappade som galningar. Jag hade aldrig gillat honom sådär speciellt mycket så jag blev inte helt till mej.
- Och nu blir det dags för det sista uppträdandet för kvällen. Den här gästen är en väldigt känd man som har släppt flera album genom sina år och har nu släppt sitt nyaste album Versus. Applåder för Usher med låten OMG !
Vi applåderade och sedan började det. Dansen var helgalen och lamporna och allting gav mej världens kick. Jag blev helt hyper och det verkade som att jag inte var den enda för Nicki Minaj som satt tre platser bort ställde sig upp och började vifta med händera och dansa. Fler och fler började ställa sig upp och dansa och sjunga med och jag blev faktiskt förvånad. Jag hade inte riktigt föreställt mig att kändisar skulle vara så , liksom hoppa runt och sjunga med som vi "vanliga" personer gör på konserter.
När Usher var klar skrek alla som galningar och applåderade mer än vad dom hade gjort med någon annan. Han stod och log och vinkade till folk i publiken , sedan gick han av scenen och kom och satte sig bredvid mig igen. Han var väldigt anfådd och svettig.
- Det där var otroligt ! sa jag och kramade honom igen.
- Tack gumman , tack !

När alla uppträdanden var klara var det dags för röda mattan igen. Justin tog min hand och jag tog ett djupt andetag för nu skulle jag bli bländad av kamerorna igen, men det var en härlig känsla.
Vi stannade på mattan några sekunder för att Justin ville ha en bild på oss, och han visste att den skulle komma fram på löpsedlarna redan imorgon.
Vi satte oss i bilen och åkte iväg där vi parkerade Justins bil sedan skulle han köra till våran lägenhet.

- Justin ditt uppträdande var helt otroligt! sa jag när vi äntligen hade satt oss i Justins bil.
- Vad bra då, för den var ju till dig, sa han medans han backade ut från en uppfart.
- Men hur visste du att jag älskar den låten?
- Jag har hört dig sjunga den lite då och då. Jag kollade upp vilken låt det var och så hittade jag den.
- VA!? Har du hört mig sjunga? Pinsamt...
- Nej det är inte pinsamt, du sjunger bra gumman.
- Aw tack, men iallafall ditt uppträdande var helt otroligt.

När vi kom fram till lägenheterna var det bara och sätta på sig mjukiskläder och börja packa för vi skulle ta nattbåten hem till Atlanta eftersom vi bara skulle vara här ett par dagar.
Jag hade packat ner allt så jag satte på radion och sedan gick jag en liten runda så att inte hade glömt något, vilket jag inte hade förståss.

Klockan var snart 11 och båten skulle gå 12 så Justin och jag hoppade in i bilen och sedan åkte till hamnen och båten stod redan inne så vi körde upp bilen på båten och sedan gick vi till våran svit som vi skulle sova i.  
Kommentera! :)

You're my favorite song - episode 59

När jag väl tänkte efter det så var det faktiskt rätt komiskt. Jag skrattade lågt för mej själv och blev sedan seriös igen så att Justin inte skulle skämmas mer än vad han redan gjorde.


Det blev tyst ett litet tag och jag låg bara och njöt av solen.
- Minns du när vi frågade varandra saker där i bastuavdelningen då? frågade jag sedan.
- Hehe ja, när jag frågade dig vad du skulle göra om jag kysste di-
- .. Och så puttade jag ner dig i poolen för jag inte visste vad jag skulle göra, skrattade jag och avbröt honom.
- HAHA VAR DET DÄRFÖR DU KNUFFADE I MIG!? sa han och gapskatta och satte sig upp och kollade på mig genom sina solbrillor. Fast.. Jag visste ju att du ville det, liksom.. hm jag är Justin Bieber, alla tjejer vill ha mig! hahaha.

Efter en lång dag på stranden med skratt, mys, jordgubbar och SourPatch Kids.
- Ska vi gå hem ? Det börjar blåsa lite nu, sa han sedan.
- Ja visst, sa jag och reste mig upp och började packa ihop allt.
Jag tryckte ner allt i väskan och sedan när vi gick upp tog Justin min hand och kollade på mig och log, alltid som han brukar göra och som vanligt så smälter jag varje gång. Jag kunde knappt gå upp för trappan till våran lägenhet för att jag var helt knäsvag..
- Jag har en överraskning åt dig sen, sa han när vi nästan var uppe.
- Va? Varför sa du inget tidigare? Jag vill se den nuuuu ju!
- Kom då skydar vi oss då, sen så går du och gör dig i ordning och sätter på dig nåt fint, typ den där svarta klänningen du har med dig. Den är jätte fin!

När vi kom upp så hoppade jag snabbt in i duschen och sedan plockade jag fram min klänning, smink osv. och sedan började jag fixa mig när Justin skulle gå in och duscha. 
Efter ungefär 30 minuter kommer Justin ut och jag sitter där på sängen med klänningen och smink på.
- Uh... wow, sa han när han precis kom ut från badrummet med handuken runt höften. 
- Ser det bra ut? 
- Bra? Du ser helt .. fantastiskt ut älskling! sa han och gick fram och kysste mig men avslutade den sedan för att han höll på att tappa handduken.
- Skynda dig nu! Jag vill se min överraskning.
När han var klar satte vi oss i bilen och åkte iväg.
- Jag trodde det var på hotellet, hur långt är det dit vi ska?
- Vi ska åka kanske 2 mil med min bil, sen ska vi byta till en annan och kanske åka några kilometer med den, sen får du se din överrasking.
Jag svarade honom med en kyss och han log.
- Jag är så himla lycklig med dig Nicole.. Jag har aldrig vart såhär lycklig..
- Inte jag heller, jag älskar dig.
- Jag vill flytta hem ifrån med dig nu, bara du och jag. Som vi har haft dom här två dagarna och imorgon blir det som vanligt igen och snart åker du hem till Nashville igen.
- Jag vet.. Och skolan börjar om nån vecka bara, tänk vi har typ tillbringat hela sommarlovet med varandra, varje dag.
- Det är därför jag vill bo med dig, se ditt vackra ansikte varje morgon jag vaknar bredvid dig.
- Justin.. Du fattar väl att det inte funkar, jag är bara 15 än så länge..
- Jag vet.. Det är därför jag ska vänta på dig.
Efter en lång konversation stannar han och går ut och öppnar dörren åt mig.
- Varsegod min sköna, nu ska vi in i denna bilen, sa han och pekade på en lång vit limousin.
Jag hoppade in i bilen och han med, vi satt i bilen och fortsatte vår konveration om att flytta ihop med varandra.
- Justin.. Jag älskar dig och jag skulle kunna leva med dig, men inte nu! Jag är 15 och du 16.. Vi har flera år kvar tills vi är vuxna på riktigt.. Vi borde vänta för jag vill verkligen inte sabba det här för du gör mig så himla lycklig.

Efter ett par minuter stannar bilen och en kille öppnade dörren och Justin går ut före mig sedan kom jag.
När jag gick där var det en massa blixtar från kameror så jag såg knappt vart jag var.
- Justin.. Vart är vi..?
- På röda mattan, le och gå in nu, sa han och tog min hand.
Vi gick in snabbt för att det blev för mycket och sedan kollade jag på Justin.
- Vart är vi!? haha...
- Kändis gala.
- Och vad gör vi här?
- Vi ska inte göra något speciellt här, umgås med kändisar, dansa, äta romantisk middag också, sa han och pussade mig på kinden och log.
Vi gick längre in i salen och det kryllade mig kändisar överallt! Det skulle bli några uppträdanden och Justin och jag skulle bara ta det lugnt.
- Var det en bra överrasking? frågade han sedan när vi satt i publiken och såg på när Rihanna sjöng Only girl.
- Jätte bra, det har alltid vart min dröm och vara på en sån här stor gala.
- Bra älskling, fast jag har en sak till som jag inte sagt till dig.. Men det får du veta snart.
Rihanna var klar och värden för galan gick upp på scenen igen och tog micen.
- Tack Rihanna för ett vackert uppträdanden. Men det är inte slut på festligheterna för nu är det Justin Biebers tur att uppträda, ge en applåd för honom nu!
- Here we go! viskade han i mitt öra och sedan gick upp på scen.

- Jag är en liten kille, från en lite stad i Kanada på ca 30 000 invånare. Det är helt otroligt hur långt jag har kommit i min karär och det är tack vare mina fans. Dom finns alltid där för mig när jag behöver dom och det det är pågrund av dom jag står här nu.. Fast det finns en speciellt person i mitt liv, Nicole.
Av 6 000 000 000 människor i hela världen har jag träffat den bästa, tjejen i mitt liv. Jag lovar att hon är en ängel!
Jag älskar henne mest i hela världen. Jag kan inte säga att jag är den bästa pojkvännen för det är jag verkligen inte eftersom vi har inte dom alternativen andra par har eftersom jag är känd. Men jag kan inte låta bli henne, hon är mitt liv och det är därför jag tänkte sjunga en låt till henne nu när hon är här ikväll
, sa han och viftade på handen mot mig att jag skulle komma upp på scen.

Jag gick upp och satte mig på pallen som stod där, mitt imot honom och musiken började spela.
Jag satt och lyssnade på introt och jag hade ingen aning om vad det var för låt sen när han började sjunga hörde jag. Han hade bara gjort om melodin en aning..

"can you tell me what I should do? To be the most important thing in your life,
what should I do, how should I be, to be near you?
you're my sun when the rain is falling , you're the moon when the night comes
you're the air that I am breathing , you're the one that makes me believe in destiny"

Han visste att jag älskade den låten..
Kommentera! ;)


You're my favorite song - episode 58

Vi åt glassen i tack och lov , lugn och ro. Jag blev förvånad när Justin inte vräkte i sej glassen på en gång. Men det måste nog ha varit för att han var mätt efter alla pannakakor.
- Gud vad mätt jag är nu , sa jag när vi hade ätit klart. Jag går och tar en dusch.
- Får man följa med ? frågade han och flinade.
- Visst , kom.
- Får jag ? frågade han förvånat.
- Ja , varför inte ? Som du själv sa , inget du inte har sett.


Han reste sej entusiastisk och gick direkt efter mej som var på väg mot badrummet. Vi gick in och stängde dörren efter oss. Vi tog av oss kläderna och hoppade sedan in i duschen. För att reta honom lite tog jag tvålen och började smörja in mej själv sakta.
Han stod och kollade på mej med stora ögon och jag såg att han njöt av utsikten.
- Varför gör du såhär mot mej ? frågade han och bet sej i läppen samtidigt som han kollade på mej från topp till tå.
- Vad menar du ? sa jag och försökte låta övertygande om att jag inte visste något.
- Smörjer in dej sådär , helt sakta...

