Jag hann inte fortsätta förrän alla var före och sa "Justin kyss henne nurå!" och så hörde jag att några av tjejerna skrek "nej Justin, gör det inte! Kyss mig istället." Jag små flinade lite och jag hann inte ens reagera förrän jag kände Justins läppar mot mina...

---

Vi stod säkert där i nån minut, till sist kändes det så pinsamt så jag avbröt kyssen.
Alla kollade på mig så jag sprang därifrån och sedan märkte jag att Justin hade sprungit efter mig. Jag stannade och kollade på honom och han stod framför mig och andades tungt. 
- Varför sprang du ifrån mig? frågade han sedan och lät anfådd.
- Justin.. Jag kan inte.. 
- Vad menar du? Vad kan du inte? 
- Men tror du verkligen att du bara kan komma sådär och så tror du att allt kan bli bra igen? 
- Men jag trodde du behövde mig, du sa ju det förut..
- Ja Justin det är sant, jag behöver dig men det betyder inte att jag kan förlåta dig bara sådär, sa jag och gav honom en lätt kyss på kinden och sedan gick jag iväg och då märkte jag hur alla tjejer kom springandes och samlades genast runt honom. Jag suckade och fortsatte gå. Det kanske inte ens var meningen att det skulle vara vi två..
Jag orkade inte vara kvar på skolan för då skulle förmodligen alla fråga massa saker. Så jag skyndade mig till mitt skåp och sedan gick jag hem.

Som tur var ingen hemma när jag kom hem, jag gick upp på mitt rum och slängde mig i sängen.
Klockan var bara halv ett och jag hade inte ätit något på hela dagen så jag gick ner till köket och fixade till en lätt sallad som jag sedan åt upp medans jag kollade på tv.

Dagen gick och det började bli mörkt ute. Mamma och pappa skulle jobba kväll så jag skulle få vara ensam länge.
Runt nio tiden plingade det på dörren så jag gick och öppnade och undrade vem det var såhär dags.
Jag blev väldigt förvånad när jag såg vem som stod där.. Jag skulle stänga igen dörren men jag hann inte för han satte foten emellan.
Plötsligt märkte jag att han höll i en ros och jag stod och sneglade på den. Han måste ha märkt det för att sedan sa han "Åh den här är till dig" 
Jag tog emot den och sen så stod vi bara där helt tysta.
- Får jag komma in? frågade han.
Jag tvekade en stund men sedan öppnade jag dörren helt och visade att han skulle gå upp på mitt rum. 
Vi gick upp och satte oss i min säng.
Jag kollade in i hans hasselbruna ögon och jag märkte att han hade gråtit, jag kände mig ganska dum.
- Har du gråtit? frågade jag försiktigt.
Han svarade inte utan han kollade bara ner och sedan tog han min hand. Hans hand kändes väldigt varm och trygg.
- Sofia, snälla förlåt mig. Jag behöver verkligen dig. Förstår du inte hur dåligt jag mår för det jag gjorde?
- Jag...
- Snälla ge mig en till chans, jag lovar att jag aldrig ska såra dig igen! sa han och jag såg att han höll på att börja gråta igen.
Jag satt och funderade en stund och sedan tänkte jag att jag kanske borde ge honom en chans ändå.
Plötsligt såg jag att det rann en tår ur hans öga. Jag torkade den lätt med min tumme och sedan gav jag honom en kram. Han höll om mig väldigt hårt och det kändes som om han aldrig ville släppa taget, och det ville jag inte heller. Jag släppte taget och kollade in i hans ögon.
- Lova mig att du aldrig gör om det? frågade jag....