trött i armarna så jag slängde mej i klädhögen och tänkte att jag kunde vila ett par minuter.
Jag hade visst råkat somna , för när jag vaknade var det redan mörkt ute och mamma var redan hemma.....

---

Dagarna gick och jag och Justin små pratade lite, men jag hade fortfarande inte förlåtit honom.
Ibland stängde jag till och med av mobilen för att han ringde mig varje sekund kändes det som..

En hel vecka hade gått. Det var måndag igen och jag var tvungen att gå tillbaka till skolan.
Jag steg upp och gjorde mig i ordning och sedan åkte jag buss till skolan.
Skoldagen gick långsamt och äntligen var det lunchrast. Jag gick till mitt skåp för att lämna mina saker och sedan gå till matsalen. Men då märkte jag att det var kaos i korridoren och jag kom knappt igenom folkmassan.
Jag bestämde mig för att gå direkt till matsalen för annars skulle jag inte hinna äta, så jag vände tillbaka och började gå mot matsalen.
Det blev ännu mer kaos och jag fattade ingenting. Plötsligt hörde jag någon ropa mitt namn..
Jag brydde mig inte så mycket utan fortsatte bara rakt fram. Sedan hörde jag mitt namn igen och då vände jag mig om.
Plötsligt fick jag syn på Justin, det kändes som om allt gick i slowmotion när han trängde sig igenom folkmassan. 
Alla skrek och jag märkte att Nicole och Ellen stod där och hyperventilera. 
Äntligen stod han framför mig och så fort jag stirrade in i hans hasselbruna ögon insåg jag hur mycket jag hade saknat honom. 
- Hej, sa han och tog ett steg närmare.
- Vad gör du här? sa jag förvånat.
- Jag sa ju att jag inte tänkte ge upp och att jag skulle bevisa det så här är jag. Vad vill du att jag ska göra? sa han och tog min hand.
- Men Justin du behövde inte göra det här för mig, du har ju konsert om några timmar. 
- Ja jag vet, men du är ju viktigare än min konsert, den kan jag ju ha nån annan gång.
- Men Justin, du sviker ju dina tusentals fans.
Alla hade blivit tyst nu och hade samlats runt om oss i korridoren. Jag kollade runt mig och blev lite generad eftersom att alla stirrade på oss och såg ut som om dom hade tappat andan. 
Varje sekund kändes som en evighet, jag visste inte vad jag skulle säga. Plöstligt så bröt Justin den pisamma tystnaden.
- Sofia lyssna på mig nu, jag älskar dig och jag bryr mig om dig. Hade jag inte brytt mig om dig hade jag inte kommit hit och ställt in konserten. Första gången jag såg dig så visste jag att det var något speciellt med dig. Och jag vet att jag sårade dig väldigt djupt när du fick reda på det jag hade gjort med Jasmine men du kan ju faktiskt inte bara lämna mig för en sån sak. Snälla ge mig en andra chans och så ska jag bevisa för dig hur mycket jag faktiskt tycker om dig, snälla låt mig bevisa det jag behöver dig.

Jag stod där och kollade på honom och försökte förstå vad han precis hade sagt till mig. Han behövde mig och det lät verkligen som att han menade det. Allas blickar var riktade på mig och jag märkte att alla väntade på att jag skulle säga någonting, inklusive Justin. 
- Justin jag... Jag behöver dig också.
Jag hann inte fortsätta förrän alla var före och sa "Justin kyss henne nurå!" och så hörde jag att några av tjejerna skrek "nej Justin, gör det inte! Kyss mig istället." Jag små flinade lite och jag hann inte ens reagera förrän jag kände Justins läppar mot mina...