Jag flinade och smörjde sedan in håret med shampoo och balsam. Han gjorde detsamma och vi duschade i kanske tjugo minuter.
När vi hade duschat klart gick vi ut ur duschen och tog varsin handduk och gick sedan till vardagsrummet för att fixa kläder att ha på oss.
Jag tog upp ett par slitna jeansshorts , en enkel vit topp och underkläder självklart sedan bytte jag om. Justin gjorde detsamma och när vi båda hade klätt på oss frågade jag om vi skulle göra något särskilt under dagen , i fall jag behövde fixa mej lite extra liksom.
- Vi kan dra ner till den där privata stranden om du vill ? Det är ju så himla varmt.
- Ja det går bra för mej. Fast jag använde ju min bikini igår.
- Du kan bada i dina underkläder , det kommer nog ändå inte att vara någon där eftersom att det bara är vi som har hyrt någon av husen.
- Okej , kan vi inte ta något att äta med oss så att vi slipper komma tillbaka så tidigt ? Det blir ju rätt mysigt också att äta där.
- Ja visst. Kan du kolla om dom har lämnat något i kylskåpet medans jag går och borstar tänderna ?
Jag nickade till svars och gick sedan mot kylskåpet. Det enda som fanns var en massa vattenflaskor. Förmodligen för att vi ändå bara hade tänkt stanna i två dagar och dom kom ju ändå med maten klar när vi ville det så.
- Justin ! ropade jag. Det finns ingenting här , bara vatten.
Han kom ut ur badrummet när han hade borstat klart tänderna och skakade på håret.
- Jag ringer receptionen och frågar om dom kan fixa något.
Medans han ringde samtalet så gick jag upp för att ta min handväska och gick sedan ner igen. Jag tog två vattenflaskor från kylskåpet och packade även ner solglasögon , solskydd och pressade sedan ner två stora handdukar.
- En kvinna kommer snart med Sourpatch Kids och jordgubbar. Det var det enda dom hade att sälja i receptionen. Det enda goda i alla fall.
- Det blir bra , sa jag och satte mej i soffan för att vänta.
Justin satte sej på köksbänken och gjorde något med sin mobil. Förmodligen så smsade han någon eller twittrade.
Efter ungefär tio minuters väntan ringde dörrklockan och en kvinna iklädd i någon sorts uniform hade med sej en liten korg med färska stora jordgubbar och flera paket Sourpatch Kids. Nästan för många , men jag tror nog inte att Justin kunde få nog av dom.
Vi tackade kvinnan för att hon kommit med grejerna sedan gick vi ut samtidigt som henne och låste efter oss. Det tog ungefär tio minuter att gå ner till stranden och jag kunde inte vänta tills vi kom fram dit och kunde hoppa i vattnet. Det kändes som att jag skulle brinna upp vilken sekund som helst.
Till min förvåning så var ingen på stranden när vi kom och det kändes rätt bra. Vi släppte ner grejerna på sanden och sedan tog han min hand och drog mej till vattnet direkt.
- Jag ska ta av mej kläderna först ! sa jag skrattandes och försökte få honom att släppa min arm.
- Nej kom nu , vad spelar det för roll om vi blir blöta ? Det är ändå hur varmt som helst !
Jag sa inte emot , vi sprang in i vattnet hand i hand och det känslan av att äntligen få vara i vattnet var otroligt skön. Jag hade nog inte klarat en enda minut till utan att brinna upp.

- Visst är det skönt ? frågade han och log sitt finaste leende.
Jag log till svars och gick sedan under vattnet för att bli blöt över hela kroppen och Justin gjorde detsamma. När vi hade badat ett litet tag gick vi upp ur vattnet och gick för att lägga oss på handdukarna. Hans tröja hade klibbat fast sej och jag började tänka på natten då Justin bad mej möta honom vid bastuavdelningen och vi badade i den där poolen.
Jag tog av mej toppen och shortsen och la mej sedan på min handduk. Jag låg där och flinade som ett fån , plötsligt frågade Justin vad det var jag flinade åt.
- Nä jag började bara tänka på natten då du smsade mej och bad mej komma och möta dej där vid bastuavdelningen du vet ? Du drog ju ner mej i vattnet och sen när vi kom upp hade din tröja klibbat fast sej , jag minns att jag höll på att tappa andan. Jag visste seriöst inte vad jag skulle göra.
- Just det , fan så mycket jag skämdes när jag sa att du hade så fina ögon och du sa att vi hade samma ögonfärg. Jag gjorde bort mej totalt.
- Gjorde du väl inte ? Det var ju gulligt.
- Gulligt att jag inte vet vad jag har för ögonfärg ? Skulle inte tro det...
När jag väl tänkte efter det så var det faktiskt rätt komiskt. Jag skrattade lågt för mej själv och blev sedan seriös igen så att Justin inte skulle skämmas mer än vad han redan gjorde.

Kass uppdatering vi vet. You're My Favorite Song blir i alla fall våran sista novell så ni alla vet , men den är inte slut än !
KOMMENTERA GÄRNA...

You're my favorite song - episode 57

Jag la mej ner och han la sej snabbt över mej och satte in den igen. Våra kroppar var som fastlimmade vid varandra av allt svett och jag var nära på att komma. Jag hade mina naglar nästan inborrade i hans rygg och tröck honom så nära mej som möjligt.
- Aaaaahh , Justin snabbare ! Snabbare ! skrek jag.

Sekunden efter kom båda två. Båda skrek som galningar och Justin föll ihop bredvid mej. Båda två var svettiga och anfådda så vi låg bara där och sa ingenting , försökte helt enkelt hämta efter andan...



Han drog av kondomen och gick sedan till badrummet bredvid vårat rum och slängde den. När han kom tillbaka hade jag tagit på mej mina spetstrosor och lagt mej under täcket.
Han tog på sej sina kalsonger och kom sedan och la sej bredvid mej. Vi log som fånar båda två. Han höll mej mjukt under hakan och pussade mej lätt.
- Det där var..-
- Fantastiskt , sa jag och avbröt honom.
Jag suckade och gnuggade mej sedan i ögonen.
- Jag är utmattad , det har varit en lång dag...
- Samma här. Vill du sova nu ? frågade han.
- Ja.

Han reste sej upp och släckte taklampan och jag tände den lilla nattlampan vid min sida av sängen. Det var otroligt hur mörkrädd jag egentligen var. Han la sej bredvid mej igen och la armen om mej.
- Godnatt bäbis , sa han och pussade mej på pannan.
- Godnatt älskling , svarade jag och la mej sedan på sidan så att jag nu låg med ansiktet vänt mot hans.
Jag låg där och försökte somna men det gick verkligen inte. Jag blundade och vände mej om hela tiden men jag kände mej för pigg för att sova helt plötsligt , konstigt eftersom att för bara en stund sen var jag utmattad.
Jag började sjunga Never Let You Go lågt bara för att ha nånting att göra medans jag ändå bara låg där.
- And when you hold my hand then I understand that it's ment to be , 'cause baby when you're with me..-
- It's like and angel came by and took me to heaven , 'cause when I stare in your eyes it couldn't be better , fortsatte Justin.

Till min stora förvåning så hade han inte heller somnat. Jag kunde inte låta bli att le som ett fån när jag hörde att han började sjunga med. Jag blev tyst och lyssnade på när han fortsatte sjunga. Hans röst var så fridfull och efter en liten stund lyckades jag somna.

NÄSTA MORGON:

Jag vaknade av att jag tydligt kände Justin's läppar mot mina. Perfekt start på dagen helt klart. Sekunden då jag öppnade ögonen var han bara några centimeter ifrån mitt ansikte och log sitt perfekta leende.
- Godmorgon beautiful , sa han och tog försiktigt bort håret från mitt ansikte.
- Hej... sa jag och gäspade stort. Hur länge har du varit vaken ?
- Ett litet tag , jag gick ner för att prata med mamma i telefonen och det är hur varmt som helst ute. Nästan för varmt !

Jag satte mej upp och sträckte på mej , det var otroligt skönt. Jag tittade ut genom fönstret och såg hur solen starkt sken.
- Jag ser det , det måste ju vara över 25° C antar jag ?
- 34° C faktiskt , svarade han och log.
- Oj , snacka om perfekt väder för att vara ute hela dagen.
- Japp. Ska vi gå ner och äta ? Det var någon som jobbar med att hyra ut dom här husen som kom med färdig frukost.
- Jaa , vet du hur hungrig jag är eller ? Kan du ge mej t-shirten som ligger där på golvet ?

Han gick av sängen och plockade upp t-shirten och gav den till mej. Jag tog på mej den och gick sedan upp ur sängen. Jag orkade inte ta på mej shorten som var någonstans på golvet så jag gick ner i endast trosor och t-shirt. Redan vid dom första trappstegen kände jag lukten av nylagade pannkakor med sirap på.
När vi kom till det stora köket stod det två tallrikar där med flera pannkakor på varandra  , två glas mjölk , två glas apelsinjuice , och en mellanstor skål med glass och maränger. Det måste ha varit Justin som sagt att dom skulle fixa glass också.
- Kan vi inte ta grejerna och äta ute på altanen ? frågade jag och kollade på Justin som stod och petade på glassen och smygåt marängerna.
- Jodå det kan vi , hjälper du till med tallrikarna så tar jag ut glassen ?
- Ta ut glassen eller äta upp den ? sa jag och skrattade.
Han skrattade också och började gå ut med glasskålen och jag följde med och bar dom stora tallrikarna med pannkakorna. Vi ställde grejerna på bordet vid poolen och gick in igen för att ta ut mjölglasen och juicen.

När vi hade burit ut alla grejerna , även bestick , satte vi igång och började äta som två människor som inte hade ätit på flera veckor. Vi vräkte i oss pannkakorna på bara några minuter.
- Dags för glass ! sa Justin med munnen full av pannkakor.
- Du är otrolig , sa jag och skrattade åt hur söt han var.

Vi åt glassen i tack och lov , lugn och ro. Jag blev förvånad när Justin inte vräkte i sej glassen på en gång. Men det måste nog ha varit för att han var mätt efter alla pannakakor.
- Gud vad mätt jag är nu , sa jag när vi hade ätit klart. Jag går och tar en dusch.
- Får man följa med ? frågade han och flinade.
- Visst , kom.
- Får jag ? frågade han förvånat.
- Ja , varför inte ? Som du själv sa , inget du inte har sett. 
Förlåt för tråkig episod men hoppas ni tycker om det i alla fall !

KOM IGEN NU , KOMMENTERA PÅ OM NI VILL HA FLERA EPISODER IDAG.

You're my favorite song - episode 56

- Älskling... Jag vet inte vad jag ska säga.
- Du behöver inte säga något... Du lyssnade och bara det betyder väldigt mycket för mej.
- Jag älskar dej , sa han och lutade sig fram för att kyssa mej. Du har mig nu , jag skulle aldrig kunna göra nåt sånt mot dej...
- Bara mot killarna som kysser mej , sa jag och skrattade till lite medans jag torkade mina tårar.
- Men Ryan var min bästa vän och jag mådde skitdåligt när jag fick veta det. Fast jag måste verkligen prata med honom och säga förlåt !
- Det tycker jag med , gör det i morgon , sa jag och log.


- Kanske , allt har hänt så nyss så jag vet inte om jag är helt redo för att prata med honom än. Tänk om han inte förlåter mej ?
- Men det är väl bäst att prata om det direkt än att vänta ? Då slipper du gå runt och tänka på att ni är ovänner hela tiden. Och jag är säker på att han kommer att förlåta dej.
- Okej , jag får väl ta och ringa imorgon så får vi träffas och reda ut saken.
- Bra , kom vi går in. Solen har redan gått ner och det börjar bli rätt kallt.

