Vi gick ut och la oss på solstolarna och drack våra drickor. Usher - Burn spelades nu upp och jag började plötsligt tänka på Justin och Jasmine utan nån anledning...
- Justin ?
- Aa , vad är det ? sa han och kollade på mej med ett leende som var to die for.
- Gillar du Jasmine...?
Så fort han hörde min fråga såg jag hur hans leende försvann på en gång...

---

Han kollade bort mot poolen och sedan på mej igen. Han satte sej upp och flyttade sin stol närmare min och tog mej i handen.
- Kolla på mej , sa han lågt.
Jag gjorde som han sa och satte mej upp så att jag nu satt mittemot honom. Nära nog för att kunna kyssa honom...
- Det är såhär... Jag vet inte vad som flög i mej när jag skrev det där smset. Jag började helt enkelt tänka på henne och då började vi skriva till varandra.
- Så du gillar henne mer än mej ? sa jag med gråten i halsen. Du skrev ju att hon var vack...-
- Nej det gör jag inte , svarade han och avbröt mej. Jag kan erkänna att jag saknar henne , mer än så är det inte.
- Men varför ljög du för mej då ? Varför kunde du inte bara ha talat sanning ?
Jag blev så himla arg och kunde inte hålla tillbaka tårarna.
- Jag... Jag vet inte. Jag ville inte förstöra allt , dagen hade varit perfekt och hade jag berättat vem det var jag skrev med hade allt bara blivit förstört.
Han kollade på mej med sorgsna ögon och jag märkte att han var på väg att börja gråta.
- Allt blev ju förstört ändå ! skrek jag medans tårarna bara rann. DET VI HADE BLEV FÖRSTÖRT !
- Jag vet , förlåt... sa han och kollade ner.
Plötsligt såg jag hur en liten tår från hans öga föll och träffade marken.
- Det räcker inte med att säga förlåt Justin... Hade inte du börjat smsa med den där jävla slampan hade det aldrig blivit såhär ! Det är ditt fel att det tog slut !
Jag var nu så arg att jag stod upp och skrek ännu mer. Jag hade bara lust att slå sönder nånting...
Han reste sej genast upp och kollade på mej.
- Kalla inte henne för slampa ! Jasmine är fan ingen slampa ! skrek han.
Jag blev väldigt förvånad när han skrek åt mej. Han hade aldrig gjort det förut eller ens varit arg på mej...
- Vet du vad ? Jag orkar inte med det här. Gå till din jävla Jasmine som du saknar så himla mycket och lämna mej ifred , sa jag och sprang därifrån.
- Nicole vänta ! Förlåt ! ropade han.

Jag sprang in i huset snabbt och sedan upp till mitt rum och smällde dörren. Jag låste och började sedan leta efter nånting att ta på mej snabbt. Jag grät så mycket att jag knappt såg nånting eftersom att mina ögon bara fylldes med tårar mer och mer.
- Men helvete ! sa jag irriterad när jag inte hittade nånting att ta på mej.
Jag tog på mej ett linne och ett par träningshorts. Plötsligt hörde jag att Justin försökte öppna dörren.
- Snälla släpp in mej. Vi måste reda ut det här...
- Gå iväg Justin. Lämna mej ifred !
- Jag tänker inte gå någonstans. Det vi hade var speciellt och jag tänker inte låta det ta slut bara såhär...
Jag la mej ner i sängen och grät mer än vad jag gjort på länge. Hela jävla situationen hade förstört ännu en perfekt dag. Det var dock mitt fel , för det var jag som tog upp det. Men nån gång ville jag ju ha en förklaring och han behövde även få förklara varför han gjorde som han gjorde.
Jag hörde hur han suckade och snyftade.
- Okej , jag lämnar dej ifred ett tag. Men jag åker inte hem... Jag går ner till poolen. Kom ner när du vill prata med mej igen okej ?
Jag ignorerade honom. Jag grät så mycket så jag knappt fick ur mej ett ord... Han gick ner och stängde av musiken. Jag kunde inte låta bli att resa mej upp och kolla genom fönstret. Han satte sej vid poolkanten och doppade fötterna i vattnet. Som tur var såg han inte att jag kollade på honom eftersom att han hade ryggen vänd mot mej. Jag öppnade fönstret försiktigt och hörde att han grät. Han grät nog mer än vad jag gjorde...
- Jag älskar dej... viskade jag lågt för mej själv.
Jag stängde fönstret igen och la mej sedan i sängen. Kudden hade blivit blöt av mitt hår och alla tårar så jag vände sida på den. Plötsligt somnade jag...

LITE SENARE:
Jag vaknade av ett ryck och kollade direkt på klockan. Det kändes som att jag hade sovit i en evighet men jag hade sovit i endast en och en halvtimme.
Klockan var nu kvart i åtta och det hade redan blivit mörkt ute. Sedan kom jag på det som hade hänt. Tänk om Justin hade åkt eftersom att han inte orkade vänta ?
Jag reste på mej snabbt och låste upp dörren. Jag sprang nerför trapporna i hopp om att han skulle vara kvar , vilket jag tvivlade på...
Jag kom ut och såg att han inte satt kvar vid poolen , och han låg inte på någon av stolarna heller.
- Faan också ! sa jag rätt högt.
Varför somnade jag ?! Nu hade killen jag mest älskade åkt. Han hade åkt hem och lämnat mej...
Jag föll ner på marken och började gråta igen. Det här var slutet , jag borde ha vetat det. Så jävla dum jag var som trodde att han faktiskt skulle sitta och vänta på mej...
- Förlåt... hörde jag plötsligt.
Jag vände mej om och såg Justin stå där precis bakom mej...
- Du är kvar... sa jag och torkade tårarna.
- Trodde du verkligen att jag skulle åka och lämna dej bara sådär ? sa han och kom närmare.
Hans ögon var röda och hade svullnat. Det märktes att han hade gråtit väldigt mycket.
- Snälla Nicole. Jag behöver dej... Jag klarar inte det här längre. Det finns ingen som gör mej lika lycklig som du gör. Det enda som krävs för att jag ska vara glad är ett litet leende från dej...

---

VAD TYCKTE NI OM EPISODEN ? HOPPAS NI GILLAR DEN !
KOMMENTERA GÄRNA ♥