---

När vi kom ner till dem andra var det fortfarande knäppt tyst mellan mig och Ryan, så brukar det aldrig vara, speciellt inte mellan oss två. Jag förstod inte själv vad som hände där uppe i rummet, varför lutade jag mig fram och varför lutade sig HAN fram ens? Gud, jag hade så mycket i huvudet nu så jag höll på att börja gråta.

- Hur mår du? Frågade Caitlin plötsligt.

- Va? jo nej ja jag mår fint, sa jag och log ett väldigt, väldigt fejkat smile.

- Okej men jag finns om du behöver snacka eller så.

Jag nickade bara och log åter igen fake.

Ryan sneglade mot mig nästan hela tiden och när våra blickar möttes log han, hoppas nu inte att Justin, Chaz eller Caitlin börjar misstänka någonting eftersom det är ju ingenting mellan oss eftersom jag har inte några känslor för Ryan någonstans.. Men varför bryr jag mig då så mycket?

RYANS PERSPEKTIV:
Shit.. Nu hade jag verkligen rört till allt. När vi satt där i sängen och hon tog min hand så tappade jag allt.
Allt rördes runt i mitt huvud och när jag mötte henens blick så såg det faktiskt ut som att hon ville. Och hon var ju faktiskt på väg att kyssa mig.. 
Jag satte mig brevid Chaz på en utav bänkarna och han snackade på om allt möjligt. Jag lyssnade inte riktigt utan nickade och "mm.ade" bara nån gång ibland. Jag kollade då och då mot Nicole och sen tittade jag tomt rakt ner på marken. 
- Ryan. Ryan. RYAN!
Jag ryckte till och kollade på Chaz.
- Vad är det med dig, egentligen? frågade han och kollade på mig med ett höjt ögonbryn.
- Vaa? Nej men inget.. mumlade jag och sparkade på en liten sten med skon.
- Lägg av, jag vet att det är nåt, berätta istället! sa han och armbågade mig. 
- Men lägg av, det är inget! sa jag och reste mig. Jag insåg att jag lät mer irriterad än jag egentligen var, men orkade inte förklara för honom.
- Eh.. jag ska bara gå på toa, sa jag knappt hörbart och började gå mot ingången. Jag kunde nästan känna hur alla kollade efter mig och jag hörde något mummel bakom mig. 
Jag gick in och tog hissen upp till receptionen där jag satte mig i en utav sofforna och visste inte vad jag skulle göra. Det var rätt korkat att bara gå där ifrån, för ni visste dom garanterat att det var något på gång.
Vad ville jag egentligen ha? Ville jag ha Nicole? Hon var min bästa väns flickvän, hon var min kompis. Justin hade alltid ställt upp för mig, så varför tänkte jag ens på hans flickvän på det här sättet?
Jag hade suttit där rätt länge och funderat när jag kände att någon satte sig brevid mig. Jag kollade upp och såg Nicole, den jag minst trodde skulle komma.
- Hej.. började hon och kollade nervöst på mig. Jag kollade bara på henne men sa inget. Jag visste inte vad jag skulle säga. 
- Dom skickade in mig hit för att kolla om du spolat ner dig själv, sa hon och log lite försiktigt. 
Jag nickade och kollade sen ut genom fönstret. 
- Asså jag vet inte vad som flög i mig, Nicole, började jag medan jag fortfarande kollade ut genom fönstret.
- Inte jag heller, svarade hon och suckade.
- Jag gillar dig Nicole, men jag vet inte. Justin är min bästa vän och du är ju liksom hans flickvän!, jag kände hur hon började skruva sig brevid mig i soffan.
- Jag vill egentligen inte säga förlåt, för jag gillar verkligen dig, men jag vill inte förlora Justin heller, så jag säger förlåt ändå. 
- Det är faktiskt lika mycket mitt fel, sa hon och kollade på mig.
- Ska vi glömma allting och gå ner igen? fortsatte hon och reste sig upp med ena handen utsträckt mot mig. Jag nickade och följde med till hissen. 
I hissen var det tyst, och tillslut mötte vi varandras blickar. 
- Du förresten, sa jag och gick närmare henne, tack.., fortsatte jag och kramade henne mjukt. Jag vred bort huvudet och kollade rakt in i hennes ögon. Hon log mjukt och tillslut lutade jag mig fram och kysste henne försiktigt. Jag vet inte om jag förväntat att hon skulle göra motstånd eller nåt, men när hon inte hindrade mig blev jag först förvånad och sen glad. När hissen stannade släppte jag henne och vi kollade rakt in i varandras ögon.
- Fan, mumlade hon, fan, fan..! Hon pressade ansiktet i händerna och sen rusade hon ut ur hissen.
Jag kollade vart hon tagit vägen men såg henne inte. Tänk om hon gick ut för att berätta för Justin? 
Nu hade jag verkligen sabbat allting..

Jag gick långsamt ut genom dörren ut till gården där Chaz, Cailtin och Justin satt på en bänk, men ingen Nicole. 
Alla 3 kollade på mig och jag kände att jag var tvungen att berätta. Jag kunde kanske rädda det här, eller iallafall hjälpa Nicole komma ur det här..
- Eh.. Justin.. Kan jag få prata med dig..? frågade jag och flackade nervöst med blicken mellan dom 3 ögonen som kollade på mig.
- Visst.. sa han misstänksamt och reste sig upp och kom mot mig. Jag gick in genom dörren igen och visste inte hur jag skulle börja, egentligen var det väl bäst att gå rakt på sak..
- Jo.. Eh.. Jag kysste Nicole..

---

Hur tror ni Justin reagerar på det här!?