Vi reste oss upp och började vika filtarna och ta upp kuddarna. Han tog gitarren och jag tog resten av grejerna sedan gick vi in. Jag kunde fortfarande inte fatta hur fint det verkligen var där inne. Det var hur stort och lyxigt som helst.
Justin gick och hängde gitarren bredvid en stor tavla och kom sedan och sprang sedan och slängde sej i soffan.
- Faaan ! Min rygg , sa han och reste sej upp.
- Vad hände ? frågade jag och kollade på honom.
- Jag landade med ryggen på den där fjärrkontrollen.
Jag skrattade lite och gick sedan runt soffan och la satte mej vid hans fötter. Jag frös lite att jag fortfarande bara hade bikini på mej så jag tog en av filtarna som jag hade lagt på fåtöljen bredvid den stora soffan och slängde den över mej.
- Fryser du ? frågade Justin.
- Nja sådär , jag går och tar på mej torra kläder.
- Det borde jag också göra.

Vi båda reste oss från soffan och gick mot våra väskor. Dom var fortfarande vid dörren där vi hade lämnat dom när vi kom till huset. Jag la ner min väska och började rota efter något bekvämt att sova i.
Jag tog upp ett par svarta spetstrosor , en tight t-shirt jag hade klippt av ovanför naveln och som det stod CHEER på och ett par tighta rosa korta shorts.
Justin stod och bytte om där som ingenting. Jag kunde inte låta bli att kolla när han stod där framför mej , helt naken. Jag bet mej i läppen och försvann sedan till det stora badrummet för att byta om.
Jag tog av mej den fortfarande halvblöta bikinin och tog sedan på mej det jag hade rotat upp ur väskan. När jag hade tagit på mej kläderna kom jag på att jag nog borde ha tagit en bh eftersom att t-shirten var rätt tight men jag orkade verkligen inte bry mej , det var ändå bara jag och Justin där.
Medans jag ändå var där passade jag på att tvätta ansiktet så att jag blev lite piggare och jag ruffsade även till håret lite för att få lite volym.
Jag tog upp bikinin och gick sedan ut till vardagsrummet igen. Till min stora förvåning var inte Justin där så jag kollade ut mot poolen och mot altanen men där var han inte heller. Jag la bikinin på min resväska som fortfarande låg öppen på golvet , tog min handväska som låg bredvid och sedan gick jag upp till andra våningen där vårat rum var. Medans jag gick uppför trapporna tog jag upp mobilen för att kolla om jag hade några missade samtal eller sms men det hade jag inte. Jag la tillbaka mobilen och gick dom sista trappstegen.

Just när jag skulle gå in i vårat sovrum kom Justin ut och vi gick in i varandra. Där stod han , några centimeter ifrån mej , iklädd i endast ett par blåa basketshorts lågt vid midjan. Jag såg att han direkt tittade mot mina bröst eftersom att mina bröstvårtor tydligt stack ut från den tighta tröjan. Han bet sej i läppen och sedan tittade han mej i ögonen. Jag kunde direkt se att han ville ha mej , hans blick nästan skrek det. Och jag ville ha honom också. Ingen av oss behövde säga någonting , vi började kyssas väldigt passionerat direkt.
Vi gick mot sängen samtidigt som vi kysstes som galningar. Jag la min handväska på nattbordet vid ena sidan av sängen och knuffade sedan ner honom i sängen försiktigt och la mej över honom med benen på varsin sida av honom. Han smekte sakta min rumpa och rullade sedan över så att jag nu låg underst. Han kysste mej i halsen och jag kände rysningarna fara genom hela kroppen. Jag tröck honom mer mot mej och kände genast hur han blev hårdare och hårdare där nere. Hans bula pressades kraftigt mot mitt inre lår och jag blev tusen gånger mer upphetsad. Han förde handen in under min tröja och tog tag om ena brösten och började smeka det försiktigt.
Han drog av mej t-shirten och tog sedan tag om båda brösten med sina stora händer , han slickade ena bröstet och jag stönade lågt. Han satte sej upp och drog av mina shorts , sedan tog han tag om min rumpa ännu en gång.
Jag rullade över honom så att jag var överst igen och kysste honom i halsen , jag kände hur han andades tungt och hur fort hans hjärta bultade. Jag fortsatte att kyssa honom längre och längre ner tills jag kom till kanten av hans shorts och drog av dom. Hans bula hade blivit enorm. Jag drog av hans kalsonger och tog tag i hans penis och började föra handen fram och tillbaka försiktigt , sedan snabbare och snabbare. Hans låg och blundade och stönade rätt högt nu. Till sist kunde jag inte vänta mer så jag slutade och började rota i min väska.

- Varför slutade du ?! frågade Justin med tunga andningar och kollade plågat på mej.
- Jag letar efter en kondom , svarade jag och hittade just då en.
Jag gav kondomen till homom och han satte på sej den. Jag drog av hans kalsonger helt och sedan drog jag av mej mina spetstrosor och satte mej försiktigt över honom.
Jag började röra mej lite fortare och känslan var otrolig. Nästan obeskrivlig. Jag red honom snabbare och snabbare och kände hur hans grepp om min midja blev hårdare efter ett tag. Båda stönade högt och oblygt.
- Jaaaa ! Sådär , sluta inte ! sa han och bet sej hårt i läppen.
- Jag måste , mina ben värker ! sa jag samtidigt som jag stönade.

Jag la mej ner och han la sej snabbt över mej och satte in den igen. Våra kroppar var som fastlimmade vid varandra av allt svett och jag var nära på att komma. Jag hade mina naglar nästan inborrade i hans rygg och tröck honom så nära mej som möjligt.
- Aaaaahh , Justin snabbare ! Snabbare ! skrek jag.

Sekunden efter kom båda två. Båda skrek som galningar och Justin föll ihop bredvid mej. Båda två var svettiga och anfådda så vi låg bara där och sa ingenting , försökte helt enkelt hämta efter andan...

Hoppas det inte blev så tråkigt/snuskigt nu.

NI MÅSTE BÖRJA KOMMENTERA BÄTTRE OM NI VILL HA MER EPISODER ! KOM IGEN NU , KOMMENTERA PÅ.
BIEBERLOVE ♥

You're my favorite song - episode 55

Jag visste inte vad jag skulle säga. Det kanske var bäst att inte säga nånting alls , det var redan perfekt som det var. Jag flyttade min kudde närmare honoms och la sedan mitt huvud på hans axel. Han la sin arm runt mina axlar och pussade mej i huvudet sedan vände han sej mot vattnet igen.
Vi satt där tysta och kollade på solnedgången rätt länge. Det var så tyst att jag nästan kunde höra hans hjärtslag.
- Lämna mej aldrig , viskade jag försiktigt.
Jag kollade inte upp mot honom utom hade fortfarande mitt huvud på hans axel.
- I promise babygirl...



Vi satte oss mot husväggen på balkongen och kollade på hur solen sakta försvann. Han tog tag i min hand och flätade in sina fingrar i mina.
 
- Berätta något om dej själv som du tror att jag inte vet, sa han sedan och avbröt tystnaden.
- Hmm.. Vad vill du veta? sa jag och la mitt huvud på hans axel.
- Eh, jag vet inte.. Vänta måste tänka,  sa han och var sedan tyst i nån minut. Hur var ditt liv innan du träffade mej ? Alltså med tanke på att jag är typ känd och så , har det förändrats massor på grund av det ?
Jag tog ett djupt andetag och tänkte efter på vad jag skulle säga.
- Ja... Mitt liv blev bra efter jag träffade dej.
- Vad menar du med att det blev bra ? Du menar väl bättre ?
- Nej , jag menar bra...
- Var inte ditt liv bra innan eller ? Berätta , sa han och satte sej närmare mej.

Jag tog ett djupt andetag och började sedan tänka tillbaka på allt som hade hänt innan jag träffade honom. 

JUSTINS PERSPEKTIV:

Hon var tyst och kollade bara ner , hon verkade vara inne i djupa tankar.

- Gumman , vad är det ?
- Äsh, det är en lång historia.. sa hon och torkade bort en tår.
- Berätta , vi har all tid i världen på oss. Du kan lita på mig , sa jag och kollade på henne med en allvarlig blick så att hon skulle förstå att jag var seriös och verkligen brydde mig. 

Hon tog ännu ett djupt andetag och kollade sedan upp på mej. 
- Innan jag träffade dej var jag tillsammans med en kille, Liam hette han.. Eller det var nästan ett år innan jag träffade dej på konserten i New York. Vi hade jätte kul men han var lite...
- Lite vadå...?
- Ja du vet... Sket i skolan totalt, misshandlade folk , rökte på , och så vidare. En rebell typ. Alla visste vem han var och alla hade sån respekt för honom. Efter ett tag började jag att hålla på med samma saker som honom. Jag sket i skolan, jag var inte där på över en månad och om jag var där så gick jag ändå inte på lektionerna , jag struntade i mamma och pappa och bråkade väldigt mycket med dom. Du vet , kallade dom massa saker och sånt. Jag brukade supa med Liam och hans kompisar jämt och kom sällan hem utan sov oftast borta. Mamma och pappa orkade inte med mej längre så dom skickade mej till en fosterfamilj. Till slut efter några månader fick jag flytta hem igen för att jag börjat sköta mej lite bättre. Jag fick nog av Liam till slut så jag dumpade honom och han blev galen... Han misshandlade mej brutalt och sen bara stack han och sen dess har jag inte hört av honom.

Jag märkte att det verkligen var svårt för henne att berätta det där. Det måste ha varit en väldigt svår tid för henne...
Hon visade mej ett cigarretbrännmärke hon hade på armen och kollade sedan på mej.
- Gjorde han det...?
- Ja.

NICOLES PERSPEKTIV:

Jag kollade upp på honom och jag såg att han var nära på att gråta.
- Du frågade om hur mitt liv var innan du kom , där fick du svaret och förlåt om jag förstört din kväll nu Justin... Förlåt.
- Du har verkligen inte förstört den , det här är en av dom bästa kvällarna i mitt liv. Bara du och jag och det känns bra att du litar på mej och vågar berätta allt det här. Men vad gjorde du åt det ?
- Jag åkte in och ut på sjukhuset och fick ta massa prover och så vidare. Jag mådde så jävla dåligt under den tiden. Och jag är så glad att jag flyttade hem igen för det var då mamma fanns där och stöttade mej , hon har räddat mitt liv, seriöst. Hon är min hjälte.
- Älskling... Jag vet inte vad jag ska säga.
- Du behöver inte säga något... Du lyssnade och bara det betyder väldigt mycket för mej.
- Jag älskar dej , sa han och lutade sig fram för att kyssa mej. Du har mig nu , jag skulle aldrig kunna göra nåt sånt mot dej...
- Bara mot killarna som kysser mej , sa jag och skrattade till lite medans jag torkade mina tårar.
- Men Ryan var min bästa vän och jag mådde skitdåligt när jag fick veta det. Fast jag måste verkligen prata med honom och säga förlåt !
- Det tycker jag med , gör det i morgon , sa jag och log.
Kanske lite tråkig episode men ni måste veta det här för att kunna typ... förstå storyn lite senare ;)
Vad tycker ni ? kommentera!

Nu är äver jag (Li) tillbaks, och jag skrev även episoderna 51 och 52!

