- Jag vet inte , jag bara... Det bara flög ur mej. Jag är så konstig just nu , jag vill inte vara ifrån dej så länge... sa han och jag såg att det började komma en liten tår ur hans öga...

---

Han torkade tåren och sedan tog både mina händer.
- Snälla Sofia, det var inte meningen att säga sådär! Du vet inte hur mycket mina fans betyder för mig och jag vill inte att dom ska lämna mig. Jag drog undan mina händer.
- MEN GÅ TILL DINA JÄVLA FANS DÅ! Jag orkar inte bry mig längre! Gå tillbaka till bowlinghallen och ha kul med dom där tjejerna, dom är säkert 100 gånger roligare än mig iallafall.
Jag gick där ifrån med snabba steg och efter kanske 20 meter kollade jag bak. Justin stod bara där och kollade som ett fån. Han vände sig mot bilen och la huvudet på moterhuven och bankade så hårt han kunde med handen och sen hörde jag hur han skrek "FAN" och gick in i bilen. Han åkte i väg och jag började gå hemmåt.

Det var en lång bit hem och det var kolsvart. Jag kände mig helt död.. 
Hur kunde han egentligen säga sådär till mig? Om han inte hade sagt dom orden hade allt kanske vart helt annorlund och då kanske vi hade suttit i hans bil på väg hem till mig nu. Men nu går jag i mörkret och grinar som en liten bebis..
När jag äntligen kom hem var det sent på kvällen, det tog hela kvällen att gå. Mamma och pappa hade redan gått och lagt sig för att dom skulle jobba imorgon och jag skulle till skolan.
Jag gick in i duschen och gjorde mig i ordning inför natten och sedan kröp jag ner i sängen och släckte lampan.
*pling* "Nu åker jag, jag sitter i bussen nu.. Vi kanske ses om 5 veckor, jag kommer sakna dig. Justin"
Jag läste om det några gånger och funderade på vad jag skulle skriva. Jag var så kall så jag knappt kunde röra fingrarna, ÅH jag var så arg/ledsen på honom.. "Ha det bra med Jasmine nu..."
*pling* "Ge dig nu Sofia, det kommer inte hända nånting!!"
"Det skiter väl jag i, du tillhör inte mig längre. Du får göra exakt vad du vill, godnatt"

Det var en sömnlös natt, jag låg bara och tänkte på allt som hade hänt.
Skulle jag säga allt till mina kompisar i skolan? Dom vet ju inte ens att han har vart i Atlanta dom senaste dagarna och dom vet inte att vi har träffats.
Ska jag säga allt..? Nej det gör jag inte. Det är nog bäst att dom inte får reda på allt.
Väckarklockan ringde 07:00 och jag kollade på mobilen och jag hade fått 2 sms, båda från Justin.
Jag kollade på dom "Snälla, jag vill vara din" och "PS. glöm mig aldrig, jag kommer till dig efter dom här 5 veckorna" Jag svarade inte på dom. Som sagt, jag ville inte ha något med honom att göra för han betedde sig som ett svin mot mig igår kväll.
Jag gick upp ifrån sängen och började göra mig i ordning och sedan ropade mamma att frukosten var klar.
Jag gick ner och satte mig vid bordet och började äta.
- Vart var du igår kväll? frågade mamma
- Jag var ute med Justin, vi bowlade och sen när jag kom hem var det släckt i hela huset.
- Jaha okej så du kom iallafall hem i gått skick?
- Ja på det sättet kan man väl säga.....
- Okej, bra gumman! sa hon och pussade mig på pannan. Du .. Jag tänkte ...
- Vad tänkte du?
- Ja.. Att du kanske kunde bjuda hem Justin i veckan så jag också får träffa honom?
- Nej det går inte. Han är inte i Atlanta längre..
- Aha det var ju synd.. Kanske nån annan gång då.
- Nej helst inte, sa jag och lämnade tallriken på bänken och nästan all mat låg orört på den,  sedan gick jag upp och sätte mig vid datorn och väntade på att mamma skulle åka till jobbet och 08:00 gick jag mot bussen för att åka mot skolan, det kändes som om det skulle bli en förjävlig dag idag......