You're my favorite song - episode 54

Solen lyste fortfarande och jag var tvungen att kisa för att se nåt.
- Tack, Justin.. sa hon plötsligt.
- För vadå? Jag kollade på henne. 
- För allt! För att du finns, för att du är min.. För att du tog med mig hit.. 
- Det är klart. Jag älskar dig.., sa jag och lutade mig fram och kysste henne. Hon vände sig om mot mig och la armarna runt min nacke.




Drew Ryan Scott - Like I Always Do.

När kyssen avslutades sa ingen av oss någonting utom vi tittade bara ut mot vattnet. Det var snart solnedgång och jag kom på en grej vi kunde göra för att avsluta dagen på ett mysigt sätt. Jag bad henne att vänta där medans jag gick in och hämtade lite grejer sedan rusade jag in. Jag sprang till andra våningen och tog tre filtar ur ett skåp och la dom över mina axlar sedan tog jag två stora kuddar från våran säng och gick ner igen.
Jag gick ut på altanen och gick fram till Nicole igen. Hon kollade lite konstigt på mej.
- Vad håller du på med ? frågade hon.
- Jag tänkte att vi kunde sitta här ute en stund och kolla på solnedgången , går det bra ?
Hon log till svar och hjälpte mej sedan. Vi la en av filtarna på den stora altanen sedan la vi dom två stora kuddarna på den. Nicole satte sej på sin kudde och jag tog en av filtarna och la den över henne så att hon inte skulle frysa.
- Jag kommer snart , sa jag och gick in igen.
Jag gick in till det stora huset och kollade mej omkring i det stora vardagsrummet i sökan efter en gitarr jag hade sagt att dom skulle ordna innan vi kom. Jag såg den hänga bredvid en tavla med en blomma på och gick fram dit. Till min stora förvåning så var gitarren ny , men det gjorde inte mej nåt.
Jag tog ner gitarren från väggen och gick sedan ut igen. När Nicole såg att jag hade en gitarr med mej såg jag hur hennes blick blev förändrades och hon log mjukt mot mej. Det där lilla snea leendet som alltid gav mej rysningar...
Jag satte mej på min kudde och drog filten över mej sedan tog jag upp gitarren och fixade lite.
- Älskling får jag spela en låt för dej ?
- Självklart , svarade hon medans hon försiktigt drog bort min lugg som var i vägen.
Medans hon satt där och väntade spänt på att jag skulle börja så försökte jag komma på vilken låt det var jag skulle spela. Sedan började jag spela gitarren och sjunga Like I Always Do med Drew Ryan Scott. Texten passade in perfekt , exakt så kände jag för henne.
När jag kom till refrängen märkte jag hur hon fällde en liten tår , en glädjetår.

I'll watch you like a movie I'll sing you like a song
Read you like a story if it takes me all night long
Keep you like a secret I'll tell you like a joke
It's true, it's true that I'll love you like I always do.

Hon torkade tåran och snyftade lite. Jag fortsatte och började nu med andra versen.

NICOLE'S PERSPEKTIV:

Direkt när han började sjunga kände jag hur det for rysningar genom hela min kropp. Hans röst lät så annorlunda när han sjöng. Den lät så mjuk på något sätt.
Jag lyssnade noga på texten hela tiden och undrade om det var så han kände för mej... Allt kändes så perfekt just då. Jag var med den viktigaste personen i mitt liv , vi satt framför solnedgången och han spelade gitarr för mej. Det kunde inte bli bättre än så. När han sjöng refrängen kollade han djupt in i mina ögon. Jag fastnade med blicken och kunde inte ta mina ögon ifrån hans. Jag kände hur en tår föll och torkade bort den sakta.
Han sjöng dom sista orden i låten och när han var klar log han stort och kollade på mej. Jag kollade ut mot vattnet och visste inte vad jag skulle säga.
- Wow... sa jag lågt. Jag kan inte beskriva mina känslor just nu , det där var... Perfekt.
- Gillade du låten ? frågade han.
- Den var verkligen fin , texten , melodin , allt.
- Det är exakt så jag känner för dej , svarade han och kollade ut mot vattnet precis som jag gjorde.

Jag visste inte vad jag skulle säga. Det kanske var bäst att inte säga nånting alls , det var redan perfekt som det var. Jag flyttade min kudde närmare honoms och la sedan mitt huvud på hans axel. Han la sin arm runt mina axlar och pussade mej i huvudet sedan vände han sej mot vattnet igen.
Vi satt där tysta och kollade på solnedgången rätt länge. Det var så tyst att jag nästan kunde höra hans hjärtslag.
- Lämna mej aldrig , viskade jag försiktigt.
Jag kollade inte upp mot honom utom hade fortfarande mitt huvud på hans axel.
- I promise babygirl...


Nu är jag (Jinet) tillbaka igen. Hoppas ni gillar episoden !

KOMMENTERA OM NI VILL HA NÄSTA :)

You're my favorite song - episode 53

Det var fortfarande lite stelt mellan oss men det började iallafall bli bättre. Jag fick åka för mamma och pappa eftersom att det är sommarlov och dom litar på Justin så vi packade våra saker och Justin ringde Kenny och sa att han skulle göra nån båt klar sedan åkte vi mot den stora hamnen i Atlanta och steg på..



- Vart ska vi då!? frågade jag och tog Justins hand.
- Du får se! Han log mystiskt och drog mig fram till fören på båten. Solen lyste på vattnet och det var helt turkost.
Båten började åka och jag hade fortfarande ingen aning om vart vi skulle.
Han stog brevid mig och höll i min hand och kollade bort ut i vattnet. Jag ställde mig på tå och kysste honom. Han la ena handen runt min nacke och besvarade kyssen. Vi stog sådär ett tag tills han släppte mig och såg på mig med sina ögon. Dom glittrade i solskenet och jag undrade hur jag någonsin hade kunnat tänka mig att leva utan honom.
- Jag vill aldrig vara så nära på att förlora dig igen.., sa han precis som att han vetat vad jag tänkte på och smekte min kind.
- Du kommer aldrig behöva vara det heller, sa jag och log mjukt. Vi stog kvar ett tag i fören och sen kollade Justin på klockan.
- Kom, sa han och gick upp för en trappa på båten. Där uppe så stog det ett litet bord och två stolar med en stor skål banana split på bordet. 
- Aaw, Justin! Jag pussade honom och satte mig på en av stolarna. Justin satte sig mitt emot mig och gav mig en av skedarna och högg in. Han slängde i princip i sig glassen och jag började skratta.
- Vaad? sa han med munnen full och kollade på mig.
- Ingenting, flinade jag. Han kollade på mig och fortsatte äta tills han kom fram till körsbäret högst upp på berget av glass och tog upp det på sin sked. 
- Här! Han sträckte fram skeden till mig och precis när jag gapade och skulle äta upp det så drar han upp den så att all glass hamnar på min kind.
- JUSTIN!! Han börjar skratta och verkar knappt få luft och jag sitter och stirrar på honom. Efter ett tag slutar han och kollar på mig under luggen.
- Förlåt, ler han och lutar sig fram för att dra bort glassen med fingret. Han dröjer sig kvar och slickar sig om läpparna och kysser mig sedan. När han släpper mig kastar jag körsbäret som ramlat ner på bordet på honom och flinar.
- För att du kladdade ner mig med glass, skrattade jag. Han log och reste sig innan han sträckte fram handen och hjälpte mig upp ur stolen.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Efter att vi åkt ett tag stannade båten vid en kaj. Vi klev av och Nicole kollade sig omkring tills hon såg skylten där det stog : "Welcome to St. Lucia". Hon slängde sig runt halsen på mig och log stort.
- Nu går vi! skrattade jag och drog med mig henne och började gå. Det tog 5 minuter att gå till hotellet och solen brände på ryggen. När vi kom in i receptionen ställde jag ner väskorna och gick fram till kassan, där jag fick en nyckel. Jag vinkade till mig Nicole som plockade upp väskorna och gick in i hissen med mig. När jag öppnade hotellrummet så strålade solen in, eller hotellrum var väl inte rätt ord, det var mer som en egen lägenhet. Nicole ställde sig och kollade med vidöppen mun. Jag log för mig själv och gick in i vardagsrummet. Det var vitt och beigt och riktigt stilrent. Nicole vaknade ur sin paralysering efter ett tag och vi gick och kollade oss omkring. 
- Shit vad stort det är! sa hon och slängde sig i sängen, du är bäst! Jag la mig brevid henne och kysste henne.
- Vet, sa jag och flinade jag fortsatte kyssa henne. 
- Sluta va så självgod, Justin! sa hon med ett leende och slog mig mjukt på armen.
- Ska vi gå och bada? frågade jag och reste mig ur sängen.
- Ja tack, dör snart här inne! Hon började rota omkring i väskan och drog upp en bikini och smet in på toan med ett leende.
- Inget jag inte sett förut! ropade jag in till henne och hörde henne skratta. Under tiden satte jag på mig mina badbyxor. När hon var klar kom hon ut och jag la handen runt hennes midja medans vi gick ner till poolen. 
Det var inte alls mycket folk där och det var skönt att ingen kom fram och ville ha en autograf.
Vi slängde våra handdukar på varsin solstol och sedan hoppade vi i vattnet. Vi skvätte vatten på varandra och lekte som små barn. Även fast det bara hade varit ett tag vi var osams så var det det värsta som hänt mig och jag ville verkligen inte vara utan henne igen. 
- Ska vi gå upp? frågade hon efter ett tag och började gå upp för stegen.
- Nej kom! sa jag och drog ner henne i vattnet igen. Hon skvätte vatten på mig och log sitt finaste leende innan hon dök ner under vattnet. Jag kände att hon drog i min hand och dök ner jag med. Där under la hon sina händer runt min nacke och kysste mig snabbt innan vi gick upp ovanför ytan igen. Jag kysste henne igen.
- NU får du gå upp! sa jag och följde med henne upp för stegen. Vi virade handdukarna om oss och ställde oss vid ett räcke så man såg ner över hela St. Lucia.
. Solen lyste fortfarande och jag var tvungen att kisa för att se nåt.
- Tack, Justin.. sa hon plötsligt.
- För vadå? Jag kollade på henne. 
- För allt! För att du finns, för att du är min.. För att du tog med mig hit.. 
- Det är klart. Jag älskar dig.., sa jag och lutade mig fram och kysste henne. Hon vände sig om mot mig och la armarna runt min nacke.


Kommentera duktigt nu! :)

You're my favorite song - episode 52

Jag vaknade av jag hörde dörren stängas igen och vaknade upp med ett ryck.
Jag gick upp och kollade ut genom fönstret , och då såg jag henne.
Mitt livs kärlek, Nicole.
Hon satt i bilen med huvudet mot ratten och tillslut satte hon sig upp och startade bilen. Hon hade gråtit, det såg jag för att hon var alldeles svart under ögonen. Hon körde ut från uppfarten och sedan var hon borta.
Jag gick mot sängen för att ringa henne då jag såg något ligga på nattduksbordet. Jag gick fram och då såg jag.
Det var en lapp där det stod "Föråt Justin, jag älskar dig♥" och sedan var det ett halsband, det halsbandet jag gav henne..



.. Då förstod jag, hon var borta. Kaputt. Hon hade dragit till min bästa vän.
Jag kände hur tårarna började rinna ned för mina kinder och jag blev alldeles yr så jag satte mig på sängen och kollade bara rakt in i väggen och jag höll halsbandet hårt i min hand då dörren öppnades hastigt...

NICOLES PERSPEKTIV:

När jag skrev lappen blev jag mer och mer ledsen för varje sekund som gick. Jag ville bara till Ryan och berätta så jag åkte till honom och gick bara rakt in upp på hans rum och han satt i sin säng.
- Jag har valt nu Ryan... sa jag sedan när jag stod i dörröppningen.
Jag såg hur han svalde hårt och kollade på mig.
- Det blev han va?
- ... Ja, det är han jag älskar mest av allt och jag skulle aldrig kunna såra honom på det sättet att bli tillsammans med hans bästa vän.
Han reste sig upp och gick fram till mig och la armarna omkring mig och jag kände hur hans hjärta bultade. 
- Det är ditt val, självklart är jag väldigt ledsen men jag är så glad för din skull, sa han och pussade på mig pannan lätt och log. Gå du, gå till Justin och red ut allting! 

JUSTINS PERSPEKTIV: 

... Och där stod hon igen, fortfarande svart under ögonen och vi stod bara och kollade på varandra ett lång tag. 
- Varför kommer du tillbaka? frågade jag sedan. 
- Jag kan inte lämna dig... 
- Men du valde ju Ryan istället för mig, sa jag och jag såg hur tårarna reste sig i ögonen på henne återigen. 
- Nej det gjorde jag inte Justin.. Han är din bästa vän, det är dig jag vill ha. 

Jag reste mig upp och gick mot henne och torkade bort det svarta under ögonen och sedan tog jag hennes ansikte mellan mina händer och kysste henne. 
- Jag vill ha dig med, viskade jag i hennes öra och hon kollade upp på mig och log. 
- Förlåt att jag betett mig som ett svin Justin.. Du borde inte vilja ha mig längre, och hennes leénde försvann när hon sa det. 
- Älskling, skämtar du eller? Jag har aldrig velat ha dig mer än nu, jag har vart utan dig för länge och tanken på att du har vart i nån annans famn. 
- Förlåt.. 
- Men en fråga bara, varför lämnade du halsbandet här? 
- För att jag ville att du skulle veta att jag skulle komma tillbaka. Jag kommer alltid ha det där halsbandet på förutom just nu då.
- Älskling, vi åker nånstans, snälla? Bara du och jag.
- Jag vet inte.. Din mamma då? 
- Men hon klarar sig fint, vi är bara borta till i morgon eller övermorgon, snälla gumman. 

NICOLES PERSPEKTIV: 

- Jag ringer mamma och pappa och säger det då. Men vart ska vi?
- Det får du se! Det är en hemlis. 

Det var fortfarande lite stelt mellan oss men det började iallafall bli bättre. Jag fick åka för mamma och pappa eftersom att det är sommarlov och dom litar på Justin så vi packade våra saker och Justin ringde Kenny och sa att han skulle göra nån båt klar sedan åkte vi mot den stora hamnen i Atlanta och steg på.. 
Hahaha, där lurade vi er lite! Självklart väljer hon Justin.. Det är ju BIEBERstorys, DUH !
Lite kort, men om ni kommenterar riktigt mycket så blir det fler lite senare.
Vart tror ni dom ska då !?


You're my favorite song - episode 51

Han kysste mig mjukt och försiktigt, som för att vänta på hur jag reagerade. 
Men precis som i hissen gjorde jag ingenting utan besvarade den, men det var Ryan som avbröt allt när han reste sig upp och gick fram till fönstret.
- Vi kan inte göra såhär. Det är inte rätt för nån.. Du blir ledsen, jag blir ledsen.. och justin blir ledsen.. sa han med en suck. Jag visste att det han sa var sant, alla drabbades av det här.
Jag gick fram till honom och ställde mig brevid honom. Han kollade på mig och sedan ut genom fönstret igen.
- Hur ska vi göra nu då? frågade jag och trummade lite på fönsterbläcket. 
- Det är ju ditt val, Nicole.. Varken jag eller Justin kan bestämma åt dig..
Jag visste att jag redan visste svaret, men ändå låtsades jag fundera medans jag tittade ut i deras trädgård.


Vi stod kvar vid fönstret och bara kollade ut, plötsligt ställer sig Ryan bakom mig och lägger sina händer på min midja, precis så som Justin alltid brukade göra.
- Jag känner mig så dum, sa jag.
- Jag med, men Justin borde aldrig ha skrikit åt dig så som han gjorde.
- Han har aldrig gjort det förut, aldrig.
- Han är ganska arg va?
- Huh, arg? Han är livsfarlig.
Ryan skrattade till tyst men blev allvarlig igen och la sitt huvud på min axel.
- Varför säger du inte åt mig, Nicole? Varför låter du mig bli ännu mer kär i dig ?
- Helt ärligt, så undrar jag precis samma sak men jag borde gå nu.. Sa jag och vände mig om och mötte Ryans blåa ögon.
- Nej gå inte, snälla.. Sa han tyst och kollade ner men kollade sen upp igen och mötte min blick.
- Tänk om jag inte hade kommit, tänk om han slagit dig igen? Allt skulle ha varit mitt fel.
- Nej nej, NEJ! Precis så som du sa till mig på sjukhuset, det är inte ditt fel och du får inte ta skulden för detta?
Nu kollade han mig inte i ögonen längre, utan på mina läppar.
- Men-
Och åter igen möttes våra läppar och i ögonvrån tyckte jag se någon stå i dörröppningen och jag hade rätt.. Caitlin. Jag släppte Ryan fort och han kollade bara på mig med en orolig blick tills han också vände sig och såg lika ledsen, arg och förvirrad ut.

När vi stod där på Ryans ballkong kändes det som en evighet när Caitlin kom..
- Caitlin.. Det är inte som du tror... sa jag sedan med en rädd röst.
Det kändes som om hjärtat skulle hoppa ut eller nåt. Jag var rädd, så fruktansvärt rädd.
Efter jag hade sagt det vände hon sig bara om och ignorerade oss och sedan hörde man ytterdörren slogs igen på undervåningen.
- Hon är säkert påväg hem till Justin nu Nicole, hon kommer berätta och Justin kommer döda oss.. sa Ryan efter ett tag och jag kände hur tårarna började rinna.
- Fan, fan fan fan fan fan. JAG HAR GJORT DET IGEN! 
Jag gick in och satte mig på sängen och tog upp mobilen och bläddare bland mina kontakter sedan ringde jag upp Caitlin. 
- M vad är det? hörde jag hon svarade.
- Är du på väg hem till Justin nu?  
- Ja, jag vet att jag är taskig nu.. Men han har rätt att få veta.
- Nej snälla Caitlin , gör det inte! Jag berättar det själv och jag förtjänar att få straffet denna gång.
- Jag tror knappast han kommer slå dig men okej jag vänder om och kör hem igen.
- Tack, jag åker hem till honom direkt, sa jag och la på.

- Ska du åka nu..? hörde jag Ryan säga i bakgrunden.
- Jag är illa tvungen, jag måste säga sanningen till Justin.
Jag gick fram till Ryan och kramade honom.
- Tack för att du iallafall finns för mig.
- Det är nog jag som ska säga tack Nicole!
Jag gick ner och tog på mig skorna och sedan gick ut i bilen och körde iväg mot Justins hus.
När jag satt i bilen hade jag en klump i magen och funderade på vad jag skulle säga..

Jag vet att jag gjort fel.. Nej, sa jag och sedan avbröt mig själv. Jag har gjort mycket misstag , jag vet. Det känns som om jag har sårat dig för mycket Justin.. Men jag måste välja mellan dig och Ryan nu.. Så får det bli, sa jag sedan till mig själv när jag körde upp på Justins uppfart och tog ett djupt andetag.
Jag gick in och upp till hans rum och där låg han... på sängen och sov. Jag såg att han hade gråtit för hans kinder var illröda så han somnade antagligen utav utmattning.
Jag stod där och funderade på vad jag skulla göra och sedan gick jag till hans skrivbord och rotade lite och tillslut hittade jag ett litet papper och en penna.
När jag hade skrivit lappen la jag den på det lilla bordet bredvid bredvid sängen och sedan gick jag ut och stände dörren om honom, så han fick sova ut.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag vaknade av jag hörde dörren stängas igen och vaknade upp med ett ryck.
Jag gick upp och kollade ut genom fönstret , och då såg jag henne. Mitt livs kärlek, Nicole.
Hon satt i bilen med huvudet mot ratten och tillslut satte hon sig upp och startade bilen. Hon hade gråtit, det såg jag för att hon var alldeles svart under ögonen. Hon körde ut från uppfarten och sedan var hon borta.
Jag gick mot sängen för att ringa henne då jag såg något ligga på nattduksbordet. Jag gick fram och då såg jag.
Det var en lapp där det stod "Föråt Justin, jag älskar dig♥" och sedan var det ett halsband, det halsbandet jag gav henne..
Kommentera! :)
Vem tror ni att det blir? Justin/Ryan? hhihi.




You're my favorite song - episode 50

Jag satte mig i bilen och började köra omkring tills jag tillslut körde hem. Som tur var så var inte mamma hemma så jag gick direkt in i mitt rum och slängde mig i sängen. Ett tag låg jag bara och stirrade upp i taket och jag tänkte inte ett dugg. Jag hörde att min mobil ringde, men orkade inte kolla vem det var så jag struntade bara i det och efter ett tag somnade jag.




NICOLES PERSPEKTIV:
När jag öppnade dörren till Ryans rum och såg Justin stå med knytnäven höjd visste jag inte vad jag skulle göra, så jag tog bara tag i hans arm och tryckte ner den. Det sista han sa innan han gick var som ett slag i magen. Det kändes som att jag inte kunde andas och när han gått så satte jag mig ner på Ryans säng och stirrade rakt fram.
Ryan stog upp ett tag och verkade fundera på vad han skulle göra, men tillslut satte han sig brevid mig i sängen. 
Vi sa ingenting och varje rörelse kändes helt ansträngd, men tillslut kände jag hur en tår rann ner för min kind. Jag torkade snabbt bort den men snart kom det bara fler och fler. Ryan la armen om mina axlar och jag lutade huvudet mot hans axel och vi satt så ett tag tills han även la den andra armen runt mig och kramade mig försiktigt. 
Jag sneglade upp mot honom och gömde sedan ansiktet i hans halsgrop och av någon anledning började mina tårar rinna ännu mer. Jag visste att jag svek Justin, men samtidigt kändes det så rätt att det var Ryan som höll om mig och lät mig gråta mot hans axel.
Han drog handen genom mitt hår och efter ett tag kändes det som att jag tömt hela kroppen på tårar, men jag att kvar i hans famn och kände hur hans parfym smög sig in i min näsa, och den luktade väldigt gott.
Det knackade på dörren och både jag och Ryan släppte varandra jätte snabbt och kollade mot dörren.
- Tänkte bara säga att jag och pappa tänkte åka och handla om ni vill ha något, sa Ryans mamma och kollade in i rummet. Ryan kollade på mig och jag skakade på huvudet.
- Nej tack, det är lugnt, sa Ryan och log. Hans mamma vinkade och stängde dörren igen.
Vi satt tysta ett tag tills jag kände mig tvungen att prata.
- Eh.. Jag tror att vi behöver prata om lite grejer, sa jag och kollade på honom. Hans blåa ögon gjorde mig nästan helt hypnotiserad och jag var tvungen att skaka på huvudet för att kunna tänka klart igen. Ryan nickade och såg på mig. 
- Jag tycker verkligen om dig, men du är min pojkväns bästa vän och jag älskar faktiskt honom, även fast det inte märks jämt..
- Jag har känt Justin sen jag var 6 år, Nicole, och jag skulle aldrig göra något mot Justin med flit. Jag valde inte att bli kär i dig, det gjorde jag faktiskt inte.., sa Ryan och kollade ut genom fönstret. Jag kollade förvånat på honom. "Jag valde inte att bli kär i dig", var han kär i mig? Jag som trodde att han bara GILLADE MIG.. Han kollade på mig och väntade på att jag skulle svara, men istället lutade jag mig framåt och gav honom en puss. Sen ångrade jag mig och var precis på väg att sätta mig till rätta igen, när han la ena handen runt min nacke och drog mig till honom. Han kysste mig mjukt och försiktigt, som för att vänta på hur jag reagerade. 
Men precis som i hissen gjorde jag ingenting utan besvarade den, men det var Ryan som avbröt allt när han reste sig upp och gick fram till fönstret.
- Vi kan inte göra såhär. Det är inte rätt för nån.. Du blir ledsen, jag blir ledsen.. och justin blir ledsen.. sa han med en suck. Jag visste att det han sa var sant, alla drabbades av det här.
Jag gick fram till honom och ställde mig brevid honom. Han kollade på mig och sedan ut genom fönstret igen.
- Hur ska vi göra nu då? frågade jag och trummade lite på fönsterbläcket. 
- Det är ju ditt val, Nicole.. Varken jag eller Justin kan bestämma åt dig..
Jag visste att jag redan visste svaret, men ändå låtsades jag fundera medans jag tittade ut i deras trädgård.


Förlåt igen för ett kort episode, men måste hinna med lite saker idag innan jag ska sova, men åter igen, bättre än inget? Right people? ;)

You're my favorite song - episode 49

Jag och Justin satte oss på en bänk och han ringde Pattie och bad henne komma och hämta oss.
- Vad tycker du om Ryan? frågade Justin plötsligt efter att vi suttit tysta ett tag.
- Justin, han är en kompis! Inget mer, okej?
Han suckade och jag lutade huvudet mot hans axel.
- Okej? frågade jag igen.
- Jag älskar dig, sa han istället och kysste mig utan att svara på frågan.
- Jag älskar dig också, svarade jag samtidigt som mina tankar hela tiden flöt iväg till kyssen jag fick utav Ryan..


Det var nu kväll och Ryan hade inte ringt mig än, jag började bli orolig men sa ingenting. Jag hatade mig själv för att jag kände såhär och för att jag gjorde såhär mot Justin, världens sämsta flickvän eller vad?
- Vad tänker du på egentligen? Frågade Justin när jag bara låg där i hans famn helt tyst.
- Inget speciellt, sa jag kallt och fort.
- Ryan va?
När han nämnde Ryans namn stelnade jag till, jag började kallsvettas och bli nervös, som jag alltid blev i dessa situationerna.
- Jag sa ju inget speciellt?
- Tror du jag är dum i huvudet eller? Man märker att det är honom du tänker på ju.
- Ahaaa, så du kan läsa mina tankar nu?
- Nej..
- Roligt att veta att du inte tror på mig, verkligen, jätte sjysst!
- Men Nicol-
Jag tog mitt täcke och kudde i handen och gick mot dörren.
- Nej inget Nicole, jag sover på soffan och godnatt.
Det sista jag hörde var att han suckade och sen smällde jag till dörren och gick ner. Nu hade jag ännu värre skuldkänslor och jag kände mig så dum mot Justin, allt var mitt fel, varför bad jag ens Ryan ringa mig? Gillar jag honom? Nej, eller det kan jag inte svara på direkt men jag älskar Justin och det gör jag verkligen.

JUSTINS PERSPERKTIV:

När jag vaknade nästa morgon smög jag ner till vardagsrummet där Nicole låg och sov som en ängel, allt var mitt fel, varför slog jag till Ryan egentligen? Gillar Ryan Nicole? Nej, eller det kan jag inte svara på direkt eftersom jag inte vet men jag älskar Nicole och det gör jag verkligen.
När jag precis skulle gå förbi henne pep hennes mobil till, jag tvekade men kollade ändå och nu ångrade jag mig rejält, detta ville jag inte se.
'' Hej Nicole, du kanske sover nu men du ville snacka? Saknar dig!<3 xx Ryan''

Ville snacka? Saknar dig? Just nu skulle jag kunna döda någon, jag slängde Nicoles mobil på golvet och började ta på mig ytterkläderna och precis innan jag skulle ta bilnycklarna hörde jag Nicoles röst.
- Justin var ska du? Sa hon nyvaken.
- Fixa lite problem, duvet folk som inte kan låta andras tjejer vara ifred.
- JUSTIN NEJ! Skrek hon men jag var redan påväg mot Ryans hus nu rejält förbannad.
Jag sneglade mot klockan som var halv ett så han måste vara vaken, jag körde upp på uppfarten och knackade på. Ryans mamma öppnade och frågade snällt om jag ville komma in och ja det ville jag.
- Han är uppe på sitt rum. Sa hon och gick tillbaka till köket.
Jag spände knytnävarna och gick sakta upp mot hans rum och sket i att knacka utan flög bara in och när han mötte min blick såg han först ledsen ut men sen arg och förvirrad.
- Du saknar min flickvän va? Sa jag hårt.
- Jag menade inte så Justin! Sa han och reste sig upp men höll fortfarande avstånd.
- Nähe, först kysser du henne och sen saknar du henne?
- Tror du jag vill detta, va?! Tror du jag vill gilla henne, tror du jag vill att vi bråkar?! VA?! Skrek han och kom närmare och han hade rätt, han kunde ju inte bestämma vem han skulle gilla men varför just Nicole?
- Fan vet jag, men grejen är att hon börjar gilla dig också och tror du JAG vill det? Min egna flickvän?
Han sa ingenting utan försökte dölja ett leende, åt helvete med honom.
- Gå Justin.
- Vadå gå? Ska jag bara skita i att du, min så kallade bästa vän har en romans med min flickvän?
- Vadå romans? Snälla gör inte detta så stort nu Justin, ja jag kysste henne och hon hindrade inte mig men inget mer än det okej ?!
När han nämnde kyssen brast allt, jag skulle precis smälla till honom på samma ställe som igår men någon hejdade mig och när jag vände mig om stod Nicole där, fan också.
- Är du inte riktigt klok Justin?! Röt hon.
- JAG?! DET ÄR JU DU SOM GÅR RUNT OCH KYSSER ANDRA ELLER NEJ VÄNTA, MIN BÄSTA VÄN! skrek jag och kollade på henne. Hon mötte min blick och först såg hon livrädd ut, sedan började tårarna stiga i hennes ögon. Jag vände mig mot Ryan som stirrade på mig, sedan kollade jag snabbt på Nicole och gick ut ur rummet.
- Vad är det Justin? frågade Ryans mamma när jag sprang ner för trappen.
- Inget, svarade jag surt och smällde igen ytterdörren. Vad skulle jag säga till henne? "Din son kysste min flickvän och nu har båda två känslor för varandra"? Jag satte mig i bilen och började köra omkring tills jag tillslut körde hem. Som tur var så var inte mamma hemma så jag gick direkt in i mitt rum och slängde mig i sängen. Ett tag låg jag bara och stirrade upp i taket och jag tänkte inte ett dugg. Jag hörde att min mobil ringde, men orkade inte kolla vem det var så jag struntade bara i det och efter ett tag somnade jag.


Någon av er läsare ville att vi skulle skriva vem som skrivit vilken episod, alltså att om jag (Elma) skrivit denna så skriver jag det men nu är det såhär att jag och Elin skriver inte egna utan det blir alltid olika haha, okej detta blev väldigt komplicerat men vi skriver båda lite grann på varje episode oftast! :)
Btw: vad tycker ni om detta Nicole, Justin och Ryan drama?

You're my favorite song - episode 48

- Tack, började jag och mötte hans förvirrade blick, för att du berättade för Justin.., fortsatte jag. 
- Det är klart jag gjorde det.. sa han och försökte le men det blev samma grimas som förut och nu började även sprickan i läppen blöda igen. Han gjorde inget åt det, så antagligen märkte han inget. Jag lutade mig fram och tog ena fingret och drog bort blodet med. Våra blickar fastade i varandras men han vände bort den direkt och sedan satt vi tysta tills Caitlin kom tillbaka med ispåsen.




Caitlin kollade på oss, sedan på min hand som låg på Ryans knä. Jag drog snabbt bort den och kollade rodnande på henne med ett leende. Hon kollade på mig med en blick jag inte visste vad den betydde samtidigt som hon verkligen PRESSADE sig ner mellan mig och Ryan. 
- Varsågod! sa Caitlin och log nöjt och höll fram ispåsen åt Ryan.
- Schysst, sa han men ansträngde sig inte för att le den här gången. Han la påsen mot kinden och i hans ögon såg jag hur ont det gjorde, men han sa inget. 
Caitlin såg det antagligen också och klappade honom på ryggen innan hon reste sig.
- Jahap! Ska vi gå till Justin och Chaz då? sa hon och kollade på oss. 
I ögonvrån såg jag hur Ryan blängde på henne.
- Du har nog glömt en grej.. sa han surt och pekade på sitt ansikte.
- Det har han säkert glömt, sa hon och viftade med handen.
- Han lär ju komma på det när han ser Ryan.. mumlade jag. Båda två kollade på mig.
- Va? frågade båda och hade tydligen inte hört vad jag sagt.
- Äh, inget.. mumlade jag vidare och reste mig.
- Kom nu, sa jag och räckte fram handen till Ryan. Han kollade tveksamt på den och jag kände hur Caitlin puttade till mig i ryggen, men tillslut tog Ryan den och reste sig upp. Jag släppte hans hand när vi började gå mot hissen. Inne i hissen var det tyst. Jag kunde nästan svära på att jag hörde allas hjärtslag, men antagligen var det bara jag som hörde mina egna. När hissen stannat så gick vi stelt till rummet. Justin och Chaz hjälpte Caitlin upp i sängen och sen kände jag hur Justins blick brände tag i Ryan som stog lite bakom mig. Jag gick fram och puttade till Justin så att stackars Ryan skulle våga gå in och sätta sig på stolen brevid Chaz säng.
- Juste, Caitlin, nån sköterska kom in och berättade att våra föräldrar är på väg hit för att hämta oss! log Chaz.
- Åh va skönt, jag trodde aldrig att det skulle vara så här mycket drama på ett sjukhus. Asså visst i Greys Anatomy och så, men.., började Caitlin men när jag harklade mig och spände blicken i henne så tystnade hon. 
Efter det blev det väldigt stelt inne i rummet. Vi satt och halvkollade på tv.n som var på, men det kändes som att alla satt och kollade på varandra, i hopp om att någon skulle säga något. 
Justin vägrade sätta sig närmare Ryan och han vägrade ens att kolla mot honom, till och med när Ryan pratade. Ryan pratade aldrig direkt med Justin, utan mer allmänt till oss alla, men Justin verkade inte ens lyssna, så tillslut slutade Ryan försöka.
Efter någon timme så kom Chaz och Caitlins föräldrar. De pratade ett tag med läkarna och tillslut kollade Caitlins mamma på Ryan.
- Men Gud, Ryan! Vad har hänt?! frågade hon och tog bort ispåsen från hans ansikte.
- Eh.. ramlade i trappen.. svarade han ironiskt, men det verkade inte Caitlins mamma förstå.
- Stackars kille.. Hur känns det nu?
- Som att någon släppt en bomb i mitt ansikte. Annars är det lugnt! sa han och log snett.
Hon la handen på hans axel och hjälpte sedan Caitlin ner i rullstolen innan dom rullade ner till bilen. 
- Vi kommer snart! sa Justin.
Chaz föräldrar började också gå, men Chaz stannade upp och kollade på Ryan.
- Ska du ha skjuts hem? frågade han och log. Ryan nickade och kollade tacksamt på honom. 
Vi började gå ner till parkeringen och jag började gå långsammare och hoppades på att Ryan också skulle göra det, fast ändå inte. Tillslut märkte han det och saktade ner lite. 
- Jag kan inte glömma allting bara sådär, Nicole, viskade han och fortsatte kollade rakt framåt. Sanningen var nog att jag inte heller kunde göra det, fast jag inte ville erkänna det.
- Jag vet, svarade jag istället, men du, ring mig när du kan, okej? Vi måste prata, fortsatte jag och han nickade. När vi kom ut på parkeringen ställde jag mig brevid Justin som demonstrativt la armen runt mina axlar och kollade på Ryan. 
- Tack så mycket för att ni hållit oss sällskap! sa både Chaz och Caitlin och vi kramade varanda innan dom satte sig i bilarna. Ryan hade redan satt sig i Chaz bil utan så mycket som ens en blick. 
Jag och Justin satte oss på en bänk och han ringde Pattie och bad henne komma och hämta oss.
- Vad tycker du om Ryan? frågade Justin plötsligt efter att vi suttit tysta ett tag.
- Justin, han är en kompis! Inget mer, okej?
Han suckade och jag lutade huvudet mot hans axel.
- Okej? frågade jag igen.
- Jag älskar dig, sa han istället och kysste mig utan att svara på frågan.
- Jag älskar dig också, svarade jag samtidigt som mina tankar hela tiden flöt iväg till kyssen jag fick utav Ryan..


Förlåt för ett litet tråkigt och kort episode, men bättre än inget, eller hur? ;)
Tack igen för era supergulliga kommentarer! Verkligen jätte kul att läsa dom och det gör att man vill skriva mer! ♥

You're my favorite song - episode 47

- Eh.. Justin.. Kan jag få prata med dig..? frågade jag och flackade nervöst med blicken mellan dom 3 ögonen som kollade på mig.
- Visst.. sa han misstänksamt och reste sig upp och kom mot mig. Jag gick in genom dörren igen och visste inte hur jag skulle börja, egentligen var det väl bäst att gå rakt på sak..
- Jo.. Eh.. Jag kysste Nicole..


- Haha aa Ryan, självklart! Skrattade han och boxade mig löst på armen. Fan också, nu tror han inte på mig så jag sa ingenting utan fortsatte bara kolla på honom tills han förstod.
- D-Du, du kyss-te Nico-le? Stammade han fram.
- MIN NICOLE?! Röt han efter det, eller nej, han skrek.
- Förlåt Justin! men innan du säger nåt, så vill jag bara säga att det var JAG som kysste Nicole och inte hon som kysste mig!

NICOLES PERSPERKTIV:

Jag gjorde det, nej han gjorde det. VARFÖR KYSSTE HAN MIG OCH VARFÖR HÄNGDE JAG PÅ?!
Jag sprang ut från hissen och jag bara sprang så till sist fick jag sätta mig i ett hörn och bara andas och låta mitt huvud fortsätta sprängas av alla tankar som for runt där inne just nu. Jag måste säga till Justin, eller nej det skulle bara förstöra allt, men jag kan inte hålla detta inne, det skulle bara förstöra mig så jag reste mig upp och gick och gick enda tills jag kom ut där varken Ryan eller Justin satt, bara Caitlin och Chaz så jag kollade runt över hela gården och då fick jag syn på dom båda. Justin var illröd i ansiktet och Ryan tittade bara ner i marken.
Han hade berättat, och jag som ville berätta först.. Jag gick lite närmare men ställde mig bakom en vägg så dom inte såg mig.
- Du skojar inte? frågade Justin och jag kunde nästan höra hur han knöt näven.
Ryan svarade inte, så jag antog att han antingen skakade på huvudet eller inte ens vågade röra sig.
- Vi har känt varandra i över 10 år, vi har ställt upp för varanda, och du gör såhär mot mig? fortsatte Justin.
- Förlåt, hörde jag Ryan mumla.
- DU KYSSER MIN FLICKVÄN OCH SÄGER FÖRLÅT!? skrek Justin och sen vart det tyst. Jag smög mig fram en bit och kollade. Justin gjorde en min och kollade på sina knogar och Ryan höll sig vid käken, sedan vände sig Justin om och gick därifrån. Jag rusade fram till Ryan som satt sig ner på en stol. Han kollade på mig med plågad min och vände sig sen bort. Jag drog fram en näsduk och gav till honom, han la den mot läppen och direkt färgades den helt röd. Hans underläpp började redan svullna, och även resten av vänsterkinden. 
- Jag ska gå och be om en ispåse, sa han och reste sig och gick mot receptionen och lämnade mig kvar vid stolarna. Jag kollade efter honom och bestämde mig för att leta efter Justin. Tillslut hittade jag honom i Chaz och Caitlins rum, han stog och kollade ut genom fönstret. När jag gick fram till honom kollade han på mig och hans ögon var tårfyllda, men dom rann inte. Jag la armen omkring honom och lutade huvudet mot hans axel.
- Jag vet att han berättade det för dig, men jag ville faktiskt berätta först.. viskade jag och kände hur han nickade.
- Han sa att han kysste dig och att du inte kysste honom, är det sant? mumlade han i mitt hår.
Jag funderade ett tag på att säga som det var, att jag faktiskt inte hade hindrat honom och att jag inte riktigt visste vad jag kände för Ryan. Ryan försökte ju hjälpa mig ur det här, så jag kanske borde ta chansen..
- Ja.. vi stog i hissen och han kysste mig.. Men jag ville verkligen inte! svarade jag och sen insåg jag att det gjorde att det lät som att Ryan verkligen tvingat sig på mig. 
- Eller jag hindrade honom inte, men jag vet inte varför jag inte gjorde det.. fortsatte jag sen.
Justin kollade på mig, ögonen var ännu mer tårfyllda nu.
- Förlåt.. jag älskar dig, viskade jag.
- Jag älskar dig också, därför blev jag så arg när Ryan berättade, sa han och kysste mig.
Precis då knackade det på dörren och Caitlin och Chaz klev in. Justin torkade bort tårarna ur ögonen och log sedan.
- Aa asså, jag är ganska bra på att förstöra såna här gulliga tillfällen, men Ryan är liksom helt sönderslagen sååå... det kändes som att vi skulle gå upp och ta reda på varför..?, sa Chaz fundersamt. 
Jag mötte Caitlins blick och såg menande på henne.
- Vi går och letar upp Ryan, sa hon och drog med mig ut ur rummet. Jag hörde hur Justin började prata med Chaz medan vi tryckte på hissknappen. När hissen kom så tryckte Caitlin på alla knappar och jag kollade på henne och skrattade.
- Varför gör du så för? frågade jag.
- För vi måste ju prata.. sa hon och kollade på mig med allvarlig min. När jag berättade om att Ryan kysst mig skrek hon rakt ut:
- HAN GJORDE VAD!? 
- Schh!! viskade jag, Han kysste mig, och jag hindrade honom inte. Ryan ville vara snäll och berätta för Justin och då.. slog Justin honom.
- Schysst kille..
- Vem?
- Ja båda. En av dom kysser sin bästa väns flickvän och den andra slår sin bästa vän så hårt att han knappt kan prata.. så det är bara att välja. sa hon och log lite på slutet.
- Kul. Vart såg ni Ryan? svarade jag och log ironiskt.
- Soffan i receptionen, sa Caitlin och precis då kom vi fram till receptionen. Vi gick ut och såg Ryan ligga på en utav sofforna med ispåsen tryckt mot kinden.
Han satte sig upp när han såg oss men höll kvar påsen.
- Hur mår du? frågade Caitlin och satte sig brevid honom med ena handen på hans rygg. Just i det ögonblicket önskade jag nästan att det var jag som rörde honom, men jag skakade av mig den tanken, eller försökte iallafall..
- Har mått bättre, sa han och pressade fram ett leende men leendet blev till en grimas och man såg verkligen hur ont det gjorde när han pratade.
- Vill du ha en ny påse? frågade Caitlin och kollade på hans påse som börjat smälta. Han nickade och gav henne ispåsen. När han tog bort den såg jag att den var helt blå och små blodkärl hade spruckit. Han var helt svullen och läppen hade också spruckit.
Caitlin kollade på honom med stora ögon och gick sen snabbt därifrån. Jag satte mig brevid honom och la handen på hans knä. Han kollade på den och det såg för en sekund ut som att han ville flytta bort från mig, men han satt kvar.
- Tack, började jag och mötte hans förvirrade blick, för att du berättade för Justin.., fortsatte jag. 
- Det är klart jag gjorde det.. sa han och försökte le men det blev samma grimas som förut och nu började även sprickan i läppen blöda igen. Han gjorde inget åt det, så antagligen märkte han inget. Jag lutade mig fram och tog ena fingret och drog bort blodet med. Våra blickar fastade i varandras men han vände bort den direkt och sedan satt vi tysta tills Caitlin kom tillbaka med ispåsen.


Förlåt för dålig update idag! Får se om det kommer ett till ikväll, isåfall får ni kommentera duktigt! :)

You're my favorite song - episode 46

- Jag sa ju att dom inte skulle tycka det va ditt fel! log jag och puttade honom i sidan. 
- Jag vet.. men jag var ändå inte säker.. mumlade han.
- Men nu vet du! sa jag och tog hans hand.
Han kollade på mig och vi satt bara där ett tag, sen lutade han sig långsamt mot mig. Jag vet inte vad jag tänkte, så mycket snurrade genom mitt huvud under dom sekundrarna. Men jag minns att jag också lutade mig mot honom och när våra ansikten bara var någon millimeter ifrån varandra stannade jag. Vad håller jag på med? Ryan är Justins bästa vän och jag älskar Justin..
Jag drog mig bort från Ryan.
- Eh... vi ska kanske gå ut till dom andra nu.., sa jag och reste mig.
- Ah.. vi kanske borde göra det.. sa Ryan och kollade på mig med osäker blick.



När vi kom ner till dem andra var det fortfarande knäppt tyst mellan mig och Ryan, så brukar det aldrig vara, speciellt inte mellan oss två. Jag förstod inte själv vad som hände där uppe i rummet, varför lutade jag mig fram och varför lutade sig HAN fram ens? Gud, jag hade så mycket i huvudet nu så jag höll på att börja gråta.
- Hur mår du? Frågade Caitlin plötsligt.
- Va? jo nej ja jag mår fint, sa jag och log ett väldigt, väldigt fejkat smile.
- Okej men jag finns om du behöver snacka eller så.
Jag nickade bara och log åter igen fake.
Ryan sneglade mot mig nästan hela tiden och när våra blickar möttes log han, hoppas nu inte att Justin, Chaz eller Caitlin börjar misstänka någonting eftersom det är ju ingenting mellan oss eftersom jag har inte några känslor för Ryan någonstans.. Men varför bryr jag mig då så mycket?

RYANS PERSPEKTIV:
Shit.. Nu hade jag verkligen rört till allt. När vi satt där i sängen och hon tog min hand så tappade jag allt.
Allt rördes runt i mitt huvud och när jag mötte henens blick så såg det faktiskt ut som att hon ville. Och hon var ju faktiskt på väg att kyssa mig.. 
Jag satte mig brevid Chaz på en utav bänkarna och han snackade på om allt möjligt. Jag lyssnade inte riktigt utan nickade och "mm.ade" bara nån gång ibland. Jag kollade då och då mot Nicole och sen tittade jag tomt rakt ner på marken. 
- Ryan. Ryan. RYAN!
Jag ryckte till och kollade på Chaz.
- Vad är det med dig, egentligen? frågade han och kollade på mig med ett höjt ögonbryn.
- Vaa? Nej men inget.. mumlade jag och sparkade på en liten sten med skon.
- Lägg av, jag vet att det är nåt, berätta istället! sa han och armbågade mig. 
- Men lägg av, det är inget! sa jag och reste mig. Jag insåg att jag lät mer irriterad än jag egentligen var, men orkade inte förklara för honom.
- Eh.. jag ska bara gå på toa, sa jag knappt hörbart och började gå mot ingången. Jag kunde nästan känna hur alla kollade efter mig och jag hörde något mummel bakom mig. 
Jag gick in och tog hissen upp till receptionen där jag satte mig i en utav sofforna och visste inte vad jag skulle göra. Det var rätt korkat att bara gå där ifrån, för ni visste dom garanterat att det var något på gång.
Vad ville jag egentligen ha? Ville jag ha Nicole? Hon var min bästa väns flickvän, hon var min kompis. Justin hade alltid ställt upp för mig, så varför tänkte jag ens på hans flickvän på det här sättet?
Jag hade suttit där rätt länge och funderat när jag kände att någon satte sig brevid mig. Jag kollade upp och såg Nicole, den jag minst trodde skulle komma.
- Hej.. började hon och kollade nervöst på mig. Jag kollade bara på henne men sa inget. Jag visste inte vad jag skulle säga. 
- Dom skickade in mig hit för att kolla om du spolat ner dig själv, sa hon och log lite försiktigt. 
Jag nickade och kollade sen ut genom fönstret. 
- Asså jag vet inte vad som flög i mig, Nicole, började jag medan jag fortfarande kollade ut genom fönstret.
- Inte jag heller, svarade hon och suckade.
- Jag gillar dig Nicole, men jag vet inte. Justin är min bästa vän och du är ju liksom hans flickvän!, jag kände hur hon började skruva sig brevid mig i soffan.
- Jag vill egentligen inte säga förlåt, för jag gillar verkligen dig, men jag vill inte förlora Justin heller, så jag säger förlåt ändå. 
- Det är faktiskt lika mycket mitt fel, sa hon och kollade på mig.
- Ska vi glömma allting och gå ner igen? fortsatte hon och reste sig upp med ena handen utsträckt mot mig. Jag nickade och följde med till hissen. 
I hissen var det tyst, och tillslut mötte vi varandras blickar. 
- Du förresten, sa jag och gick närmare henne, tack.., fortsatte jag och kramade henne mjukt. Jag vred bort huvudet och kollade rakt in i hennes ögon. Hon log mjukt och tillslut lutade jag mig fram och kysste henne försiktigt. Jag vet inte om jag förväntat att hon skulle göra motstånd eller nåt, men när hon inte hindrade mig blev jag först förvånad och sen glad. När hissen stannade släppte jag henne och vi kollade rakt in i varandras ögon.
- Fan, mumlade hon, fan, fan..! Hon pressade ansiktet i händerna och sen rusade hon ut ur hissen.
Jag kollade vart hon tagit vägen men såg henne inte. Tänk om hon gick ut för att berätta för Justin? 
Nu hade jag verkligen sabbat allting..
Jag gick långsamt ut genom dörren ut till gården där Chaz, Cailtin och Justin satt på en bänk, men ingen Nicole. 
Alla 3 kollade på mig och jag kände att jag var tvungen att berätta. Jag kunde kanske rädda det här, eller iallafall hjälpa Nicole komma ur det här..
- Eh.. Justin.. Kan jag få prata med dig..? frågade jag och flackade nervöst med blicken mellan dom 3 ögonen som kollade på mig.
- Visst.. sa han misstänksamt och reste sig upp och kom mot mig. Jag gick in genom dörren igen och visste inte hur jag skulle börja, egentligen var det väl bäst att gå rakt på sak..
- Jo.. Eh.. Jag kysste Nicole..


Hur tror ni Justin reagerar på det här!?

Kommentarer

Tack så jätte mycket för era supergulliga kommentarer! Det är jätte kul att läsa dom :)
Såg att vi fått en kommentar där en läsare bad oss gästbloggare skriva lite om oss själva, men känns ju lite meningslöst att skriva om det bara är en som VILL läsa om oss ;)

Såå är det några fler som vill veta nåt om oss eller är det helt ointressant? ;D
Skriv gärna vad ni vill veta och om ni har några frågor så blir det lättare för oss också :)

Bieberlove 

You're my favorite song - episode 45

Vi gick upp till Caitlin och Chaz rum och där satt även Ryan.
- Har du varit här hela natten? frågade jag Ryan och kramade honom. Han nickade trött.
- Chaz har varit vaken ett tag, men han somnade ganska precis. Och Caitlin har sovit rätt länge nu, så hon borde ju vakna snart.., svarade han och log ett ansträngt leende. 
Det syndes på honom att han fortfarande tyckte att det var hans fel.. Jag och Justin satte oss på varsin sida om honom och jag kramade om Ryans hand.
- Det var inte ditt fel, okej?
Ryan nickade och lutade sig framåt med ansiktet i händerna. Jag visste inte om han grät eller om han bara ville glömma allting..



- Du får inte lägga skulden på dig själv, det kan seriöst förstöra hela ditt liv och JAG vet att varken Caitlin eller Chaz tycker att det är ditt fel, och det gör inte jag och Justin heller så speciellt du borde inte göra det, förstått? Sa jag och log lite malligt i slutet.
- Jag försöker hela tiden att inte tänka på det men det blir bara fel.
- Okej Ryan, åk hem, ta en dusch, sov, ät och kom tillbaka senare så ska du få se att Caitlin och Chaz vaknat så kan DOM berätta för dig att du inte ska sätta skulden på dig själv.
- Men-
- Inga men, gör det bara, jag och Justin är här hela tiden.
Han gjorde som jag sa och åkte hem så jag gick tillbaka och kramade Justin som stod och snackade lite med Chaz.
- Hej Chazminton.
- Hej Nic!
- Hur mår du?
- Har mått bättre men jag klarar mig.
- Vad bra då! Men uhm.. jag ska bara ta någonting och äta så jag kommer strax!
Jag gick ner till cafeterian och kollade vad det fanns att äta. Tyvärr fanns det mest bullar och sånt, så jag köpte 4 bullar och 4 läsk och gick upp till rummet igen.
Jag höll upp bullarna och läsken och log.
- Asså, Justin, är det okej om jag snor din flickvän? flinade Chaz, hon är ju helt underbar, köper bullar och allting!
Jag skrattade och gav han en av bullarna.
- Hahah, hon är min! svarade Justin och pussade mig på kinden.
Vi satte oss ner på 2 stolar bredvid Chaz och åt upp våra bullar och pratade om allt möjligt.
- Hallå, ni har väl inte glömt mig? skrattade Caitlin som vaknat och satt sig upp.
- Absolut inte! log Justin och gav henne en av bullarna.
Någon gång kom en läkare in och kollade till Caitlin och Chaz, och sa att dom skulle få åka hem ikväll. Vi alla blev jätte glada!
Efter ett par timmar dom Ryan tillbaka. Han såg mycket piggare ut, men fortfarande såg jag i hans ögon att han var osäker.
Justin gick fram tilll honom och gav honom en kram med ena armen och lät den ligga kvar över hans axlar medan han drog honom fram till Caitlin och Chaz sängar. Båda log mot honom och Ryan pressade fram ett osäkert leende. 
- Hej.. mumlade han.
- Ryan, kom, sa Chaz och Ryan gjorde som han sa och satte sig på sängkanten. Chaz satte sig upp och la ena handen på Ryans axel.
- Det är inte ditt fel, okej? sa han och log. Ryan nickade och kollade på Caitlin.
- Verkligen inte ditt fel, sa Cailtin, du visste ju inte att vi skulle krocka och du försökte ju väja undan, annars hade vi ju kanske legat allihopa här som sparrisar, flinade hon. Ryan log lite större och Chaz gav honom en hård kram.
En sjuksköterska kom in och sa att det var väldigt fint väder ute, om Caitlin och Chaz ville komma ut på gården och få lite frisk luft. Dom nickade ivrigt och jag hjälpte Justin att få ner Caitlin i en rullstol. Chaz hoppade nästan ur sängen men när han insåg att han rest sig för snabbt och det började snurra i hans huvud satte han sig ner på sängen ett par sekunder.
- Kom nu, skratte Justin och körde ut Caitlin från rummet i rullstolen.
- Vi kommer snart, sa jag och log. Ryan kollade på mig och nickade.
Justin nickade och log och sedan gick dom ut.
Jag satte mig på en av sängarna och Ryan satte sig bredvid mig.
- Jag sa ju att dom inte skulle tycka det va ditt fel! log jag och puttade honom i sidan. 
- Jag vet.. men jag var ändå inte säker.. mumlade han.
- Men nu vet du! sa jag och tog hans hand.
Han kollade på mig och vi satt bara där ett tag, sen lutade han sig långsamt mot mig. Jag vet inte vad jag tänkte, så mycket snurrade genom mitt huvud under dom sekundrarna. Men jag minns att jag också lutade mig mot honom och när våra ansikten bara var någon millimeter ifrån varandra stannade jag. Vad håller jag på med? Ryan är Justins bästa vän och jag älskar Justin..
Jag drog mig bort från Ryan.
- Eh... vi ska kanske gå ut till dom andra nu.., sa jag och reste mig.
- Ah.. vi kanske borde göra det.. sa Ryan och kollade på mig med osäker blick.

Vad tror ni händer nu? 
Förlåt att vi inte uppdaterade något igår, men ingen av oss hade någon tid..
Lovar att ni får minst ett till idag! 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0